Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 8 - Eldningsolja, av Gösta Bahnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punktsbestämning beror mycket på närvaron
av vatten i oljan, varför den oftast måste
torkas före provet. Likaså inverkar
atmosfärstrycket på resultatet, i det att ökat lufttryck
höjer flampunkten. För eldningsoljor, vilkas
flampunkt ligger avsevärt över de tillåtna
värdena, torde dock dylik inverkan icke spela
någon roll.
Eldningsoljors flampunkt anges i huvudsak
därför att den ger en garanti att oljan är
"säker" under transport och lagring. I viss
mån är flampunkten även ett mått på oljans
förångnings- och antändningsförmåga vid
brännarmunstycket. En högsta gräns för
flampunkten sättes ibland på destillat för att
säkra tändningsegenskaperna. Detta förekommer
dock sällan för eldningsoljor.
I enstaka fall används vid större
anläggningar utomlands råolja direkt för förbränning.
Härvid måste förvärmningen ske under tryck
för att ej råoljans låga flampunkt skall utgöra
ett riskmoment.
Lägsta flyttemperatur
Med lägsta flyttemperatur menas den lägsta
temperatur vid vilken en olja flyter, då den i
ett provrör avkyles under normala
förhållanden utan omröring ("ASTM pour point"). För
destillat är denna temperatur ett mått på
oljans pumpbarhet vid låg temperatur. Oljor
innehållande återstoder (Eo 3, 4 och 5) kan
emellertid fortfarande vara pumpbara även då
enligt normalt prov den lägsta
flyttempera-turen underskridits. Om en olja, t.ex. vid
ett vanligt avkylningsprov, före avkylningen
värms upp till 104° C, erhålles ett minimivärde.
Skillnaden i stelningstemperaturerna kan
uppgå till 35° C.
Speciellt för vaxiga, lågviskösa eldningsoljor
ger det vanliga avkylningsprovet icke
rättvisande resultat för bedömning av oljans
uppförande vid lägre temperatur under praktisk
drift. Denna typ av oljor, som mestadels
kommer från Persiska viken, kan vara avsevärt
lättare att pumpa vid låg temperatur än deras
"ASTM pour point" antyder. Denna
omständighet medförde, att en för dessa oljor
lämpligare provningsmetod, "P & O Fluidity Test",
för flera år sedan utarbetades av P & O
Ship-ping Line och Anglo-Iranian Oil Company.
Metoden används i huvudsak för tyngre
eldningsoljor och avser att fastställa om oljan vid
en viss temperatur är flytbar genom en 12,7
mm rörledning under lätt tryck. Provet är
obligatoriskt i stället för "ASTM pour point" för
alla skeppningar av eldningsolja från Persiska
viken till USA:s flotta och engelska
amiralitetet.
Provningsapparaturen, fig. 3, har för oljan
ett U-format rör med 12,7 mm inre diameter,
Provningen börjar med att is eller annat
kylmedel nedlägges och omröres i det som
kylmedium använda vattnet. Efter ca 10 min har
oljeprovet i U-röret antagit samma temperatur
som kylmediet. Efter ytterligare 30 min, var-
under oljeprovet icke får röras, sätts
sugpum-pen i gång och regleras så, att kvicksilvret i
kvicksilverröret stiger 1 cm på 4 s. Om oljan
i U-röret tydligt flyter vid ett undertryck, som
icke överstiger 152 mm kvicksilverpelare
rapporteras provet som "flytande". Vanligen göres
proven vid temperaturerna 0°C och 4,4°C.
Eldningsoljor med "ASTM pour point" upp
till ca 10°C passerar "P & O Fluidity Test" vid
0°C, närhelst viskositeten ligger under 45 cSt
vid 50°C. Oljor med en "ASTM pour point"
över 18,3°C med viskositeten över 45 cSt
passerar i regel icke "P & O Fluidity Test".
I detta sammanhang kan även nämnas
grum-lingspunkten ("cloud point"), dvs. den
temperatur vid vilken paraffin o.d. börjar utfällas
ur oljan. Dylik utfällning brukar vid
oljeeldningsanläggningar ofta börja i rörkrökar ocli
filter samt vid sugledningens genomgång av
yttermur, då utomhusbehållare används.
Speciellt för Eo 2 brukar man försumma att vid
planeringen av oljeeldningsanläggningen se
till, att oljebehållaren med tillhörande
ledningar ej placeras så, att oljan kan få lägre
temperatur än 0°C under längre tid.
Om man inte har förvärmning, bör
behållaren således ej placeras ovan jord eller i kalla
källarutrymmen eller där kallras från
luftintag kan förekomma, och ej heller bör vid
nedgrävda behållare ledningarna ligga alltför
nära markytan. Skulle risk för utfällning
finnas, bör man under den kalla årstiden
använda Eo 1. Enligt tidigare undersökningar,
utförda i samband med fastställandet av de
svenska normerna, bör Eo 2 utan förvärmning
endast i undantagsfall användas för
högtrycks-brännare med en munstyekskapacitet
understigande 7,6 1/h.
Svavel
Svavel kan uppträda i eldningsolja som fritt
svavel, som svavelväte och som organiska
svavelföreningar av olika typ ocli
sammansättning. Svavelhalten kan bestämmas på flera
sätt. Vid bombprov enligt ASTM förbränns en
viss mängd olja med syre, varefter bildade
svavelgaser absorberas i vätesuperoxid, fälles
och bestäms gravimetriskt. Den engelska
metoden (IP-61/45) är nästan identisk med
ASTM-provet. Vid den franska de Grote (Kre-
Fig. 3. Apparat för bestämning au lägsta
flyttemperatur enligt "P & O Fluidity Test".
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
