Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1954 - En fotogrammetrikers syn på stakningsproblemet, av Per Olof Fagerholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
TEKNISK TIDSKRIFT
vinster och förluster i pengar och tid för själva
slak-ningen vid den hittillsvarande metoden resp. den nya
metodik som fotogrammetrin anser sig kunna erbjuda. Man
måste även och främst beakta de besparingar i stort, som
kan nås genom att den nya tekniken bidrar till att finna
linjer med lägre anläggnings-, underhålls- och
driftkostnader.
En viktig förutsättning för att man i största utsträckning
skall kunna utnyttja fotogrammetriskt material vid
stakning är, att stakningsuppgiften betraktas mer som ett
yt-problem än ett linjeproblem. Många moderna anläggningar
av ifrågavarande typ har ur anläggnings-, underhålls- och
driftsynpunkt ett så brett influensområde att faktorer vid
sidan av själva mittlinjen får en betydande inverkan på
dess placering. Därför bör alla dessa faktorer beaktas vid
planläggningen vilket för med sig att markarbetenas
omfattning med användning av klassiska metoder snabbt
stiger.
Även när stakningen är ett linjeproblem, kan
flygfoto-grammetriskt material med fördel användas. Därvid torde
det dock i regel inte vara motiverat att använda det lika
långt fram i stakningsarbetet.
Det bör särskilt beaktas, att de flygfotogrammetriska
metoderna möjliggör att planeringsarbetet bedrivs steg för steg.
Planläggningens första etapp grundas då på studier av en
större yta med hjälp av enkla flygfotogrammetriska metoder.
Med samma bildmaterial och efter det ytorna begränsats
till vissa huvudalternativ, kan man därefter noggrannare
studera, mäta och kartera smalare remsor. Dessa
begränsade remsor kan därefter, om skäl föreligger att
ytterligare utnyttja fotogrammetrin, flygfotograferas i en
väsentligt större skala och göras till föremål för
motsvarande bearbetning. Inom varje remsa kan ett flertal
detaljalternativ studeras bland vilka de sannolikt bästa
lösningarna kan utväljas. När man fått fram bästa
detaljalternativ för varje kvarvarande huvudalternativ, kan
dessa jämföras ingående ur anläggnings-, underhålls- och
driftsynpunkt.
Naturligtvis vill jag ej heller här hävda att
flygfotogrammetriska metoder helt ersätter fältarbete. Även om
flygbilderna ger ytterligt många upplysningar måste bl.a. vissa
preliminära terrängundersökningar och den definitiva
markundersökningen utföras terrestert, liksom även
utsättningen. Terrängarbetet kan dock då kraftigt
begränsas. Likaså fordrar noggrann fotogrammetrisk mätning
vissa stödjande geodetiska markmätningar. En
försöks-och forskningsverksamhet rörande fotogrammetrins
användning inom stakningen bör därför inte avse att
ersätta markarbetet med flygfotogrammetriskt arbete. Det
gäller istället att för varje tvp av uppgift finna den
optimala proportionen mellan terrestra och
flygfotogrammetriska arbetsmoment.
Exempel
En ny väg skall läggas mellan två orter på ca 40 km
avstånd fågelvägen. Terrängen utgörs huvudsakligen av
sinåbruten skogsmark. En älv vars strandförhållanden,
bredd m.m. varierar skall överbryggas, över området finns
tolv år gamla flygbilder i skala 1:20 000. Om en modern
ekonomisk karta eller fotokarta över området hade
funnits, skulle den ersatt i fortsättningen nämnda bildskisser
eller andra fotokartor.
Arbetet börjar med att vägplaneraren på topografiska
kartan utmärker de för vägbyggnad otänkbara partierna
t.ex. berg och sjöar, över resten av influensområdet
anskaffas dels kontaktkopior av befintliga negativ, dels en
bildskiss i skala 1 : 20 000 eller 1 : 10 000. Området
bildtolkas i sina huvuddrag och på seperata heltransparenta
kalker till bildskissen inläggs myrar och bergsmark,
vattensystem och lutningsförhållanden. De senare bedöms
subjektivt ur stereobilder och vid kritiska punkter
kompletteras detta med data erhållna genom enkel
fotogrammetrisk stereomätning med nuitstereoskop.
