Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 16 - Stabilitet hos kustfartyg, av Ralph Norrby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stabilitet hos kustfartyg
Ett fartygs stabilitetsproblem kan sägas bestå
i att fartyget till sjöss varken får bli för vekt
eller för styvt. Speciellt för mindre fartyg, t.ex.
kustfartyg, är det svårt att uppfylla
säkerhetskravet utan att fartyget blir för styvt.1
Fartygskonstruktörer ställs därför inför svåra
problem vid ett fartygs konstruktion och sjöbefäl
vid dess lastning och lossning.
Stabilitetsbedömning ombord
Fartygsbefälet måste före avgången från hamn
vara övertygat om att fartygets stabilitet är
tillräcklig. Den tyska sjöfartsstyrelsen har
sedan 1925 föreskrivit att varje i Tyskland
nybyggt fartyg skall förses med statiska
"häv-armskurvor" för olika lastfall. I dessa diagram
anges också "trimmet".
Övriga nationer har följt Tysklands exempel
och sedan november 1952, när Internationella
konventionen för betryggande av säkerheten
för människoliv till sjöss av år 1948 (Tekn. T.
1949 s. 529) trädde i kraft, skall alla
passagerarfartyg samt lastfartyg på 500 brt och
däröver som nyttjas på internationella resor ha
stabilitetsuppgifter ombord.
Som regel utrustas numera i Sverige även
nybyggda fartyg på mindre än 500 brt med
stabilitetsdiagram enligt de tyska föreskrifterna.
Stabilitets- och trimuppgifter brukar beräknas
för sex till tio lastfall. Trots det omfattande
arbetet med att beräkna stabilitetskurvorna är
deras praktiska värde begränsat. Detta beror
på, att fartyget sällan råkar få just de lastfall,
som varven behandlat. Frågan om fartyget kan
anses sjövärdigt intresserar försäkringsbolag
och rederier, eftersom försäkring som regel ej
gäller för skador, som orsakats av att fartyget
vid avgången från hamn icke varit i sjövärdigt
skick.
Stabilitetsbedömning
med hjälp av metacenterhöjd
En enkeldäckad "paragrafbåt" på ca 450 brt
råkade hösten 1958 ut för ett stabilitetshaveri
med totalförlust som följd. Fartygets befälha-
Tekn. lic. Ralph Norrby, Stockholm
629.12.073
vare följde lastningen med stor
uppmärksamhet. Fartyget kändes vid avgången styvt och
bedömdes därför sjövärdigt av befälhavaren
liksom av lotsen. Styvheten kontrollerades
praktiskt genom att fartygets krängning
iakttogs vid lastningen, samt då fartyget vid
avgången manövrerade med hjälp av ett "spring"
till kajen.
Trots iakttagelserna kantrade fartyget bara
några timmar senare beroende på bristande
tvärskeppsstabilitet. Händelsen visar risken av,
att ett fartygs stabilitet bedöms enbart med
ledning av dess initialstabilitet (dvs.
metacenter-höjden GM) utan kännedom om övriga
stabilitetsegenskaper. Fartyget var byggt i Tyskland
och försett med gängse stabilitetsuppgifter.
Dessa användes dock ej av befälhavaren.
Det är emellertid möjligt, att med hjälp av ett
beräknat eller uppmätt GM bedöma fartygets
stabilitet, förutsatt att bedömningen baseras
på ett tillförlitligt stabilitetskriterium. Ett
sådant är I Raholas dynamiska kriterium2, som
nu är allmänt accepterat och dessutom enkelt
att arbeta med.
Ur Raholas dynamiska kriterium kan man
erhålla ett erforderligt värde på GM för olika
djupgåenden. Kriteriet kan framställas grafiskt
i diagram som anger minsta tillåtna GM som
funktion av fartygets djupgående. Ett sådant
diagram är enklare för befälhavaren att
använda än statiska hävarmskurvor, men det
aktuella GA/-vard et måste dock kunna bestämmas
ombord.
Raholas dynamiska kriterium
Raholas dynamiska kriterium ger, oberoende
av fartygets form och lastfördelning, besked
om erforderlig dynamisk stabilitet för en
antagen krängningsvinkel qpr, vilken av olika skäl
ej skall överskridas. Dynamiska stabiliteten
kan definieras med hjälp av den dynamiska
hävarmen er, som skrivs:
fr -
er = j GH d(p (1)
o
där GH är statiska hävarmen för krängnings-
435 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
