Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 7 februari 1956 - Elförbrukning och produktionsutveckling i Sverige 1954—1961, av Sven Lalander och Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
, TEKNISK TIDSKRIFT
citeten och för konkurrerande energiformer. I
jämförelse med kolpriserna har priserna för de
förädlade energiformerna (olja, gas och
elektricitet) sjunkit väsentligt sedan förkrigstiden.
Kolet har härigenom successivt undanträngts som
värmekälla inom industrin och elvärmet har fått
en allt större betydelse. Även för framtiden synes
man kunna räkna med en i förhållande till
kolpriserna förmånlig utveckling av elpriserna och
därmed en stärkt konkurrensförmåga för
elektriciteten gentemot de fasta bränslena.
Prisutvecklingen för de flytande och
gasformiga bränslena är svårare att förutspå. På lång
sikt synes det sannolikt att bristande
råvarutillgångar kommer att pressa även dessa
bränslepriser i höjden, medan elpriserna tack vare
atomkraften ej synes behöva stegras mera
väsentligt. Dessa utvecklingstendenser torde dock
ej göra sig gällande under det närmaste
decenniet, under vilken period det torde vara riktigast
att räkna med oförändrad prisrelation mellan
elektriciteten och övriga förädlade energiformer
för industrikonsumenter. För
hushållsabonnenter och andra detalj förbrukare torde däremot en
fortsatt relativ sänkning av elpriserna kunna
väntas, beroende på de specifika
distributionskostnadernas minskning vid stigande
förbrukning.
En fullständig analys av den ekonomiska
tillväxten inom samhället skulle kräva utarbetande
av kompletta "input-output"-tabeller för hela
näringslivet. Detta är emellertid ett jättearbete,
som vida överstiger en enskild näringsgrens
resurser. Vi har inom kraftverksindustrin fått nöja
oss med allmänna uppskattningar om den
ekonomiska utvecklingen inom flertalet
näringsgrenar. Inom industrin, som hittills varit den
dominerande elförbrukaren, har
produktionsutvecklingen emellertid analyserats mera i detalj med
hänsyntagande till de ekonomiska faktorer, som
bestämmer tillväxten.
Praktisk efterfrågeanalys inom elförsörjningen
Huvuddelen av industrins elförbrukning
fordras för produktionen av ett mycket begränsat
antal industriprodukter. Av den totala
industriförbrukningen konsumeras således 55—60 % för
följande tillverkningar: järn och stål,
ferrolegeringar, aluminium, cement, pappersmassa och
papper, klor-alkali, karbid och kvävegödselmedel.
Detaljerade produktionsprognoser för dessa
produkter, kompletterade med mera allmänna
uppskattningar för resterande del av
industriproduktionen, ger en god uppfattning om industrins
framtida elbehov. Dessa produktionsprognoser
uppgöres i intimt samarbete med vederbörande
branschorganisationer och med experter inom de
större industriföretagen.
Den svenska industrins struktur med avsevärd
koncentration till ett relativt fåtal större företag
gör det möjligt att med måttligt arbete analysera
industrins elbehov genom direkta kontakter med
de större konsumenterna. Ca 550 företag inom
industrigrupperna malmbrytning och metall,
jord och sten, massa och papper samt kemisk
industri svarar för 80 % av den totala
industrikonsumtionen. Dessa industriföretag har som
regel själva behov av interna utredningar om de
framtida utvecklingsmöjligheterna och kan i
allmänhet relativt väl överblicka de närmaste 3—5
åren, om ett visst konjunkturalternativ
förutsät-tes. Centrala Driftledningen har därför vid flera
tillfällen genom särskilt utarbetade
frågeformulär direkt tillfrågat samtliga dessa företag om
deras framtida elbehov vid vissa klart angivna
förutsättningar om den allmänna ekonomiska
utvecklingen (Tekn. T. 1953 s. 727).
De med utgångspunkt från
produktionsprognoserna beräknade elbehoven jämföres med de av
företagen uppgivna elbehoven i de olika
industrigrupperna. Efter diskussion med tillgänglig
ekonomisk expertis fastställes de slutliga
prognoserna för elförbrukningens utveckling samtidigt
som motsvarande produktionsstegring
uppskattas. Givetvis är erfarenheten från tidigare
liknande jämförelser härvid av stort värde. Det har
visat sig att industriföretagen i allmänhet är
benägna att överskatta utvecklingen på kort sikt
(4—5 år), men att underskattning är vanligast
på lång sikt (6—10 år). Vidare spelar de aktuella
konjunkturerna vid tidpunkten för förfrågan en
viss roll. Rent allmänt kan dock konstateras, att
industrins egna framtidsprognoser är realistiskt
grundade. Vi har därför väsentligt bättre
erfarenheter av denna form av efterfrågeanalys än
vad som angivits från amerikanskt håll. Det har
där hävdats, att industriföretagen medvetet
överdrivit sina framtida elbehov för att härigenom
tillförsäkra sig en riklig tillgång på elektricitet
under kommande år.
Industrins produktionsutveckling
och elbehov 1954—1961
Elkonsumtionen uppdelas sedan lång tid
tillbaka i följande tre stora konsumentgrupper
(härvid bortses från sekundaleveranserna till
el-ångpannor):
Konsumtionsandel
1954 1961
% »/o
Industri .................. 63 57
Detaljförbrukning ......... 29 37
Samfärdsel ............... 8 6
Industrin är den dominerande elkonsumenten
men dess andel sjunker. Den absoluta årliga
ökningen av detaljförbrukningen väntas snart
komma i nivå med industrins motsvarande
stegring. Ur prognossynpunkt blir dessa
konsumentgrupper då likvärdiga. Att trots detta
huvudvikten vid den nu aktuella prognosen för perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
