Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 10 augusti 1954 - Analys av produkter från atomreaktorer, av Hans von Ubisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Masspektrometerns
principschema.
isotopanalysen är utomordentligt god. Det är då
naturligt att fråga, om masspektrometrin kan
utnyttjas till något mer än endast isotopanalys.
Detta kan också ske genom användning av en
metod som kallas isotoputspädning. Vid denna
kombinerar man den kvalitativa kemiska
anrikningens och separationens enkelhet med
mass-spektrometerns noggrannhet vid såväl
elementar- som isotopanalys. Detta medför en
rationalisering av det analytiska arbetet.
Masspektrometri och masspektrografi
Masspektrometern (Tekn. T. 1950 s. 671)
används för mätning av molekyl- och atomvikter.
Av ett fast, flytande eller gasformigt ämne
framställs gasformiga joner (fig. 1). Jonens vikt är
summan av de nukliders varav den består, och
frekvensen av joner av viss vikt bestäms av
provets kemiska sammansättning och
isotopsammansättning. Jonerna passerar i högvakuum
genom elektriska och magnetiska fält, där de
separeras efter sin specifika laddning.
Vid uppsamling på en kollektor ger de svaga
elektriska strömmar som kan mätas med all den
noggrannhet och känslighet som en uppdriven
elektrisk mätteknik kan åstadkomma. Förutom
direktmätning av jonströmmen använder man
nu också elektronmultiplikatorer som
jondetek-torer, vilka i princip medger räkning av
individuella joner (motsvarande ca 10-18 A).
Masspektrometern är utrustad för elektrisk mätning av
jonströmmar.
I masspektroskopet går man omvägen över en
fotografisk plåt på vilken linjer för de olika
jongrupperna erhålles. Dessas mängdförhållande
bestäms sedan genom fotometrisk mätning av
linjernas svärtning. Metodens noggrannhet är
avsevärt mindre än den elektriska
direktmätningens, men i masspektroskopet uppsamlas joner
med olika masstal på plåten. Detta är av
praktisk betydelse, då ytskiktet kommer att innehålla
tillräckligt stora substansmängder för påvisande
av t.ex. radioaktivitet.
Gemensamt för de båda spektrometertyperna är
att de för de flesta ämnen är direkt lämpade
endast för kvantitativ isotopanalys av en renad
kemisk förening, men att de också kan ge
kvalitativa upplysningar om provets kemiska
sammansättning och renhet. Ett undantagsfall är
gasanalysen, där masspektrometern i dag är det
bästa instrumentet för kvantitativ analys av
blandningar.
Masspektra av t.ex. bly kan erhållas genom
förgasning av en blyförening, blytetrametyl (fig. 2),
blysulfid eller blyjodid och jonisering av gasen
med en elektronstråle. Blynitratet ger blyjoner
direkt om det upphettas på ett glödande
vol-framband (termojonisation). Av spektret kan
man utläsa provets kemiska sammansättning och
uppnå god separation av isotoperna även vid
höga masstal, vilket är nödvändigt vid
bestämning av små mängder av isotoper. Masspektra
för element med mera än två isotoper tas i regel
Fig. 2. Masspektrum av vanligt bly
Fig. 3. Finstrukturen av blyets spektrallinje 5 372 Å;
isotopen 207 ger två linjer 207 a och 207 b (E Hultén & W
Muld).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
