Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Arbetsbesparande analysmetoder inom mejeriindustrin, av Börje Lindqvist - Maskinparkens »förgubbning», av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som arbetar med relativt högt mottryck (2—4
at ö mot tidigare 0,2—0,4 at ö);
eluatet blandas kontinuerligt i ett slutet
system med ninhydrinreagens som doseras med
precisionspump;
efter reaktion i en särskild apparat
registreras färgintensiteten av en skrivare, varigenom
kromatograferingen kan följas kontinuerligt.
Den automatiska kromatografen har byggts
samman vid Mjölkcentralen av vissa inköpta
delar. Den består av ett kolonnsystem, tre
precisionspumpar, en reaktionsapparat där
nin-hydrinfärgen framkallas samt en fotometer med
skrivare (fig. 3). Vidare finns kärl för
buffertlösningar, vilka i Teflon-ledningar leds genom
omkopplingsventiler till avluftare och pumpar.
För att gas inte skall utvecklas vid reaktionen
med ninhydrin befrias alla buffertlösningar
från luft i avluftaren.
En programgivare reglerar omkoppling till
olika buffertlösningar och olika
kolonntemperaturer, så att bästa betingelser erhålls för
separation av komponenterna i en aktuell
blandning. För matning av olika
strömförbrukande punkter i systemet och för matning av
fotometern med konstant likspänning finns
speciell utrustning.
Omkring 2 mg aminosyror sätts som 2 ml
lösning till kolonnerna 3 och 2.
Ninhydrinreagens från kärl 4 och buffertlösning från
kärl 7 pumpas med pumparna A och C till
eluatledningen resp. kolonn 3. De basiska
aminosyrorna separeras i denna kolonn under den
normala arbetsdagen. Det ninhydrinblandade
eluatet flyter genom reaktionskärlets 30 m
långa Teflon-slang som omges av kokande
vatten. Den mot aminosyramängden
proportionella färgintensitet som härvid uppstår mäts i
fotometern och registreras av skrivaren.
På eftermiddagen, då denna del av
kromato-grammet är färdigt, skiftar man om manuellt
så att kolonn 2 elueras och 3 får vila. Pump B
tar först buffertlösning från kärl 5. När
programgivaren senare ger impuls skiftas pumpen
över till kärl 6 och samtidigt höjs
kolonntemperaturen från 35 till 50° C. Från kolonn 2
kommer först de sura och sedan de neutrala
aminosyrorna. Analysen är klar tidigt nästa
morgon och en ny kan startas.
De basiska aminosyrorna lämnar ej kolonn 2
under analystiden. Därför måste man använda
två kolonner, 1 och 2, vilka regenereras
växelvis, först med natriumhydroxid och sedan med
buffertlösning, för att störningar vid fortsatt
arbete skall undvikas.
Kromatogrammen erhålls som ca 1,5 m långa
diagramremsor, där de enskilda aminosyrorna
i blandningen representeras av toppar på
karakteristiska platser (fig. 4). I
kromatogram-met registreras kolorimetrering vid 570 mjx
med 0,7 och 2,2 mm skikttjocklek samt vid
440 m,u med 2,2 mm skikttjocklek. Den
sistnämnda kurvan ger prolin och isoprolin. De
båda andra utnyttjas vid stark resp. svag färg
från övriga aminosyror.
Den kvantitativa utvärderingen gör man myc-
ket enkelt på ca 30 min genom att mäta några
få dimensioner hos kurvan och utföra en
enkel räkning.
Litteratur
1. Praktiska analysmetoder för mejerier. Svenska
Mejeriernas Riksförening, Stockholm 1956.
2. Haglund, E, Berger, G & Lagerström, K: Skummjölkens
fetthalt och separatorernas renskumningsförmåga. Svenska
Mejeritidningen 35 (1943) s. 21.
3. Claesson, O: Apparatus and procedure for large scale
testing of total solids in milk. Lantbrukshögskolans Ann. 24
(1958) s. 417.
4. Raadsweld, C \V: A method for the mass estimation
of the protein content of milk and milk powder. 15th
Intern. Dairy Congr. London 1959. Proc. bd 3 s. 1639.
5. Det nye proteinlaboratorium i Zutphen. Nordisk
Mejeritidskrift 25 (1959) h. 5 s. 73.
Maskinparkens "förgubbning". Ett företags
produktionsmöjligheter baserar sig i stor utsträckning
på den kapitalutrustning som företaget har. Strävar
man efter att öka produktiviteten inom ett företag
eller inom en viss industrigren, är det väsentligt
att man försöker påverka utrustningens struktur.
Det gäller att se till att gamla och ineffektiva
maskiner blir ersatta med nya och tekniskt mer
avancerade.
Hur kapitalutrustningen förändras under en viss
tidsperiod beror för det första på i vilken
utsträckning man köper och själv bygger nya maskiner, för
det andra på hur mycket man renoverar eller
bygger om gamla maskiner samt för det tredje på hur
snabbt man skrotar eller säljer gamla maskiner. I
den allmänna diskussionen har man ofta starkt
koncentrerat intresset kring frågan om, när och
hur företagen skaffar sig nya maskiner. Detta är
också naturligt, om man nalkas problemet med
utgångspunkt från hur investeringarna påverkar och
påverkas av variationer i konjunkturläget. Är man
emellertid intresserad av utvecklingen på lång sikt,
är det tydligt, att det är minst lika intressant att
försöka få en bild av hur företagen renoverar och
utrangerar de maskiner som de redan har. För att
få ett svar på denna fråga har man vid Industriens
Utredningsinstitut satt i gång en utredning om
verkstadsindustrins kapitalstruktur.
Av det från ett antal verkstadsföretag insamlade
material som hittills har bearbetats framgår, att
förhållandena på detta område ter sig annorlunda
än vad man i allmänhet torde föreställa sig. Ungefär
hälften av maskinparken i de undersökta företagen
var sålunda vid mitten av 1959 över 10 år gammal
och knappt 20 °/o mer än 20 år gammal.
Variationerna mellan maskiner av olika storlek är relativt
obetydliga.
De svenska siffrorna är ur internationell synpunkt
inte på något sätt anmärkningsvärda. Man finner
sålunda tal av samma storleksordning t.ex. i USA,
där 1958 andelen maskiner över 10 år var 58 *Vo
inom verkstadsindustrin. Det är samtidigt tydligt,
att hur stor del av maskinparken som är över en
viss ålder intimt sammanhänger med historiska
förhållanden. Har den industrigren det gäller
expanderat mycket kraftigt, blir andelen av över 10 år
gamla maskiner helt naturligt låg, medan en
stagnation i industrins utveckling kan leda till en kraftig
"förgubbning" av maskinparken.
Vill man få en föreställning om hur länge en
industrigren använder sina maskiner, måste man
konstruera ett mått av annat slag. Vad man behöver
är någonting som inom befolkningsstatistiken sva-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
