Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 19 januari 1954 - Kärnforskning och atomenergi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
Sandia Laboratory sattes upp 1947 av
Univer-sity of California och fick till uppgift att lösa
problem vid konstruktionen av atombomber. När
det kommit i gång beslöt universitetet att
begränsa sin verksamhet till kärnforskning, och driften
av Sandia-laboratoriet övertogs av Western
Electric Co. (Sandia Corp.).
University of Rochester Atomic Energy Project
uppstod när universitetet 1943 åtog sig forskning
och rådgivning i hälsofrågor som väntades
uppstå i Oak Ridge och andra
atomenergianläggningar. Laboratoriet fick från början två
huvuduppgifter, nämligen praktisk teknisk tjänst samt
biologisk och medicinsk utforskning av de
speciella risker som uppstår inom
atomenergiindustrin. Den tekniska tjänsten består bl.a. i
konstruktion av kontroll- och mätinstrument för
påvisande och mätning av radioaktiv strålning.
Man har sålunda byggt t.ex. radonräknare,
dosmätare, en fotofluorimeter för malmsökning och
flera typer av instrument för luftundersökningar.
Utom de nämnda reaktorerna finns en
heterogen reaktor i Downey, California, och en
homogen i Raleigh, North Carolina. Den förra, som
kördes i gång 1952, har anrikat uran 235 som
aktivt material och grafit som moderator. Den
kyls med tungt vatten och har en effekt av 160
kW. Den senare, som kallas RRR ("Raleigh
Research Reactor") har 800 g uran 235 som
aktivt material och beräknas ge 10 kW effekt. Den
blev kritisk i september 1953 och är den första
amerikanska reaktor som planerats och byggts
utanför AEC.
Övriga Amerika
Kanadas bidrag till atomfysikens utveckling är
framför allt produktion av råmaterial genom
brytning av uranmalm och utarbetande av
metoder för utvinning av uran ur den. Vidare
framställer och distribuerar kanadensarna
radioisotoper, som fås i deras med tungt vatten
modererade, högeffektiva (20 MW) uranreaktor NRX
(Tekn. T. 1953 s. 406), utarbetar metoder för
användning och hantering av radioisotoper och
undersöker andra tillämpningar av atomenergin.
Utom NRX har kanadensarna sin första
uran-reaktor Zeep på 0,003 kW i drift och en ny
(NRU) under byggnad, båda modererade med
tungt vatten.
Ansvaret för atomenergins utveckling delas av
tre arbetsgrupper, av vilka en, Atomic Energy
Control Board, är en statlig institution, medan
de övriga är statliga bolag. Det nyaste av dessa
är Atomic Energy of Canada, Ltd, som bildades
i början av 1952 och då övertog
forskningsverksamheten vid Chalk River från National
Research Council. Det andra statliga bolaget är
Eldorado Mining and Refining, Ltd, som svarar
för brytning och bearbetning av uranmalm.
Det senare bolagets första gruva ligger i Port
Radium vid Great Bear Lake. Man investerar nu
flera miljoner dollar på öppnandet av en ny gruva
i det uranrika Lake Athabaska-området i norra
Saskatchewan. Privata företag, som bearbetar
urangruvor, måste sälja sin malm till det
statliga bolaget. Storleken av Kanadas
uranproduktion har inte offentliggjorts, men den tros
vara betydande. Man anser att Lake
Athabaska-området, fullt exploaterat, skulle ge den största
mängden uran näst Belgiska Kongo, åtminstone
innan förekomster i Australien och Sydafrika
öppnats.
De tre statliga företag, som arbetar med
kärnforskning och atomenergi, har sina
huvudkvarter i Ottawa, där också National Research
Council har sitt säte. Den experimentella forskningen
är koncentrerad till Chalk River vid
Ottawafloden ca 200 km väster om Ottawa. Där finns
Kanadas två reaktorer och där byggs dess tredje.
När denna blir färdig (1954 eller 1955) ämnar
man börja bygga en reaktor för energialstring,
som tros bli färdig 1960—1962. Atomforskning
utförs också vid flera universitet, delvis med
statens stöd. Dessa arbeten samordnas av
National Research Council.
År 1952 sysslade mer än 2 300 personer, därav
1 500 i Chalk River, med Kanadas
atomenergiprogram. De statliga anslagen är 18—20 M$/år;
1952 hade man investerat 60 M$, och man torde
vara uppe i 100 M$ när NRU är färdig. Man
anser att dessa investeringar är varken en
spekule-tion eller ett ideellt stöd åt vetenskapen utan en
ekonomiskt sund placering.
Mexiko började delta i kärnforskningen 1952,
då man där öppnade ett nytt
kärnforskningsla-boratorium i vilket finns bl.a. en 2 MeV van de
Graaff-generator. Man talar om att bygga en
liten reaktor och har börjat samla in material
till den. Inhemskt uran skall användas. Mexikos
uranförekomster är föga undersökta men tros
vara rikliga. Mexikanarnas mål uppges vara
byggande av energialstrande reaktorer.
Brasilien är kanske det enda land i världen
som förfogar över stora förekomster av både
uran- och toriummineral (Tekn. T. 1953 s. 694).
Dessutom saknar landet inte framstående
forskare inom kärnfysiken. En forskargrupp vid
universitetet i Säo Paulo utförde sålunda med
början 1935 arbeten inom kärnfysik och
kosmisk strålning (Tekn. T. 1951 s. 915), som väckt
internationell uppmärksamhet, och ett annat
forskningscentrum bildades i Rio de Janeiro när
Lattes, som 1947—1948 deltog i upptäckten och
framställningen av den tunga mesonen (Tekn.
T. 1948 s. 509, 1951 s. 920), återvände från USA.
Härigenom blev den brasilianska verksamheten
på området ganska splittrad, och man skapade
därför 1951 en statlig organisation för
kärnforskning, Conselho Nacional de Pasquisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
