Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1954 - Andras erfarenheter - Modifikation av syntetiskt gummi, av SHl - Hindrande av vattenförlust i blyackumulatorer, av SHl - Böcker - Beräkning av rörledningars hållfasthet, av Wll - General chemistry, av SHl - Leitfaden der Nomographie, av Björn Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TEKNISK TIDSKRIFT
GR-S därför att oljan försvårar gelatinering. Gummits
nötningshållfasthet försämras inte av oljan och dess
elasticitet vid låg temperatur ökas. Det senare gäller särskilt
butylgummi. Oljehaltigt gummi tar emellertid upp olja
lättare än vanligt, och oljeinblandning används därför inte
för oljeresistent gummi. Genom att dryga ut gummit med
billig mineralolja sänker man dess pris; tillsats av 25 °/o
olja till GR-S medför en kostnadsminskning av ca 17 °/o.
Om styrenhalten i GR-S ökas, blir detta hårdare och
segare. Minskas den, blir produktens draghållfasthet
mindre, och dess bearbetbarhet sämre. När GR-S framställs
genom polymerisation vid låg temperatur kan emellertid
dess styrenhalt minskas till 20 °/o. Specialsorter med
styrenhalter på 3, 8, 12 % osv. tillverkas därför att de har
god böjlighet vid låg temperatur, och man har också
framställt rent butadiengummi (Tekn. T. 1950 s. 1033) som på
grund av sin luktfrihet är lämpligt till skumgummi för
stoppningar och madrasser.
Gummityper med 43, 46 och upp till 85 °/o styren används
huvudsakligen till skosulor och för andra ändamål som
fordrar ett särskilt hårt och segt gummi.
Betingelserna vid polymerisationen kan påverkas genom
ändring av temperaturen eller genom användning av olika
katalysatorer. Polymerisationsreaktionens hastighet kan
varieras på dessa sätt och därmed slutproduktens
egenskaper.
Sänkning av polymerisationstemperaturen från tidigare
50°C till 5°C har medfört så betydande förbättring av
gummits kvalitet (Tekn. T. 1950 s. 213, 1031) att det
ansetts lönande att förse GR-S-fabrikerna med dyrbara
kylanläggningar. Senare funna katalysatorer har möjliggjort
förkortning av polymerisationstiden för kallt gummi från
12 h till 20 min. Härigenom har tillverkningskostnaderna
minskats, och dessutom har möjlighet att göra
polymerisationen kontinuerlig öppnats varigenom fabrikernas
anläggningskostnad sänks (Tekn. T. 1953 s. 361).
Gummits molvikt kan ändras genom reglering av
polymerisationen. ökning av molvikten ger ett styvare gummi.
I detta kan man införa mera mjukningsmedel, t.ex. olja,
och därmed mera fyllmedel än i en mjukare
polymerisa-tionsprodukt. Genom utdrygning av gummit med billigt
mjuknings- och fyllmedel blir slutprodukten relativt billig.
Några typer av kloroprengummi behandlas på detta sätt.
Kombination av modifieringsmetoder kan ibland ge
mycket gott resultat. Kallt gummi kan t.ex. göras med
betydligt mindre styrenhalt än tidigare GR-S utan förlust i
seghet och hållfasthet. Vidare har prov visat att kallt gummi
kan blandas med 25 °/o olja vid koaguleringen och dock
ge slitbanor för bildäck med lika god eller något större
nötningshållfasthet än rent kallt gummi ( K Rose i
Materials & Methods sept. 1953 s. 108). SHl
Hindrande av vattenförlust i blyackumulatorer. Den
största vattenförlusten i blyackumulatorer uppstår genom
utveckling av syre och väte vid överladdning. Man har
redan för ganska länge sedan föreslagit att återvinna
vattnet genom att låta de avgående gaserna passera över en
katalysator vid vilken väte och syre återförenas. Tidigare
har denna idé inte kunnat utnyttjas praktiskt därför att
katalysatorn snabbt förgiftas av svavelsyra som i fina
droppar följer med gaserna.
