Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 39 - Stabilisering av kohesionsjordar, av Lennart Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trqckbrottqräns
kp/cm!
30
Tid
Fig. 7. Lagringstid och tryckbrottgräns för-mjäla
med 5 "lo kalk,–-mellanlera med 5 °lo kaik och
–-— mjäla med 10 0lo kalk.
arna genom jonbytet vid det kolloidkemiska
reaktionsförloppet.
Stabiliserade jordars egenskaper efter en viss
tid beror därför dels av de omedelbara
kolloidkemiska reaktionerna, dels av de förändringar
som med tiden inträffar genom
puzzolanreak-tioner. De flesta finkorniga jordar har
puzzo-lanegenskaper i varierande grad. Mjälor
innehållande stor mängd finkornig kiselsyra
reagerar avsevärt med kalk. Styva leror, i vilka
lermineralen dominerar i de finaste
fraktionerna, har även puzzolanegenskaper (fig. 7—8).
I många fall, särskilt magra jordar, är halten
av mineral med tillräcklig puzzolaneffekt för
liten för att ett godtagbart resultat skall
erhållas vid stabilisering med kalk. Man kan då
utom kalk tillsätta ett lämpligt mineral med
god puzzolaneffekt. Ett av de vanligaste i USA
är flygaska, aska efter stenkolspulver. Enligt
Leonard & Davidson8 är den primära
reaktionsprodukten av kalk och flygaska ett gel varur
en kristallin fas, troligen monokalciumsilikat,
uppkommer. Reaktionerna är mycket beroende
av temperaturen7.
Ett annat material med god puzzolaneffekt är
trass, som förekommer bl.a. i Tyskland. Det
används där på samma sätt som flygaska men
1 Sü dygn
Tid
Fig. 8. Lagringstid och tryckbrottgräns för med kalk
stabiliserad Iowa-Iössjord vid olika temperaturer
även som bindemedel tillsammans med kalk i
trasskalkbetong0, vilken fått en viss användning
vid vägbyggnader.
Med enbart portlandcement som
stabiliseringsmedel erhålls en hållfasthetsökning, och
man är därför oberoende av jordens
puzzolan-halt. Cement är därför lämpligast för magra
grovkorniga jordar. Vid något mera finkorniga
jordar är den bildade mängden
kalcium-hydroxid ofta otillräcklig för koagulering av
lerfraktionen. En blandning av kalk och
cement kan då användas, varvid kalken i
huvudsak har en konsistensförbättrande och
cemen-tet en bindande uppgift. Med kalk kan man
underlätta jordens pulvrisering så att den kan
stabiliseras med cement. Ofta begränsas
emellertid ett sådant kombinerat förfarande av
andra faktorer, såsom humushalt m.m., som
påverkar cementets bindning.
Stabiliserade jordars egenskaper
Förbättring av kohesionsjordar genom
stabilisering gäller främst deras egenskaper i fuktigt
tillstånd. De fordringar som ställs på materialet
beror mycket på var i en vägkonstruktion det
skall ingå. Allmänt kan sägas att ju högre upp
i en vägkropp materialet skall användas, desto
större är fordringarna på dess hållfasthet,
vatten- och tjälbeständighet.
Vid bestämning av materialens bärighet enligt
en i bl.a. Sverige och Tyskland använd metod
instampas provkroppar vid optimal vattenhalt
enligt Proctor med varierande mängd av olika
stabiliseringsmedel. Efter lagring av
provkropparna viss tid, skyddade mot fukt av en
pa-raffinhinna, bestämmer man tryckhållfastheten
dels på provkroppar, som två dygn mättats
och indränkts med vatten, dels på
provkroppar med ursprunglig vattenhalt.
Hållfastheten vid Proctor-vattenhalten ökar
omedelbart vid stabiliseringen (fig. 9) och
därefter avsevärt med tiden. Den vattendränkta
provkroppens hållfasthet är före
stabiliseringen noll men stiger snabbt och är efter 7 dygn
ungefär dubbelt så hög som för den
ostabiliserade provkroppen. Jordarten i fig. 9 är en
utpräglad jäslera av tjälfarlighetsgrad III.
Efter längre tid än i det nämnda exemplet kan
hållfastheten stiga till höga belopp. Enligt
undersökningar i Iowa ökas tryckbrottgränsen
till över 100 kp/cm2. En undersökning av en
mjäla från Dalarna har gett ca 30 kp/cm3 efter
3 månader. Skillnaden i hållfasthet vid
proctor-vattenhalten och vid indränkning bör ej vara
för stor. En skillnad på ca 30 % är normal.
Andra metoder att följa hållfasthetens ökning
tillämpas. Bland dem kan nämnas mätning av
jordens elasticitetsmodul under olika
vatten-indränkningsförhållanden enligt Odemark10 vid
Statens Väginstitut. Det är en icke förstörande
metod och har därför vissa fördelar. I USA
används olika former av triaxiala metoder11 med
direkt anknytning till där använda
klassificeringssystem. California bearing ratio (CBR) är
en annan välkänd metod av penetrationstyp.
TEKNIS*. TIDSKRIFT 19(50 H. 40 1055
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
