Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Magnesium inom flyg- och atomtekniken, av Edward F Emley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärnreaktorer
Kapsling av uran med magnesiumlegeringen
Magnox används för gaskvlda,
grafitmoderera-de reaktorer av Calder Hall-typ. Magnesiums
fördelar för detta ändamål är
att det ger låg absorption av termiska
neutroner;
att det inte legeras med uran (till skillnad
från aluminium);
att det är stabilt i C02 vid upp till ca 500°C
(till skillnad från zirkonium);
att det har god värmeledningsförmåga (till
skillnad från zirkonium).
Kapslingsrören (fig. 16) görs antingen genom
maskinbearbetning av en massiv stång eller
genom strängpressning. När uran bestrålas
ändrar det volym lokalt och kapslingen måste
därför ha tillräcklig kryptöjning vid låg
töj-ningshastighet för att följa med vid
volymändringen. Å andra sidan måste den ha så stor
styvhet vid drifttemperaturen, att de tunna
fenorna behåller sin form i gasströmmen.
Kapselväggarna kan vara endast några få
korndiametrar tjocka och den låga
töjnings-hastigheten ger upphov till interkristallin
kavitation. Det är givetvis av vital betydelse, att
kapslingen inte läcker och därför måste
materialet även vara absolut fritt från
oxidinne-slutningar.
Legeringen Magnox, som utarbetats av Atomic
Energy Authority och Magnesium Elektron
Ltd., innehåller ca 0,75 % Al och 0,005 % Be.
Beryllium har mycket låg löslighet i
magnesium och därför uppkommer en del olösliga
berylliumhaltiga partiklar under
legeringsprocessen.
Vid tillverkning av Magnox måste man
antingen göra ett stort antal göt och stänger och
plocka ut de bästa eller också filtrera metallen
vid gjutningen. Den senare metoden används
av Magnesium Electron. Förekomsten av några
få, 1 mm stora, inneslutningar på provskivor,
sågade ur 295 mm göt, medför kassation av götet.
Eftersom bränslestavar är för radioaktiva att
handskas med, när de kommer ut ur reaktorn,
måste man låta strålningen klinga av under
någon tid i en vattenbassäng. Härvid får
kapslingen inte bli otät genom korrosion, eftersom
radioaktiva produkter då skulle komma ut i
vattenbassängen. Lyckligtvis motstår Magnox
neutralt vatten mycket bra och om pH hålles
vid eller över 10, är korrosionen obetydlig,
förutsatt att galvanisk kontakt inte föreligger.
Eftersom de zirkoniumhaltiga
magnesiumlegeringarna är finkornigare än Magnox och
mycket mer resistenta mot korntillväxt vid
drifttemperaturen i reaktorn, är det naturligt att
försöka ersätta Magnox med dem. Ytterligare
fördelar är den väsentligt högre kryptöjningen
i synnerhet vid 200—250°C, inom vilket
område Magnox är minst tillfredsställande.
Därför undersöks de zirkoniumhaltiga
legeringarna nu i Storbritannien.
För andra reaktordetaljer är goda
krypegenskaper av vikt, medan stor förlängning inte
fordras. I sådana fall förefaller speciellt värme-
Fig. 15. Sandgjutgods i AZ91 för transportabel elektronisk enhet.
Underdelens vikt är 670 kg och överdelens 250 kg.
behandlade, binära Mg-Mn-legeringar
tillfredsställande.
Till tryckrör för tungvattenmodererade
reaktorer behövs en legering med goda
krypegenskaper vid relativt låg temperatur, 50—100°C,
och man provar en legering, som kan tänkas
användbar vid Asea.
Fig. 16. Kapslingsrör av Magnox för gaskylda,
grafit-modererade reaktorer av Calder Hall-typ, t.v.
bearbetat av massiv stäng eller valsat enligt en speciell
metod, t.h. pressat.
426 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
