Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1954 - Från de tekniska högskolorna - KTH - TNC: 12. Ordförklaringar, av JW - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
TEKNISK TIDSKRIFT
Överstyrelsen har förordnat docent S Kihlberg att under
ytterligare tre år inneha docentbefattning.
Överingenjör S Dalhammar har av Överstyrelsen
förordnats till ledamot av avdelningsrådet B.
TNC
12. Ordförklaringar
Nomenklaturarbete har två sidor: att fastställa lämpliga
ord, och att fastställa ords innebörd. När det gäller
ordlistor m.m. som TNC får till granskning, eller som TNC
själv utarbetar, är oftast själva ordmaterialets hyfsning
den enklare uppgiften, medan ordförklaringarna bjuder
på de svåraste problemen och kräver den längsta tiden.
Och arbetet med ordförklaringarna är i sin tur tvåfaldigt:
att fixera det rent sakliga innehållet, och att ge detta en
lämplig formulering.
Fixerandet av en ordförklarings sakliga innehåll är
framför allt en överenskommelsefråga. Man kan t.ex. vara
tveksam huruvida ordet "maskin" skall tolkas så, att även
lyftkranar och pumpar inrymmes i begreppet. Och skall
man med "rotationsaxel" mena en rotationskropps
geometriska axel, eller en axel kring vilken något roterar?
Om inte ordens hävdvunna betydelse eller deras
användning i svensk och utländsk normgivande litteratur, eller
annat som väger lika tungt, ger tydligt utslag, kan det
kosta mycken diskussion och tyvärr även kompromissande
innan ett avgörande blir möjligt. Regler för hur man
härvid skall gå till väga kan knappast uppställas; det ena
fallet är inte likt det andra.
På vad sätt det sakliga innehållet skall komma till
uttryck i lämplig formulering är däremot något som det går
att draga upp generella logisk-språkliga riktlinjer för. Icke
desto mindre saknar vår litteratur en lättillgänglig
handledning för ordlisteförfattare. För sitt eget
"ordsamlings"-arbete har TNC måst ställa upp utförliga regler, bl.a. för
att kunna förfara någorlunda konsekvent, och vid den
språkliga kursen i Västerås år 1949 handlade ett av
föredragen om definitionsskrivning. Detta föredrag kommer
att läggas till grund för en serie TNC-spalter. Här skall
blott några inledande erinringar och påpekanden göras.
En ordförklaring bör inte göras grundligare och
mångordigare än behövligt är. Det kan ibland räcka med korta
antydningar, t.ex.
black, ett slags svärta
rutenium, ett grundämne
delad skakare för halm i tröskverk
valsfrigörare i skrivmaskin
påskuvert har klaff på kortsidan
desulfurera, avsvavla
öppen sand, motsatsen till tät sand
Ordförklaringar av detta enkla slag får inte kallas
"definitioner". En definition är, såsom kommande
TNC-spalter skall visa, en logiskt sträng och uttömmande
ordförklaring som följer vissa bestämda regler.
Det är ofta tillrådligt att låta ordförklaringarna åtföljas
av exempel. Åskådlighet i bokstavlig mening vinner man
med fotografiska eller ritade bilder. Det kan ibland rent
av vara tillräckligt att ge exempel eller visa bilder utan
egentlig ordförklaring. Om man t.ex. säger att
"fästdetaljer" är sådana detaljer som skruvar, nitar, spikar, har
man kanske gjort ordets innebörd tydligare än om man
skrivit en logiskt korrekt definition.
Man får inte glömma bort vem ordförklaringen är avsedd
för. När man t.ex. vill ånge innebörden av
"blyackumulator" måste man vara mycket utförligare och vinnlägga sig
mycket mera om åskådlighet ifall man vänder sig till den
stora allmänheten än ifall det man skriver är avsett att
läsas av tekniker enbart. En tekniker nöjer sig med
förklaringen: en blyackumulator är en elektrisk ackumulator
med blyelektroder, men för lekmannen måste "elektrod"
och kanske även "ackumulator" förutsättas vara okända
termer, som man antingen får undvika i sin
ordförklaring eller måste förklara särskilt för sig, och bilder kan
då vara oumbärliga.
Vad som i kommande TNC-spalter skall skrivas om
definitioner har i mycket tillämplighet även för andra slag
av ordförklaringar. JW
Problemhörnan
N
Problem 4/54 var följande: "Serien S = l)n • —-—
n = l
konvergerar ej för N —► oo men S har dock två
gränsvärden. Bestäm dessa!"
Serien blir
Medtas ett jämnt antal termer erhålles genom parvis
kombination av dessa
^-[i^sVrë–]
som kan omskrivas till
r^ i i iii, i
Vid jämförelse med den kända utvecklingen av
x2 x* x4
ln(l + x) = x - — + — - — + ...
inses att
Sj = — In 2 = In ~
Om i stället ett udda antal termer medtas i den
ursprungliga serien, får man på liknande sätt
2 r i i i i
dvs.
+ + v]
= _1_r1_i + i_i + i+.. i
L 2 3 4 5 J
= - 1 - In 2 = In j
Seriesumman pendlar sålunda mellan ln 1/2 och In el2, dvs.
med amplituden 1.
Denna lösning har återgivits efter U Olsson. Samma
beräkningsgång har tillämpats även av T Ygge, sign. G O,
Ngn (problemförf.), N E och Ög under det att A Mogensen
har utfört seriesummeringen genom integrering.
Det till synes egendomliga beteendet hos serien visar sig
bli närmast trivialt genom den problembehandling som
föreslagits av L E Lindfors och sign. O M. Man kan
nämligen direkt göra en uppdelning i två serier nämligen
N N
l(- 1)» och ^^
1 1
Den första av dessa delserier har utseendet — 1 + 1 — 1
r 1 . . . och får sålunda två summor, nämligen — 1 och
0. Den andra serien igenkännes (enligt det föregående)
som utvecklingen av —ln (1 + x) för x = 1. Pendlingen
hos seriesumman erhåller härigenom en åskådlig
förklaring.
Problemnörnan återkommer härnäst i slutet av augusti.
A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
