Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Andras erfarenheter - Forskningsarbete på raketkrut, av Åke Håborg - Polyvinylkloridfolie som förpackningsmaterial, av SHl - Upptäckt av flygplan i regn och dimma, av GAH - Platinapläterade laboratorieutensilier, av SHl - Infrarödfotografering med fosforer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen grupp har ännu kommit fram med en helt
ny krutsammansättning; detta beräknas dröja
ytterligare två eller tre år. Det finns också flera helt
olika uppfattningar om hur slutprodukten kommer
att vara beskaffad. Några forskare anser det vara
mycket möjligt, att utvecklingen pekar mot ett
lag-ringsbart högenergikrut i vätskeform i stället för
ett förbättrat krut av konventionell typ. Ett
högenergikrut i enkomponentform menar andra också
vara en möjlig lösning.
Man kan förmoda, att fluor kommer att ingå som
oxidationsmedel i någon form. Eftersom
oxidationsmedlet utgör den största andelen av krutmassan,
bör förbättringar på detta område ge bästa
utdelning. Teoretiskt är fluor det mest reaktiva
oxidationsmedel som vi känner till — men endast i form
av gas eller vätska. Bundet i fast form ger fluor
för närvarande bara de mest inerta ämnen. Detta är
en anledning till att vissa forskare menar, att
forskningsarbetet kommer att resultera i ett flytande
drivmedel snarare än i krut (Aviation Week 7 dec. 1959
s. 32). Åke Håborg
Polyvinylkloridfolie som förpackningsmaterial
I USA har man börjat tillverka en genomsyn ig
polyvinylkloridfolie som sträckts i två riktningar
till ca 12 (i tjocklek. Härigenom erhålls en folie
vars orientering och ringa tjocklek lär vara unik
för PVC. Folien har den hållfasthet och böjlighet
som fordras av ett förpackningsmaterial, och man
väntar därför att PVC-folien skall kunna
konkurrera med hittills använda material, t.ex. saran.
Folien tillverkas genom gjutning av PVC löst i
tetrahydrofuran. Den är tillgänglig i två tjocklekar,
25 och 12,5 fi. Den är halvstel och uppges ha en
kombination av brottgräns, förlängning, slagseghet,
rivhållfasthet och böjlighet vid låg temperatur som
gör den användbar till ändamål för vilka tidigare
bara polyesterfoiie varit tillfredsställande. Folien
kan värmekrympas med varmluft eller hett vatten
och värmeförseglas vid en temperatur under den
vid vilken den krymper (Chemical Engineering 16
nov. 1959 s. 116, 118). SHl
Upptäckt av flygplan i regn ochi dimma
Olika system för lokalisering av flygplan får
minskad räckvidd då partiklar av samma
storleksordning som den använda våglängden uppträder i
luften. Jämförelser har gjorts mellan räckvidderna för
optisk spaning samt sökning med infraröddetektorer
och radarsystem för 0,3 och 0,9 cm våglängd mot
ett tvåmotorigt flygplan under olika
väderleksförhållanden, tabell 1. Infraröddetektorerna var av två
slag, en med blysulfidceller och en med bolometer
av termistortyp båda med 500 cm2
strålningssam-lande yta. Radarsystemen hade i klar luft en största
räckvidd av 10 km.
Tabell 1. Räckvidd för olika flygspaningssystem vid
olika väderleksförhållanden
öga
km
Lätt dimma .......... 0,61 1,7 3,7 5,2 9,8
Tät dimma ........... 0,031 0,13 0,17 1,6 4,4
Lätt regn ........................11,5 9,4 3,8 4,1 7,2
Kraftigt regn ........ 2,0 3,8 2,5 1,7 2,9
Skyfall ............... 0,64 1,4 0,89 0,30 0,93
Mulet ..................................12,5 27,0 6,1 5,4 8,5
Infraröd- Radar
detektorer 0,3 cm 0,9 cm
PbS
Bolometer
km km km km
Allmänt visar undersökningarna att radar är
överlägsen infrarödsökning i dimma, men att
förhållandet är omvänt i regn. Vid skyfall sätts
radarapparaturen helt ur spel. Räckvidden för optisk spaning
och infraröddetektorer ökar kraftigt om flygplanen
förses med hjälpljus (Electronics 29 jan. 1960 s. 64
—66). G AH
Platinapläterade laboratorieutensilier
I USA tillverkas nu relativt billiga deglar och skålar
av rostfritt stål, pläterat med platina. De båda
metallerna binds direkt vid varandra genom en speciell
process, dvs. utan lod eller annat bindemedel.
Härigenom uppstår inga tomrum, oxider eller andra icke
önskade inneslutningar mellan metallerna.
Som grundmetall används ett stål med hög
nickel-och kromhalt. Det pläterade materialet har mycket
större hållfasthet än ren platina, varigenom
skadorna vid hanteringen med tänger blir små. Platinan
är legerad med 0,5 %> rodium som ökar dess
hårdhet och nötningstålighet samt minskar dess
korntillväxt vid upphettning. De pläterade deglarna och
skålarna tål upp ti.l 540°C, och då minst 90 °/o
av indunstningsarbetena torde göras vid låg
temperatur bör de kunna få stor användning.
Den pläterade metallens godstjocklek är normalt
0,9 mm, varav stålet utgör 0,85 mm och platinan
0,05 mm. Deglar på 40 ml och skålar på 100 ml
tillverkas och uppges kosta mindre än en sjättedel av
priset för samma kärl av ren platina (Chemical &
Engineering News 30 nov. 1959 s. 62). SHl
Infrarödfotografering med fosforer
Med kadmiumsulfidfosforer aktiverade med zink
kan man fotografera i infrarött av upp till 2,5 [i
våglängd. Plattor överdragna med en fosfor
excite-ras först med UV-strålning eller annan lämplig
strålning. Härvid fylls fosforens elektronfällor och
dess fluorescens växer till ett konstant värde.
Fosforens elektronfällor är då helt fyllda med
elektroner och plåten är redo för exponering i
infrarött.
Då de fyllda elektronfällorna töms mycket
långsamt genom värmerörelsen kan den sensibiliserade
plåten lagras flera veckor innan den exponeras. Vid
bestrålning med infrarött ljus töms emellertid
elektronfällorna snabbt så att det uppstår ytor med i
olika grad fyllda elektronfällor motsvarande den
infallande strålningens intensitet.
Den sålunda erhållna latenta bilden är hållbar
några veckor och kan när som helst under denna
tid framkallas. Härvid kan man belysa plåten med
svag exciterande strålning (våglängd 0,365 (i). De
ytor där fosforen har fyllda elektronfällor
fluorescerar då starkast och fluorescensen avtar i samma
grad som fällorna tömts vid exponeringen i
infrarött ljus. Man ser därför en negativ bild av
motivet. De infrarödbelysta områdenas fluorescens
växer emellertid, och bilden bleknar så småningom.
Vid en annan framkallningsprocess utnyttjas
förhållandet att vissa fosforer luminescerar när
elektronfällorna töms. Detta gäller bl.a. för
kadmium-sulfid. Bestrålas den exponerade plåten med
kort-vågigt infrarött ljus (våglängd ca 0,7 fi), fluorescerar
därför de vid exponeringen obelysta delarna, och
man får en negativ fluorescensbild av motivet. Den
bleknar givetvis allteftersom elektronfällorna töms
men varar så länge (ca 1 min) att man kan iaktta
den (H Kallman & J Rennert: "Application of
in-organic phosphors to infrared photography". US
Department of Commerce PB 151179). SHl
292 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
