Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 33 - Svensk elektrolysindustri, av Einar Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken resulterade i en betydande utveckling på
blekningsområdet. Yid blekning med
hypoklo-rit hade vissa typer av massa varit oblekbara.
Det visade sig emellertid, att man genom
förblekning med klorvatten och slutblekning med
hypoklorit kan bleka även sådan massa. Det
nya blekningsförfarandet innefattar en
uttvättning av kloreringsprodukterna med utspädd
natriumhydroxidlösning1. Det har därför
medfört ökning av såväl klor- som
alkaliförbruk-ningen inom cellulosaindustrin.
Av betydelse i sammanhanget är också att
man i Sverige började tillverka rayon i större
skala under 1930-talet. Vid tillverkningen är
en alkalibehandling av cellulosa ett viktigt
moment. Landets produktion av rayon har sedan
1930-talet stegrats kraftigt1. Den har därvid
dragit med sig ett hastigt växande alkalibehov.
De nämnda tekniska framstegen under
1930-talet medförde sålunda ett med åren ökande
behov av såväl klor som alkali, företrädesvis
inom cellulosaindustrin. Det låg därför nära
till hands att ta upp klor-alkaliproduktion vid
vissa större cellulosafabriker. Sedan 1930 har
också i Sverige startats inte mindre än fem
nya klor-alkalianläggningar, alla i anslutning
till cellulosafabriker (tabell 2, fig. 4). Det är
osäkert i vad mån de statistiska
produktions-uppgifterna för klor i form av klorkalk och
hypoklorit är inkluderade i
produktionsuppgifterna för klor. Kurvan för total produktion
är därför approximativ. Alkaliproduktionen
kan representeras genom en liknande
kurv-skara.
Vid EKA framställes, förutom
natriumhydr-oxid, även kaliumhydroxid. Den svenska
produktionen härav har under de senaste 30 åren
hållit sig tämligen konstant inom 900—4 100
t/år.
Klor-alkaliprodukternas användning
Klor-alkaliprodukterna utnyttjas
huvudsakligen vid förädling av cellulosaprodukter.
Sålunda användes för närvarande omkring 75 %
av den producerade kloren för blekning av
cellulosa8. Vid klor-alkalifabrikerna
förekommer emellertid ofta en viss överproduktion,
som ej kan förbrukas inom det egna företaget.
År 1944 bildade de svenska
klor-alkaliprodu-centerna därför en gemensam
försäljningsorganisation, AB Svenska Klorfabrikanter.
Denna har till uppgift att sörja för avsättningen av
överskottsproduktionen samt att rationalisera
distributionen.
Utanför cellulosafabrikernas blekerier
används klor vid t.ex. plasttillverkning och
vattenrening. Vid Skoghall utnyttjas klor för
klorering av vissa organiska råvaror. Sålunda
framställes tri- och perkloreten, som är
viktiga lösnings- och avfettningsmedel. År 1960
körde man vid Skoghall även i gång en fabrik
för tillverkning av monoklorättiksyra. Därtill
skall nämnas att EKA bedriver en omfattande
kemikalietillverkning baserad på klor och
alkali. Bland klorföreningarna kan nämnas
klorkalk och hypokloriter för bleknings- och des-
Fig. i. Årsproduktionen av klor i Sverige;
avståndet mellan närliggande kurvor anger produktionen
vid det företag som anges i mellanrummet; -
total produktion enligt SOS,–-— enligt
producenternas uppgifter,–-enligt uppskattning.
infektionsändamål, kalciumklorid för
dammbindning och vägförbättring, saltsyra bl.a. för
betning av metaller samt järnklorid för
etsning av klichéer etc.
Även alkali användes utanför
cellulosaområdet, t.ex. vid tillverkning av tvål och såpa.
EKA:s kemikalietillverkning omfattar bl.a.
vattenglas, metasilikat och natriumperborat, de
båda sistnämnda viktiga komponenter i
tvätt-och rengöringsmedel. I detta sammanhang skall
också nämnas EKA:s försäljning av kemiskt
rena alkalihydroxider i fast form. Dessa har
fått ett gott anseende även på
exportmarknaderna.
I klor-alkaliprocessen erhålles vätgas som
biprodukt. Denna tas till vara på olika sätt. Vid
t.ex. Skutskär och Domsjö förbrännes den med
klor till saltsyra. Domsjös biproduktväte
förbrukas dock till stor del för hydrering av
organiska föreningar. Vid Skoghall och EKA går
biproduktvätet till ammoniaksyntes. År 1956
startade man vid Skoghall en
ammoniakanlägg-ning med en årskapacitet av ca 3 000 t NH3.
Det förekommer emellertid också, att
biproduktvätet komprimeras och försäljes eller att
det användes som bränsle.
Tabell 2. Svenska klor-alkalifabriker i drift
Fabrik Start- Ägare Unge-
år färlig
[-klorpro-duktion-]
{+klorpro-
duktion+}
1958
t
Skoghall 1918 Uddeholms AB ...............ca 28 000 22,6
Bohus 1924 Elektrokemiska AB ........... 22 100 17,9
Skutskär 1933 Stora Kopparbergs Bergslags AB 15 300 12,4
Domsjö 1936 Mo och Domsjö AB ..........ca 25 000 20,2
östrand 1946 Svenska Cellulosa AB......... 16 000 12,9
Gävle 1957 Korsnäs AB ................. 15 800 12,8
Ströms Bruk 1958 Ströms Bruks AB ............ 1 500 1,2
Totalt ca 123 700 100,0
teknisk tidskrift 1962 h. 30 836
Andel av
Sveriges
klorpro-
duktion
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
