Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 19 - Andras erfarenheter - Elektrolytisk polering av metallografiska prov, av SHl - Sackarosestrar till torkande oljor, av SHl - Exakt reglering av gjutsands fuktighet, av SHl - Jonbyte i kristaller, av HJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polerats på 15—25 min med en ström på 0,001—
0,002 A.
Metoden är ursprungligen avsedd för ädelmetaller
men kan tillämpas på koppar, bronser och mässing,
varvid särskilt prov med slagginneslutningar eller
olikhårda faser ger gott resultat.
Av de hårdsmälta metallerna är niob och tantal
svåra att polera därför att de är ganska mjuka och
inte bearbetningshärdar tillräckligt, varigenom ytan
flyter vid mekanisk polering. Gjuten molybden är
också svårpolerad, medan volfram är lättast att
polera mekaniskt. Molybden kan poleras elektrolytiskt
enligt flera metoder, som varit tillgängliga åtskilliga
år, och volfram kan poleras i flera alkaliska
lösningar eller saltlösningar.
För niob och tantal tycks man inte tidigare ha
utarbetat någon tillfredsställande elektrolytisk
po-lermetod. En amerikansk undersökning har
emellertid nu visat att goda resultat kan erhållas med
en lösning av 5 % H2S04 och 1,25 % HF i metanol.
Denna elektrolyt ger utmärkta resultat även med
molybden och volfram.
Proven slipas med kiselkarbidpapper 3/0 eller 4/0
i elektrolyten. Vid slutpoleringen för man provet i
cirklar för att undvika riktad polering (L J Aschan
i Metallen 1961 h. 3 s. 90—93; F R Cortes i Metal
Progress aug. 1961 s. 97—100). SHl
Sackarosestrar till torkande oljor
Man kan göra torkande oljor genom en
omestrings-reaktion mellan sackaros och fettsyraestrar.
Processen genomförs i 10—30 1 satser med
kaliumkarbonat som katalysator och dimetylformamid som
lösningsmedel. Av fettsyraestrar har man använt
huvudsakligen metyllinoleat men också några andra
estrar.
Det är mycket viktigt att reaktionen utförs i
frånvaro av vatten, då den hindras vid en vattenhalt på
bara 0,1 %. Bästa betingelser är 95—100°C och 145
mb. Metanolen avlägsnas genom destillation. Man
använder 100 % överskott av metylester. Efter ca
6 h reaktion avlägsnas denna genom extraktion med
metanol vid 15—18°C.
Apparatur och behandling är mer komplicerad än
vid vanlig fernisskokning, men man tror att
sacka-rosestrarna dock kan löna sig, eftersom
råmaterialen är billiga och slutproduktens kvalitet hög. De
erhållna oljorna har nämligen goda
torkningsegenskaper och god dispergeringsförmåga för pigment.
De kan med fördel användas i tryckfärger och
läcker (Chemical & Engineering News 13 nov. 1961 s.
58). SHl
Exakt reglering av gjutsands fuktighet
Vid ett amerikanskt gjuteri har man enligt uppgift
minskat rensningsarbetet med 55 % och reducerat
skrotförlusterna genom att använda en 2 C
pluto-nium-beryllium-källa för snabba neutroner och två
detektorer för termiska neutroner vid bestämning
av gjutsandens vattenhalt. Härigenom kunde
nämligen dennas variationer minskas högst avsevärt.
Neutroner har tidigare utnyttjats för
vattenhaltsbestämning i t.ex. mark (Tekn. T. 1956 s. 1036; 1958
s. 724), men mätområdet har då varit 5—50 % H20,
medan den i gjuteriet använda apparaten fungerar
vid mindre än 4 % H.O. Vidare ger den en
noggrannhet på 0,05 %, och tillverkningen påskyndas
genom att den på 45 s ger vattenhalten hos en sats
på 1 450 kg sand. Den mängd vatten, som behövs
för att vattenhalten skall bli den önskade 3,5 ± 0,05
%, tillsätts automatiskt i biandaren.
Sanden satsas automatiskt i en vågtratt (fig. 1);
snabba neutroner från strålkällan tränger genom
sanden och bromsas av vattnet i sanden varefter de
registreras av detektorer placerade intill strålkällan.
En motor med konstant varvtal vrider en visare tills
100 000 neutroner räknats in varefter den stannar
och visaren anger sandens vattenhalt. Skötaren
släpper då ned sanden i biandaren och sätter
automatiskt till rätt vattenmängd genom att trycka på
knappar.
Strålkällan innehåller 32 g plutonium som ger
a-partiklar. När dessa träffar beryllium utsänds 2,8 X
X 10° neutroner per sekund med i genomsnitt 3—5
MeV energi. Som detektorer utnyttjas
borfluoridräk-nare vilka är mycket känsliga för termiska
neutroner. Känsligheten har ökats genom användning av
två parallellkopplade detektorer (H A Burley & M J
Diamond i Nucleonics aug. 1961 s. 45—47). SHl
Jonbyte i kristaller
Kristallina jonbytare kan, beroende på hur
byteskapaciteten korrelerar med den stökiometriska
sammansättningen, delas i två grupper. I den första
gruppen beror utbyteskapaciteten av
sammansättningen, men i den andra gruppen är så inte fallet.
Till den första gruppen hör ett stort antal
katjon-bytare, såsom zeoliter samt vissa glimmer- och
Ier-mineral. Andra ämnen i denna grupp är t.ex.
mag-nesiumhexametylentetraamin och vissa polyfosfater.
Till de föreningar vilkas utbyteskapacitet inte kan
sättas i relation till den stökiometriska
sammansättningen hör bl.a. kaolin och sepiolit samt en del
oxidhydrat av aluminium, magnesium och
zirkonium samt fosfat, volframat och molybdat av den
sistnämnda. Till gruppen hör också en del amfotära
oxider vilka, beroende på pH-värdet, fungerar
antingen som katjon- eller anjonbytare.
Kristallina jonbytare är ibland mycket specifika.
Sålunda adsorberar ammoniumfosfomolybdat och
zirkoniumfosfat endast cesium bland
alkalimetallerna, medan andra liknande föreningar endast
adsorberar kalium. Det finns möjlighet att med hjälp av
dylika substanser -— som skulle kunna kallas
jonsilar •—- separera joner av olika storlek från
varandra. Vissa av ifrågavarande ämnen har också
katalytiska egenskaper.
Genom användning av jonbytare har det blivit
möjligt att modifiera egenskaperna hos molekylsilar
(Tekn. T. 1957 s. 498; 1958 s. 972; 1959 s. 375), och
man har framställt en hel rad nya adsorbenter av
montmorilloniter (Industrial Chemist febr. 1962 s.
58). HJ
516 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17
Fig. 1. Schema
över anläggning
för rätt fäktning
av gjuterisand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
