Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1954 - Andras erfarenheter - Smutsutfällning på tyg vid tvätt, av SHl - Polysulfidpolymerer som bestrykningsmedel, av SHl - Ammoniakbehandlat kreatursfoder, av SHl - Stabiliseringsmedel för klorkautschukfärg, av U T—h - Böcker - Industriell kassationsredovisning med anknytning till Mekanförbundets normalkontoplan, av Börje Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 januari 195b
17
klorid minskar dessa ämnens smutsbindande förmåga.
PVA tycks vara känsligast, särskilt för natriumklorid,
medan PVP är relativt okänslig och CMC och glialdin har
medelstor känslighet (Industrial & Engineering Chemistry
okt. 1953 s. 13 A). SHl
Polysulfidpolymerer som bestrykningsmedel. Man har
använt polysulfidpolymerer i flygplansindustrin under mer
än tio år. Dessa elastomerer är nämligen utmärkta
tät-ningsmedel för bränsletankar på grund av sin böjlighet
vid låg temperatur och goda resistens mot olja och
aro-mathaltig bensin. Man väntar emellertid nu att
sampoly-meriserat av polysulfider och bis-2-kloretylformal skall ge
lufttorkande färger av betydelse för flygplans underhåll.
Med dessa ämnen som bindemedel kan man nämligen
få färgfilmer som är resistenta mot syre och solljus och
som inte kristalliserar vid temperaturer ned till —55°C.
Dessutom tål de svagt alkali och svaga syror. Dessa
egenskaper gör färgen lämplig som skyddsskikt på
vingfram-kanter och andra delar av flygplan som utsätts för stark
erosion vid flygning med hög fart i regn. Då färgen
också har stor resistivitet kan den kanske användas på
radarkåpor. Dess största nackdel är för närvarande att den
har dålig adhesion till metall och plast även vid
användning av grundfärg.
I ett hänseende är polysulfidpolymerer troligen unika
bland gummiliknande material; deras resistivitet minskar
nämligen vid materialets förlängning. I vissa fall kan den
gå ned till en hundradel av ursprungligt värde vid 20 %
förlängning. Denna egenskap har hittills inte utnyttjats
praktiskt, men möjligheter härtill torde finnas inom
elektroniken (Industrial & Engineering Chemistry sept. 1953
s. 13 A). SHl
Ammoniakbehandlat kreatursfoder. Biprodukter från
industrin, innehållande lätt jäsbara kolhydrat, kan
behandlas med ammoniak så att deras kvävehalt ökas och
de blir en tänkbar kvävekälla för idisslare. En sådan
biprodukt, hemicellulosaextrakt som är ett sockerderivat i
b&rrved, reagerar med ammoniak till en kvävehalt
ekvivalent med 28,6 °/o protein.
Det har tidigare visats att kalvar kan utnyttja
ammoniak-behandlad melass med en kvävehalt motsvarande 13,8—
19,1 % protein som partiell ersättning för naturliga
proteiner. När linfrömjöl till hälften byttes ut mot
ammoniak-behandlad melass växte kalvarna bättre än på bara
lin-lrömjöl. Det var emellertid inte känt om
ammoniakbehand-lad hemicellulosa kan användas som foder.
I USA har man därför gjort utfodringsförsök med kvigor.
Två grupper av dem fick samma foderstat utom att den
ena gavs ainmoniakbehandlad hemicellulosa i stället för
sojamjöl. Den förra utgjorde 10 °/o av spannmålsransonen.
Försöken, som pågick i 90 dagar, har visat att djurens
tillväxt blir nästan densamma på båda foderstaterna.
Hemicellulosan gav något sämre resultat än sojamjölet.
Flera kemiska industrier får avfallsprodukter som man
nu låter förorena vattendrag och sjöar. De kan kanske i
stället med fördel användas till kreatursfoder efter
behandling med ammoniak (N D Magruder m.fl. i
Agri-cultural & Food Chemistry 14 okt. 1953 s. 944). SHl
Stabiliseringsmedel för klorkautschukfärg.
Klorkaut-schuk har använts i över 25 år som rostskyddsfärg på
grund av sin resistens mot oxidation och mot syror och
alkalier. Den sönderdelas emellertid fotolytiskt och
ter-miskt under bildning av saltsyra. Ultraviolett ljus, såsom
solljus, och upphettning över 55°C stimulerar
depolymeri-sationen. Den bildade saltsyran kan angripa pigmenten i
färgen och grundmaterialet. Sålunda kan på en betongyta
bildas kalciumklorid som absorberar fukt och förorsakar
att färgen flagar av. På en stålyta kan kraftig korrosion
uppkomma.
