Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 30 - Nya metoder - Briketter av petroleumprodukter, av SHl - Böcker - Anvisningar till byggnadsstadgan (Babs 1960), av WS - Klassrummets dagerbelysning, av Gunnar Pleijel - Värmeförluster genom väggar provade under praktiska förhållanden, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för transport och lagring. Transportmedlen kan
utnyttjas för returfrakter, vilket är svårt vid
användning av tankvagnar för flytande bränsle.
Man har provat flera sätt att överföra
petroleumprodukter till fast form. Redan 1939—1940 gjorde
man t.ex. högkoncentrerade emulsioner av
kolväten, som skyddskolloid innehållande proteiner, vilka
gjordes fasta genom garvning med formaldehyd.
Denna metod är lämplig för brikettering av bensin,
fotogen och andra petroleumbränslen, vegetabiliska
oljor, vissa medicinska preparat och gaser av
butan-typ. Briketter, innehållande protein (kasein) kan
emellertid inte lagras längre tid.
Sedan 1950 har man därför studerat användning
av flera emulgeringsmedel, såsom
karbamid-formal-dehyd och polyvinylalkohol. De färdiga briketterna,
som är tillgängliga i tre storlekar på 200, 400 och
800 g, är överdragna med en lösning av
polyvinylalkohol. De är packade i kraftpapper och placerade
i lätta träkorgar.
Vid lagringsförsök under tak under olika
betingelser har man funnit att briketterna förblir
oförändrade under många år. De kan också lagras utomhus
året runt utan större förlust av bränsle. Man har
använt dem vid bl.a. expeditionerna i Antarktis,
varvid de enligt uppgift gjort utmärkt tjänst.
Uppgifter om tekniken vid brikettillverkning och
vid bränslets återvinning har inte lämnats (V I
Losev i Gazavaja Promvslennost dec. 1959 s. 17—
24; ref. i Scientific Information Report 18 mars 1960
s. 5—7). SHl
mm ••:••
I •:•••/
W&r’’ böcker
Anvisningar till byggnadsstadgan (Babs 1960),
utfärdade av K. Byggnadsstyrelsen. Stockholm
1960. 303 s„ ill. 10 kr.
1951 års Byggnadsutredning, som tillsattes för att
komma till rätta med det då omdiskuterade
"bygg-krånglet", framlade 1957 sitt betänkande
"Förenklad byggnadslagstiftning", SOU 1957:21 (Tekn. T.
1957 s. 889). Som ett resultat av utredningens
förslag trädde den 1 juli 1960 nya byggförfattningar
i kraft, vilka i maj och juni 1960 var föremål för
fem kurskonferenser för ingenjörer (Tekn. T. 1960
s. 407), anordnade av SVR i samarbete med andra
organisationer.
I den nya byggnadsstadgan (SFS 1959 nr 612) har
man i första hand strävat efter enhetliga
byggnadsbestämmelser för hela riket. Bestämmelserna har så
långt som möjligt gjorts gemensamma för stad och
landsbygd, och de lokala byggnadsordningarna har
slopats. Vidare har beslutanderätten så vitt möjligt
decentraliserats till byggnadsnämnderna. För att
förenkla bestämmelserna har man ur
byggnadsstadgan brutit ut de tekniska bestämmelserna och
samlat alla dessa i de nu föreliggande
Byggnadsstyrelsens anvisningar.
"Babs 1960" har sålunda blivit en omfattande bok.
Anvisningarna, som ersätter "Babs 1950", har
utarbetats efter samråd med sakkunniga,
representerande berörda myndigheter, institutioner och organisa-
tioner. De är att fatta som ett uttryck för
Byggnadsstyrelsens uppfattning om hur
byggnadsstadgarnas bestämmelser om byggande skall tillämpas. Även
om anvisningarna, i motsats till de flesta av de
regler som ingick i "Babs 1950", icke är av
bindande karaktär, är det enligt Byggnadsstyrelsen
angeläget att de tillämpas så ensartat som möjligt och
att de icke frångås utan särskilda skäl. WS
Klassrummets dagerbelysning. Stat. Nämnd för
Byggn. Forskn. Rapp. 59. Stockholm 1960. I
distribution: Svensk Byggtjänst. 35 s., ill. 5 kr.
Denna rapport har utgetts av skolhusgruppen inom
f.d. Statens Nämnd för Byggnadsforskning, numera
Statens Institut för Byggnadsforskning. Den
omfattar resultaten av två undersökningsserier utförda av
Bengt Hidemark under den artificiella himlen på
KTH. Figurer och sammanställning har utförts av
Christer Fridell.
Den första undersökningsserien avser att påvisa
hur några olika förändringar av klassrummens
fönster, tak och färger påverkar dagsljuset där. Sålunda
visas t.ex. hur stor effekt på dagsljuset en
fönsterökning på bredden har jämfört med en
fönsterökning på höjden, effekten av ljusare färger på väggar
och tak samt skuggverkan från pelare. En av de
mera betydelsefulla undersökningarna rör
dubbelsidig belysning. Till de ordinarie fönstren på
elevernas vänstra sida har fogats högt sittande fönster
ovanför korridortaket för att ge de sämst belysta
bänkraderna ökad belysning. Effekten av detta
fönster blir större om det i stället adderas i överkanten
på det ordinarie fönstret.
Den andra undersökningsserien avser att påvisa
hur klassrummets takhöjd och djup påverkar dess
dagsbelysning. Därvid har olika fönstervarianter
även undersökts. Som bas för undersökningen har
ett normalt klassrum tjänat. Man kan minska
takhöjden betydligt utan att underskrida
skolöverstyrelsens minimum för dagsljuskvoten. Även
dubbelsidig belysning har undersökts liksom en bruten
takkonstruktion med ett indraget överfönster.
När man läst denna rapport inställer sig
automatiskt frågan: För vilka är den avsedd? Tekniker och
forskare har inte mycket att hämta i den, därtill är
den alltför knapphändig och rymmer alltför många
felaktigheter och dunkla uttryck. Arkitekterna har
nog inte mycket att hämta heller, ty deras
vanligaste fråga är: Är fönstret tillräckligt stort, fyller
det Skolöverstyrelsens krav på belysningen? Detta
kan undersökningen inte svara på, ty den är utförd
under en himmel med jämnt fördelad luminans och
inte under en himmel med den naturliga himlens
lu-minansfördelning. Dessutom är den utförd utan bågar
och glas i fönstren, till vilka hänsyn tagits endast
genom summariska avdrag. Vad man kan hämta
ur den blir ljusfördelningens allmänna karaktär,
vilket kan vara viktigt nog för dem som skall
gestalta rummen. Därför kan den ändå
rekommenderas till arkitekterna att studera. Gunnar Pleijel
Värmeförluster genom väggar provade under
praktiska förhållanden, av Rolf
Henriksson. Stat. Forskn.-Anst. Lantmannabyggn. Medd.
47. Lund 1959. 83 s.,14 tab. 3 lcr.
Inom Statens Forskningsanstalt för
Lantmannabyggnader har man under ett flertal år undersökt
olika väggkonstruktioners värmetekniska
egenskaper, varvid speciell hänsyn tagits till det klimat som
råder i en ladugård. Ladugårdsklimatet ställer
nämligen stora krav på väggarna, då relativa fuktigheten
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
