Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 28 - Temperaturmätning i ugnar, av Erik E Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temperaturmätning
i ugnar
Bergsingenjör Erik E Sjöstrand, Stockholm
Temperaturmätning är en av de viktigaste
operationerna vid järnverken. Den används
nämligen vid alla grundläggande processer, t.ex.
tackjärns- och ståltillverkning, valsning, och
dessutom vid nästan alla hjälpprocesser, såsom
Bearbetning av föredrag vid Svenska
Bergsmannaföreningens ugnsdag den 27 november 1959.
Tabell 1. Metoder för temperaturmätning
Instrumenttyp
[-Temperaturgränser-]
{+Temperatur-
gränser+}
oC
Normalt
maximalfel
°C
Termometer —80 till
med vätska + 500
i glas
Ångtryckster- — 20 till ± 5 vid 350
mometer + 350
Termometer 0—300 ± 1,5 vid 300
med kvicksilver 0—600 ± 6 vid 600
i stål
Platina- —200 till ±1,5 vid 600
motstånds- + 600
termometer
Termoelement —200 till ±8 vid 1100
av oädla me- + 1 100
taller
Termoelement 1 880 ±1
av ädla
metaller
Strålnings- över 100
pyrometrar
Temperatur- 45—1 093
känsliga
färgkritor
Ömtålig. Enkel vid
användningen
Billig; bra inom
begränsade områden;
kan göras ca 50 m
lång
Noggrann;
stålrörska-pillären är en nackdel;
bara tillverkaren kan
reparera; kan göras
15 m lång
Noggrann; krångligare
än
termoelementmät-ning; kan användas för
flerpunktsskrivare;
skrivare och
regulatorer finns
Se tabell 2
Se tabell 2
Är strålningen inte
svart, måste man
korrigera för strålkällans
emissionsfaktor
Bra metod för
bestämning av yttemperatur
utan instrument
536.5 : 66.041
ångalstring, luftkomprimering och tillverkning
av eldfasta material. Vid nästan alla dessa
processer fordras att temperaturen hålls inom ett
visst, relativt begränsat område.
Vid värmning och valsning av legerade stål
är även en noggrann temperaturkontroll
absolut nödvändig för ernående av en produkt med
god kvalitet. Lägger man härtill att talrika
temperaturmätningar fordras vid
undersökningar och prov i laboratoriet, inses dessa
mätningars stora betydelse.
Allmänt
Temperaturmätning bjuder på avsevärda
praktiska och teoretiska svårigheter. Vill man mäta
temperaturen hos t.ex. ett material i en ugn,
ställs man inför valet att mäta antingen ett
medelvärde för flamma, avgas, ugnsvägg och
material med termoelement eller materialets
yttemperatur med strålningspyrometer.
Det senare resultatet kan avvika från ett
korrekt medelvärde på grund av glödspån eller
temperaturfallet i materialet. I ett järnverk
måste man emellertid ha mera korrekta och
reproducerbara värden på temperaturen
därför att både processerna och produkten starkt
beror av den.
Termoelement (Tekn. T. 1954 s. 307) används
vid upp till 1 700°C och
delstrålningspyromet-rar (Tekn. T. 1954 s. 467) vid upp till 3 000°C.
Under 900° C är termoelementen överlägsna
pyrometrarna, och över 1 700°C kan normalt
bara dessa användas.
I praktiken är stor noggrannhet vid
temperaturmätningen inte alltid nödvändig. Dessutom
är det inte alltid viktigt att känna den absoluta
temperaturen hos t.ex. material och rökgas,
som för övrigt inte kan fastställas exakt.
Betydligt viktigare är att man kontinuerligt kan
erhålla relativa temperaturvärden som är
reproducerbara. Vid mätning med termoelement
i t.ex. en valsverksugn erhålls inte material-,
vägg- eller rökgastemperaturen utan ett mellan
dessa liggande relativvärde som ger ett
reproducerbar! mått på ugnsgången och materialets
värmning.
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