På en särskild kalk inläggs de olika band inom vilka
vägen kan tänkas förlagd och införes nya
bebyggelse-koncentratioirer eller andra anläggningar, som fastställs
med hjälp av lokalmyndigheterna, eller genom
rekognoscering över området med små flygplan eller helikopter.
På kalken kan också redovisas alla de speciella lokala
önskemål, som framkommer angående vägsträckningen.
Över varje sådant band framställs en bildskiss i större
skala, exempelvis 1:5 000, liksom för stereobearbetning
lämpligt material. Stereobearbetningen kan avse enkel
mätning i stereoskop, vilket utförs på rektifierade bilder, eller
helst bearbetning i noggrannare instrument, för vilket
fordras diapositiv av originalnegativen.
Med samma kontaktkopior (skala 1:20 000) utförs
därefter en relativt detaljerad bildtolkning av de olika
banden med avseende på markens bärighet, jordlagrets
sammansättning, värdefullare bebyggelse osv. Dessa
upplysningar införs på kalker, så att av dessa framgår områden,
där vägen inte kan eller inte bör dras fram. Inom de
avsnitt där marklutningarna och höjdskillnader synes ha
avgörande betydelse för stakningen, utföres en
noggrannare fotogrammetrisk höjdmätning.
Inom varje band kan så den preliminärt bästa
sträckningen skisseras. I mätstereoskop, eller helst i
noggrannare och snabbare större stereoinstrument mäts grova
profiler så att approximativa kostnadsberäkningar kan
genomföras. Vidare bedöms grovt — helst med något slag
av talvärden — den tänkta vägens kvalitet och
lämplighet. Under denna behandling kan flera av alternativen
kasseras, så att endast de bästa återstår. Dessa kan göras till
föremål för ingående terrängstudier och stakning på
vedertaget sätt.
Man kan emellertid i stället fortsätta att utnyttja
fotogrammetriskt material, över de återstående banden,
eventuellt något minskade i bredd, beställes flygfotografering
före lövsprickningen dels i skala 1: 10 000—-1: 15 000
(bildfält ca 2 X2—3 X 3 km för fotogrammetrisk stommätning,
dels i skala 1:4 000 (bildfält ca 1 X 1 km). Med detta
aktuella material i större skala kontrolleras och
kompletteras den tidigare utförda bildtolkningen. Kritiska
avsnitt stereomäts, helst i större stereoinstrument, som ger
decimeternoggrannhet. I samband med detta studium kan
vissa huvudalternativ kasseras men i stället erhålls inom
de återstående en mängd detaljalternativ. Viktigare avsnitt
rekognosceras. Efter detta kan man övergå till terrestra
metoder.
Man kan alternativt fortsätta genom att över de
återstående huvudalternativen, som kan begränsas i bredd till
band, varierande kanske mellan 25 och 100 m och här och
var med alternativa sidolinjer, utföra stereoskopisk
kartering i skala 1:500—1:1 000 med bilderna i skala 1:4 000.
Ekvidistansen väljes lämpligen till 1 m men lokalt kan
halvmeters kurvor karteras. Som stöd för kartering
genomförs vissa geodetiska markmätningar, främst
avvägningar. Inom områden med tät barrträdsvegetation utförs
kompletteringsmätningar, som kan utgå från
fotogram-metriska punkter.
På dessa smala bandformade nivåkartor planeras
detaljalternativen, som därefter studeras i terrängen. Vissa
alternativ kasseras så att antalet nedbringas. Återstående
alternativ profilavvägs och sektioneras på fotogrammetrisk väg
med hjälp av precisionsinstrument, varvid man placerar
ovannämnda storskaliga karta på instrumentets ritbord
och därifrån dirigerar instrumentets inställning i planet.
Stereooperatören mäter då endast höjden, som direkt
införs på profilbladet och på sektionsblad samt inprickar
samtidigt linjen på flygbildsförstoringar. Detta material,
tillsammans med resultatet från viss markundersökning,
medger en förhållandevis detaljerad kostnadsberäkning
som även ofta torde vara tillfyllest för entreprenadanbud
för det slutliga fastställda alternativet om detta baseras
på à-priser.
Med stöd av på fotobilden markerat läge för mittlinjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
