Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1954 - Röntgenkristallografisk apparatur för industrin, av Roland Kiessling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 2. Strålgången i en
Debye—Scherr er-
kamera.
5
genstrålningen får passera vissa tunna
metallfolier innan den träffar preparatet. Absorptionen
är nämligen våglängdsberoende, och om
exempelvis Ä-strålning från koppar får passera en
nickelfolie, absorberas ^-strålningen starkt
men ej Äa-strålningen. Så är t.ex. det normala
intensitetsförhållandet för koppar Kß : Koc ca
1 : 6, men efter absorption i en 23 ^ tjock
nickelfolie blir förhållandet 1 : 600.
Bromsstrålningen kan emellertid ej absorberas
på detta sätt, och den bakgrundssvärtning som
förorsakas är till avsevärd skada vid
noggrannare arbeten. Svagare interferenser framträder
ej, varigenom strukturbestämningar försvåras
och främmande faser kan vara närvarande i
avsevärd mängd utan att deras interferenssystem
framträder och de kan identifieras. Beflexer med
små avböjningsvinklar, som är särskilt
betydelsefulla vid identifiering av komplicerade
faser och vid strukturbestämningar, störs mest,
enär svärtningen är starkast vid mindre
avböjningsvinklar (bromsstrålningen har största
intensitet för små våglängder, fig. 1).
Kameratyper
För industriellt bruk används vanligtvis
pulverkameror. Preparatet utgörs härvid av ett
finkor-nigt kristallpulver. Genom att
kristallfragmenten i allmänhet är regellöst orienterade, kommer
alla de olika gitterplanen att på en gång befinna
sig i reflektionsläge och hela gittrets
interferenssystem uppstår samtidigt.
I Debye—Scherrer-kameran (fig. 2) utgörs
preparatet av en pressad stav av fint pulver eller
av pulver, klistrat på en fiber av något slag.
Preparatet befinner sig i centrum av en cylindrisk
film och vrids vanligen för att utjämna ojämn
kristallorientering. Denna kameratyp har
emellertid åtskilliga nackdelar. Bländarsystemet
minskar avsevärt den infallande strålningens
intensitet, och mängden preparat som träffas är
liten, varigenom exponeringstiderna blir långa.
Intensitetsfördelningen för reflexerna blir
asymmetrisk och upplösningsförmågan liten. Vidare
är det relativt besvärligt att framställa
preparaten.
En avsevärd fördel uppnås med
Seeman—Boh-lin-kameran (fig. 3), som senare utvecklats av
Phragmén och Hägg. Den kallas även
fokuserings-kamera. Inträdesspalt, preparat och film ligger
alla på samma cirkelbåge. Preparatet klistras
vanligen på ett papper och ligger med en klots
an mot cirkelns periferi. Strålar, som avböjs
vinkeln 2 Q av ett visst gitterplan i pulvret,
kommer alla att skära varandra på cirkelperiferin,
oberoende av var de träffar preparatet
(periferivinklar på samma cirkelbåge).
Man kan därför utnyttja en relativt stor
preparatyta och får trots detta en skarp fokusering
av interferenserna. Metoden har emellertid den
nackdelen, att man ej kan komma ned till lägre
avböjningsvinklar (2 0) än ca 15°, enär
infallsvinkeln mot filmen blir så flack, att
interferenserna blir diffusa. Vidare får man vid små
avböjningsvinklar stark bakgrundssvärtning, och
man kan ej heller med god linjeskärpa ta upp
hela avböjningsområdet med samma kamera,
utan måste dela upp det i två eller tre områden.
Monokromatorn
För att få bort den störande
bakgrundssvärt-ningen används numera monokromatorer.
Röntgenstrålningen får träffa en stor enkristall av
någon lämplig substans, t.ex. koksalt, och av det
interferenssystem som erhålles utväljs någon
stark reflex, för koksalt 100 eller 200. Denna får
i sin tur tjäna som röntgenstrålkälla för
kameror av olika slag (fig. 4). Den strålning, som av
kristallen böjs i en viss riktning, blir nämligen
strängt monokromatisk, enär endast en viss
bestämd våglängd uppfyller Braggs relation för
Fig. 3. Strålgången i
en fokuseringskamera;
S spalt, P preparat, F
film, L reflex.
Fig. k. Plan monokromator
och
Debye—Scherrer-kamera16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
