Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 9 oktober 1956 - Dagens gummimaterial — och morgondagens, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
849
Fig. 5. Styrengummis nötningsbeständighet i förhållande
till naturgummis vid olika lufttemperatur; enligt •
Rubber-Stichting 1954, o Stiehler 1951 och x Sjothun 1953. Proven
utförda med däck.
rökstyper i naturgummi (fig. 4).
Diskrimineringen mellan de tre kimrökstyperna ökar med
stigande svårighetsgrad hos nötningen.
Inflytandet av en annan faktor, nämligen
omgivningens temperatur, exemplifieras med en
provserie (fig. 5) som visar att styrengummi är
överlägset naturgummi vid högre
lufttemperatur, medan förhållandet blir omvänt under 10—
13°C.
Som framgår av fig. 3 och 5 har de båda
huvudkonkurrenterna bland gummimaterialen,
naturgummi och styrengummi, ungefär lika stor
nötningsbeständighet, åtminstone i ett tempererat
klimat och vid måttligt svår körning, varför
således pris och tillgång i allmänhet får avgöra
vilket material som skall användas. Som
tidigare nämnts kan styrengummi dock icke
användas i däck med tjocka sektioner, t.ex.
lastbilsdäck.
Trots att man genom modifikationer av
gummiblandningarna och förbättringar i däckens
konstruktion lyckats mer än tiofaldiga däckens
livslängd sedan bilismens genombrott, ställs
ständigt krav på bättre material på grund av
ökad körhastighet och stigande belastning. Det
saknas därför inte försök att använda andra
gummimaterial i däck än de ovan nämnda.
Sålunda har nitrilgummi, vilket är känt för god
nötningsbeständighet, kommit till användning i
vissa racerdäck. Problemet vid tillverkning av
dylika däck är att fästa nitrilgummislitbanan vid
underlaget, karkassen, som troligen måste göras
av naturgummi på grund av nitrilgummits höga
värmegenerering vid dynamisk belastning.
Vidare pågår försök med tillverkning av däck av
butylgummi, vilka hittills givit relativt lovande
resultat25.
När det tyska polyuretangummit Vulkollan
introducerades, påstod man, att det skulle vara
möjligt att därav tillverka däck med samma
livslängd som bilen.
Senare har det visat sig, att den goda
nötningsbeständigheten uppnås endast vid liten relativ
hastighet för gummit och den nötande ytan, en
betingelse som inte gäller för däck. Dessutom är
förstyvningen i kyla ett ännu olöst problem.
Såväl i USA som i Tyskland arbetar man dock
intensivt med att framställa ett för däck lämpat
polyuretangummi.
Slutligen kan nämnas, att amerikanarna har
gjort försök med däck av kiselgummi eller Kel-F
Elastomer med kord och förstärkning av
glasfiber för att klara de enorma påfrestningar på
däcken som uppstår vid flygplans start och
landning, främst på grund av den höga
temperaturen.
Slutord
Med ordet gummi betecknar vi i dag en hel
grupp av material med mycket skiftande
egenskaper utöver gummikaraktären. Att välja rätt
material för en viss uppgift är därför i
allmänhet en övermäktig uppgift för förbrukaren. En
garanti för ett tekniskt och ekonomiskt riktigt
val av gummityp erhålles genom att konsultera
en gummifabrik, som har erfarenhet av alla
material, som kan komma i fråga.
Denna konsultationsverksamhet betraktas som
en självklar teknisk service, åtminstone inom
svensk gummiindustri. Med den snabba
utveckling vi i dag upplever är det också förbehållet
specialisterna att hålla sig à jour med nyheterna
på området. Vad som var omöjligt att utföra
med gummi för fem år sedan kan kanske göras
nu med dagens gummimaterial — eller
morgondagens.
Litteratur
1. Mark, H: Intermolecular forces and mechanical behavior of
high polymers. Ind. & Engng Chem. 34 (1942) s. 1343.
2. Ritter, F J: Biosynthesis of rubber and other "isoprenoid"
compounds. India Rubber J. 126 (1954) s. 55.
3. Bloomfield, G F, Merrett, F M, Popham, F J & McL Swift, P:
Graft polymers derived from natural rubber. Proc. Third Rubber
Techn. Conf. (1954) s. 185.
4. Horne Jr., S E, Kieiil, J P, Shipman, J J, Folt, V L, Gibbs,
C F, Willson, E A, Newton, E B & Reln-hart, M A: Ameripol SN
— A synthetic cis-l.k-polyisoprene. Sveriges Gummitekn. För. Publ.
nr 9 (1955).
5. Palmgren, H: "Cold Rubber" — ett bättre syntetiskt gummi.
Tekn. T. 80 (1950) s. 213.
6. Morton, A A: Alfin rubbers — A new lype of polymers. Rubber
Age 72 (1953) s. 473.
7. Brown, H P & Gibbs, C F: Carboxylic elastomers. Ind. &
Engng Chem. 47 (1955) s. 1006.
8. Pritchard, J E & Opheim, M H: Oil-resistant rubbers from
2-methyl-5-vinylpyridine. Ind. & Engng Chem. 46 (1954) s. 2242.
9. Maynard, J T & Mochel, \V E: The structure of Neoprene.
VIII. Effect of polymerization temperature ön polymer properties.
J. Polymer Sci. 18 (1955) s. 227.
10. Morrissey, R T: Butyl-type polymers containing bromine. Ind.
& Engng Chem. 47 (1955) s. 1562.
11. N-5 400 experimental acrylate elastomer. Monsanto Chemical
Co., Org. Chemicals Div. Techn. Data Sheet. 1955 april 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
