Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Ståls korrosion i luft. Försök med omålat stål, av Kurt F Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1054
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Omålade plåtars viktförlust,
stålsort St 37 med 0,27 °/o Cu (P3);
• hela plåten med vattenficka efter
borstning, o plåtens vertikala del
efter kemisk avrostning.
vika alltför mycket från resultaten efter 6 års
exponering vilket inte heller är fallet. Jämförs
relativtalen i tabell 9 med motsvarande tal,
erhållna efter 6 års exponering, ändras
plåtsorternas rangordning, men skillnaden mellan högsta
och lägsta värde blir ungefär densamma. Av
plåtsorterna är P5 fortfarande bäst, men Pl är sämst
efter 15 år medan P2 är sämst efter 6 år.
Stationernas rangordning är däremot densamma vid 6
och 15 års exponering, inen skillnaden mellan
dem är något olika.
Klimat och plåtsort
Som man kunde vänta är korrosionen minst i
Gällivare (ren inlandsluft) och störst i Göteborg
(förorenad saltluft). Med ledning av relativtalen
för viktminskningen och med kännedom om
klimatet på en godtyckligt väld ort i Sverige torde
man kunna något så när bedöma den
ungefärliga rostningen på denna.
Om man räknar ut relativtalen för de målade
plåtarnas korrosion genom att använda
inverterade värdet av målningens livslängd, visar det sig,
att rangordningen för stationerna blir praktiskt
taget densamma som för omålade plåtar, men
skillnaderna mellan stationerna blir något
avvikande (tabell 10). Man kan inte heller vänta att
de skall bli lika, eftersom det i ena fallet är stålet
som förstörs och i andra fallet färgen.
Rangordningen för stationerna är praktiskt
taget densamma för alla plåtsorterna, medan
rangordningen för plåtsorterna inte är densamma för
alla stationerna. Det senare beror antagligen på
att skillnaderna mellan stålsorternas
korrosionsmotstånd är mindre än skillnaderna mellan
klimatets korrosivitet på stationerna.
De något varierande värden, som erhållits,
särskilt för stationer med mindre korrosivt klimat,
kan möjligen bero på att plåtarnas valshud haft
olika tjocklek. Olikheten i plåtsorternas
korrosionsmotstånd framträder dock tydligt, om man
räknar ut medeltalet av relativtalen för varje
plåtsort för sig för alla stationerna.
För plåtar av St 37 kan konstateras att
korrosionen i stort sett avtar med stigande kopparhalt
hos stålet. Detta stämmer rätt bra med de
erfarenheter som man i allmänhet gjort utomlands.
Att P4 med endast 0,14 % Cu visar så liten
korrosion har inte kunnat förklaras, men
skillnaderna mellan stålsorterna är inte särskilt stora.
Tabell 9. Viktförlust för plåtens vertikala del efter 15 års exponering och kemisk avrostning
Station Viktförlust för plåtsort Viktförlust
medeltal
P5 P4 P9 P3 P10 P2 Pl Relativ-
g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 tal
Gällivare ........................ 220 90 80 130 280 200 320 189 16
Lovön .......................... 420 490 420 550 640 600 640 537 45
Flahult ......................... 380 360 640 480 520 730 760 553 46
Hisingen ........................ 860 900 820 970 1 000 1 000 1 000 936 78
Stockholm ............................................940 1 090 940 1 200 1 220 1 800 1 180 1 196 100
Grönskär................................................1 010 1 360 1340 1 320 1 300 1 500 1 550 1 340 112
Smögen ..................................................1 160 1 400 1 500 1 560 1 500 1 740 1 950 1 544 130
Göteborg ................................................(1 300) (1 500) (1900) (1 700) (1 850) (1 800) (1 800) (1 690) (141)
Medeltal relativtal ............... 100 107 115 121 135 147 152 125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