Fig. 1. Propp för
blyackumulator; 1 lock av perforerad
nickelplåt, 2 specialbehandlad fiber, 3
asbestpapper, A förskruvning, 5
packning, 6 gasutlopp med
vattenlås, 7 underdel av polystyren,
8 skärm av glas, 9
palladium-katalysator, 10 steatitskål, 11 sil
av plast.
Det uppges emellertid att man nu löst problemet vid
Uni-versity of Miami genom konstruktion av en propp (fig. 1)
som skruvas i ackumulatorcellens öppning. Proppen
består av en underdel av polystyren och en överdel
innehållande en skål av steatit i vilken en
palladiumkatalysa-tor ligger, skyddad av ett lager fiber och ytterst
asbestpapper.
Enligt uppgift hindrar proppen inte bara vattenförlust
utan dessutom korrosion av batterikablarna genom
svavelsyrastänk. Vidare visar den fel på cellen genom att den
blir varm vid överbelastning och förblir kall när cellen
inte fungerar rätt vid laddningen (Inco Magazine bd 26
h. 2 s. 24). SHl
Böcker
Beräkning av rörledningars hållfasthet, av Harald
Tamm. Svenska Värme- och Sanitetstekn. Fören. Handl.
nr 7. VVS, Stockholm 1953. 88 s., 48 fig., 2 nomogr. 9 kr.
Beräkning av påkänningar i rörsystem och
dimensionering av expansionsanordningar är problem som på senare
år fått särskilt stor betydelse genom att man i allt större
utsträckning konstruerar och bygger stora
kulvertledning-ar här i landet. Den nu utgivna handledningen på svenska
för beräkning av rörledningars hållfasthet kommer därför
med säkerhet att mottas med stort intresse.
Efter en diskussion av tillåtna påkänningar och
spänningar orsakade av inre övertryck, egenvikt m.m.
behandlas värmespänningar och förf. anger praktiskt användbara
metoder för beräkning av böjningspåkänningar som
uppträder i rörsystem på grund av värmeutvidgningar. Vidare
behandlas knäckning av rörledningar, ledningars
sidoförskjutning vid knäckning samt böjningsspänningar som
uppträder vid knäckning.
Boken innehåller det som är väsentligt för
rörledningarnas hållfasthetsberäkning, och beräkningsarbetet
underlättas genom ett stort antal nomogram. Den kan
rekommenderas till alla som sysslar med rörledningar inom
ångteknik och värmeledningsteknik. Wll
General chemistry, 2:a uppl., av Linus Pauling.
Free-man, San Francisco 1953. 710 s., ill. 6
Bokens andra upplaga avviker från den första (Tekn. T.
1948 s. 655) i huvudsak genom tillkomsten av två kapitel
om röntgenstrålar, radioaktivitet, elektronen och
atomkärnan, kvantumteori, fotoelektrisk effekt, Bohrs atommodell
och dess ändring genom modern kvantummekanik; mera
fysikalisk kemi har tagits med, och ett kapitel om biokemi
har tillkommit. Nästan hela boken, särskilt det kapitel i
vilket metaller och legeringar behandlas, har omarbetats.
Inledningskapitlet om kemi i allmänhet har utelämnats.
Bokens sidantal har vuxit med något över 100.
Framställningen har åtminstone delvis blivit svårare, men tack
vare förf:s enastående förmåga att behandla sitt ämne
på ett klart, redigt och intresseväckande sätt är den
alltjämt lättläst även för dem som har mycket små
förkunskaper i ämnet. Alla som är intresserade för modern kemi
och som inte läst den första upplagan bör absolut läsa
den andra, och de som redan haft glädje av den första kan
gott läsa boken även i dess nya gestalt. Det är svårt att
hitta roligare och mer stimulerande lektyr. SHl
Leitfaden der Nomographie, av W Meyer zur
Ca-pellen. Springer, Berlin 1953. 178 s., 203 fig. 17,40 DM.
Arbetet innehåller en orientering över de teoretiska
grundlagarna för nomografin samt en samling
tillämpningsexempel på olika nomogramtyper.
I den förra delen genomgås först grundbegreppen,
nämligen funktion, koordinatsystem och skala, vidare
funktionsskalor, funktionsnät, nätnomogram, skalnomogram
samt koppling mellan dessa senare två huvudtyper.
Noggrannhetsanalys och typexempel förtydliga framställning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
