Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1956 - Byggen, berggrund och grundvatten, av Tor Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 september 1956
801.
na. Det yngre av de bägge systemen i nordost—sydväst är
anknutet till jottniska olivindiabaser. De större
förkastningarna anses ha tillkommit så att betydande rörelser
försiggått i en del av de äldre sprickorna långt efter sedan
de anlagts.
De regionala sprickornas stora betydelse vid tätning av
berggrunden beror på att de kan föra vatten långa
sträckor. I samband med injektionstätning undersöks
sprickornas orientering, frekvens och vidd. Det är härvid särskilt
fogarna, som behöver studeras. De stora
dislokationslin-jerna framgår ofta redan av den regionala kartbilden.
Särskilda svårigheter erbjuder bottenslag och övriga flacka
sprickor när man endast har en hällkartering att hålla sig
till. Kärnborrning har då hittills varit den enda praktiska
metoden att belysa denna fråga. Till en viss grad kan
numera även värdefulla data erhållas genom systematiskt
utförda långhål med skarvbar hammarborr, vilket är en
snabb metod.
Berggrundens vatten
Vattnet i Sveriges urbergsgrund synes — åtminstone till
allra största delen — komma från dess överyta eller ha
tidigare tillförts den under kvartärtiden. Av skäl som talar
härför må framför allt nämnas det sätt på vilket
dräne-ringskoner utbildas vid schaktsänkningar. Visserligen tar
blottade avrinningsytor in nederbörd tillfälligtvis, men det
är särskilt dagvattendepåer i svackor (t.ex. sjöar) och de
kvartära jordlagrens grundvattenbottnar (t.ex. åsar), som
får antas vara de stora vattenleverantörerna.
Från de brant ställda sprickorna i berget införs vatten i
flacka och genomsnittligt sett vanligtvis mera öppna bot-
Fig. 6. Oregelbundet, mycket särat slag i gnejs. Örebro.
tenslag o.d., vilka tjänstgör som spridare och vattenförråd.
Vidare sker utrinning och upptryckning, även kapillär
upplyftning, av vatten i en del av de små, oregelbundet
förekommande sprickorna. Man skulle kunna vänta sig att
alla sprickor och håligheter i urberget är helt vattenfyllda
upp till en viss nivå, som dikteras av balansen mellan
tillförsel och dränering av vattnet.
Så är dock ej fallet. Stora torra, sprickiga partier
uppträder icke blott under vad man kan kalla den teoretiska
grundvattennivån utan t.o.m. under större
dagvattenförekomster. Begreppet teoretisk nivå har införts för att be-
Fig. 7. Regionala sprickor och
förkastningar i sydöstra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
