Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 3 - Värme- och fuktväxlare med trånga spalter, av Per Norbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man definierar
temperaturverkningsgraden såsom
to —11
får man det bekanta uttrycket
nt = -
1
1 +
2 Lcp
oc F
För fuktväxlingen gäller
L (xo
-xi) = — F-(xi-
•æ2)
(10)
(11)
(12)
Vf = -
Xo —■ X2
och om man dessutom begagnar det kända
sambandet mellan fukt- och värmeöverföring
enligt Lewis’ analogi
Cp
får man slutligen
1 +
2 Lcp
oc F
(14)
(15)
dvs. ett uttryck, som är identiskt lika uppbyggt
som ekv. (11) för temperaturverkningsgraden.
Detta resonemang bygger som sagt på att
man kan bortse från mellanväggens motstånd
mot såväl värmeflöde som diffusion. Som
senare skall visas är detta ett antagande som inte
utan vidare låter sig realiseras. Det kan
emellertid vara lämpligt att redan här granska
innebörden av de påvisade sambanden i deras
idealiserade form i anslutning till de nyss
diskuterade vinter- och sommarfallen.
Tillståndsförändringarna kommer nu att följa
sammanbindningslinjen mellan
inloppstillstånden, fig. 5. För det angivna vinterfallet
innebär detta, att man kan tillåta hur höga
verkningsgrader som helst utan risk för kondens.
Vid exempelvis 90 % verkningsgrad kommer
den inkommande friskluften att förvärmas till
17°C samtidigt som den befuktas, medan den
utgående rumsluften kyls till —7°C utan att
kondens uppstår.
För sommarfallet erhålles vid samma
verkningsgrad, 90 %, en sänkning av den
inkommande ytterluftens entalpi med 90 % av
ental-piskillnaden mellan inner- och ytterluft. Den
kvarstående belastningen på
luftkonditioneringsaggregatet utgör därför endast 10 % av
entalpiskillnaden mellan rumsluft och
ytterluft. Vid den rena temperaturväxlaren var, som
förut visades, den kvarstående belastningen
70 %, alltså 7 gånger så stor.
Det bör dock tilläggas, att det under korta
tidsperioder vintertid kan förekomma sådana
kombinationer av rums- och ytterlufttillstånd,
att inte ens den mest fulländade temperatur-
Fig. 6.
Fuktväxling i tunt
ytskikt i
regenerativ växlare.
Om man definierar en fuktverkningsgrad f]i
efter samma mall som
temperaturverkningsgraden, får man
(13)
och fuktväxling kan hindra kondens- och
igen-frysningsrisken. Det finns emellertid enkla
metoder att ta hand om sådana komplikationer,
och de skall därför inte närmare
kommenteras här.
Det framgår av det sagda att den
kombinerade temperatur- och fuktväxlingen i själva
verket innebär en växling av entalpi. En växlare
med denna kombinerade funktion kan därför
kallas entalpiväxlare.
Temperatur- och entalpiväxlares
konstruktion
Vid uppbyggnaden av apparatur för i första
hand växling av temperatur eller entalpi
mellan två luftströmmar enligt det föregående har
man en rad krav att tillmötesgå, såväl med
avseende på arrangemanget av växlarkroppen
som på växlarkroppens material. Ett av dessa
krav är att materialet skall vara dåligt
värmeledande. Vid de extremt korta strömningsdjup
som är aktuella skulle annars en
temperaturutjämning ske inom växlarkroppen från inlopp
till utlopp, vilken skulle omöjliggöra höga
verkningsgrader.
Vid entalpiväxling är ett lågt eller
försumbart motstånd hos väggarna mot värmeledning
och diffusion en förutsättning för en god
verkningsgrad. Här stöter man på svårigheter, inte
för värmetransporten, där man i allmänhet på
grund av den ringa godstjockleken kan bortse
från materialets motstånd, utan för diffusio-
Fig. 7. Princip
för regenerativ
växlare enligt
Ljungström.
70 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
