- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
951

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1956 - Långdistansförbindelser med spridningssignaler, av Gösta Carlson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 november 1956

951

Kurvorna är beräknade under förutsättning att
signalerna är Rayleigh-fördelade och helt
okorrelerade. Beroende på olika metoder för
diver-sitetsmottagningen erhålles något skiljaktiga
värden.

Den vid troposfärspridningslänkar överförbara
bandbredden uppgår vid måttliga avstånd och
antenndimensioner till några MHz (3 MHz vid
300 km förbindelseavstånd och 30 dB-antenner).
Den kan dock ökas, om starkt direktiva
antenner användes, då gångvägsskillnaden i ett sådant
fall helt bestäms av antenndiagrammens
utseende. Detta motiverar ofta användningen av
mycket stora antenner, trots att ökningen i
antennvinst blir av mindre betydelse.

Utrustning för spridningssignallänkar

Vid radiolänkar utnyttjande signalspridning i
jonosfären använder man normalt antenner med
20 dB direktivitet. Olika utföranden finns som
enkla rombantenner och mera avancerade
hörn-reflektorantenner, fig. 7. De senare får stora
dimensioner och blir givetvis förhållandevis dyra,
men man anser allmänt, att rombantennerna
endast var en nödlösning vid en tidpunkt, då
erfarenhet av högdirektiva ultrakortvågsantenner
saknades.

Möjligheterna att göra högdirektiva antenner
för radiolänkar utnyttjande signalspridning i
troposfären är givetvis större, men å andra sidan
kan man härvid ej nöja sig med 20 dB
antennvinst beroende på den högre
avståndsdämpningen vid signalspridning i troposfären.
Antennerna utföres vanligen som rotationssymmetriska
paraboliska reflektorer. De radiolänkar för
signalspridning i troposfären, som för närvarande
är i bruk i USA, är oftast utrustade med 9 m
eller i extrema fall 20 m vida paraboler (ca 37
resp. 44 dB direktivitet vid 1 000 MHz).

Reflektorerna byggs i sektioner, två
centrum-och sex yttersektioner, vilka sins emellan är helt
utbytbara. Materialet är genomgående
aluminium. För att vindbelastningarna skall kunna
hållas inom rimliga gränser, görs reflektorn ej
homogen utan utförs som en gallerkonstruktion,
fig. 8. En 20 m vid reflektor uppges ha så god
ytnoggrannhet, att den utan större brister är
användbar upp till frekvenser av
storleksordningen 4 000 MHz. Priset för enbart reflektorn anges
vara omkring 30 000 $, medan en 9 m vid
reflektor av samma fabrikat kostar 7 000 $. önskas
vid en länk utrustad med den mindre
antenntypen en ökning av signal-brusförhållandet med
6 dB, får man således betala mycket för detta.
Genom diversitetsmottagning med två 9 m vida
paraboler erhålles emellertid för en betydligt
mindre kostnad samma eller större ökning av
signal-brusförhållandet, fig. 6.

Då antennkostnaderna är mycket höga vid
radiolänkar utnyttjande signalspridning, bör en

Fig. 7. Hörnreflektorantenn (40 MHz).

antenn kunna användas för simultan sändning
och mottagning. Detta kräver emellertid mycket
goda separationsfilter, då förhållandet mellan
den utsända och den mottagna effekten ofta
överstiger 100 dB. Vid länkar utnyttjande
signalspridning i jonosfären används härvid
koaxial-filter med ca 80 dB dämpning av den icke
önskade signalen och ca 2 dB dämpning inom
passbandet vid 10 % frekvensseparation.
Bottendämpningen är här av mindre betydelse, då vid
för dessa länkar lämpliga frekvenser yttre brus
och ej mottagarens egenbrus sätter gräns för
lägsta mottagbara nivå. Förhållandena är helt
annorlunda vid länkar utnyttjande
signalspridning i troposfären, vilka ofta ligger inom
frekvensområdet 600—1 000 MHz. Vid dessa
frekvenser sätter mottagarens egenbrus en gräns
för lägsta mottagbara nivå. Man har för dessa
konstruerat separationsfilter med mycket låg
passbandsdämpning. Filtren består av tre
reso-nanskaviteter i en vågledare kopplade till
varandra med bländare och skilda en kvarts våg-

Fig. 8. Parabolisk reflektorantenn (800 MHz), 20 m vid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0971.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free