Som stabilisator i polyvinylplast används organotennför-
eningar. Man har nu funnit att dessa har en utmärkt
stabiliserande verkan även på klorkautschuk. De två
lämpligaste tennföreningarna synes vara dibutyltenndilaurat
och dibutyltennmaleat. En tillsats härav i
storleksordningen 0,01 °/o ger klorkautschukfärg en utmärkt stabilitet
(P J Gay i Tin and Its Uses sept. 1953 s. 6). U T—h
Böcker
Industriell kassationsredovisning med anknytning till
Mekanförbundets normalkontoplan, av Harald
Bernström. Sveriges Mekanförbund, Stockholm 1953. 142 s.,
52 fig., 2 bil. 12 kr.
Sedan Mekanförbundets normalkontoplan med
kommentar publicerades 1945, har kommittén, som utarbetat
planen, behandlat vissa specialproblem i anslutning till
M-planen och bl.a. publicerat "Industriell lagerredovisning"
och "Industriell löneredovisning". I år har ytterligare en
bok i denna serie kommit ut nämligen "Industriell
kassationsredovisning".
Efter en kort inledning i vilken bl.a. konstateras att
kassa-tionskostnadsproblemet ofta inte tillräckligt observeras i
praktiken och ej heller ägnats vederbörligt utrymme i
litteraturen, övergår förf. till att påvisa olika motiv för
uppläggandet av en ekonomisk kassationsredovisning. Det
anföres, att den kan behövas för kalkylering,
kostnadskontroll, balansvärdering, driftsekonomiska bedömanden,
statistik och kvalitetskontroll.
Terminologiska frågor tas därefter upp, varefter det
tekniska och det ekonomiska kassationsbegreppet diskuteras.
En väsentlig skillnad mellan begreppen är att det
ekonomiska kassationsbegreppet inkluderar även "nedlagda
kostnader för att en kassation kan inträffa med undantag
för kvalitetskontrollkostnad", alltså kostnaden för ej
av-yttringsbara överantal eller den förlust, som gjorts vid
försäljningen av överantalet. Vidare påtalar förf. att man
rätteligen borde medräkna den vinst på produkter, som
kunnat produceras om man ej använt kapacitet för
tillverkning av överantal, eller med andra ord
alternativkostnaden.
I de två följande kapitlen diskuteras den kalkylmässiga
fördelningen av kassationskostnader — tre
fördelningsmetoder behandlas: grundvärdepåläggs-, avdelningspåläggs-,
metoden och den direkta metoden — samt
kalkylations-och redovisningsmetoder för kassationskostnader.
Därefter övergår förf. till kvalitetskontrollkostnader,
begreppsdefinition samt redovisning och fördelning av dylika
kostnader. Olika alternativ för uppläggningen av konton i
enlighet med M-planen illustrerar förf. med några exempel,
varefter frågan om ekonomisk och teknisk rapportering
tas upp till behandling. Speciellt framhålles behovet av
differentierade rapporter till olika befattningshavare, men
rapporteringen skall nå alla skikt i hierarkin och skall
vara snabb. Snabbheten bör vara av större betydelse än
exaktheten. Olika alternativa utformningar av
kassations-statistiken exemplifieras även.
En kortfattad redogörelse för den praktiska
tillämpningen av kassationsredovisningen vid några mekaniska
verkstäder lämnas. Det är emellertid endast
kassationsredovisningen inom storföretag som beskrivs. De medelstora
och mindre företagen skulle nog kunna få större nytta av
verket om deras behov av redovisning mer beaktats. I
slutorden före sammanfattningen av vad som anförts i de
tidigare kapitlen påtalar förf. den nödvändiga
förutsättningen för att en kassationsredovisning skall löna sig,
nämligen "att uppgifterna skall komma fram snabbt och ...
att de som skall arbeta med dem skall förstå dem".
Som en sammanfattning av "Industriell
kassationsredovisning" kan sägas, att den genom sin vederhäftiga och
sakliga framställning, som även omfattar referat av och
citat ur övrig svensk och utländsk litteratur, väl kommer
att fylla ett länge känt behov. Den är av stort intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
