Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdragen hufvud och hela öfre delen af kroppen, den
de med en hand igenhöllo för ansiktet, att ej mer än ett
öga syntes, således omöjeligen att känna någon, alla med
deras simpla radband i hand, alla sittande på knä vände
mot högaltaret uti en djup tystnad. — Klockan straxt
efter 11 börjades stora mässan i full skrud med en
admirabel musik af röster och symfonier samt generalbasen
af ett präktigt orgelverk. Nu fick jag höra, hvartill
fåglarna tjänte, ty under musiken skreko alla under deras
naturliga läten, hvilket utgjorde en besynnerlig men
tilllika otroligt agreabel musik, den jag ej ville hafva ohörd
för mycket godt. Stora mässan med musiken och
procession af S:t Johannes bild drog ut till klockan öfver
1, och då jag märkte, det led till slut, ehuru af
fruntimmer tämmelig innestängd, makade jag mig till stora
dörren vid vigvattensfunten, där jag ställde mig på sidan
i tanka att kunna känna någon, hvilket dock var
omöjeligit. Som alla vid utgåendet utur kyrkan med 2 fingrar
taga vigvatten, hvarmed de korsa sig, voro där ibland
dem några, som sprättade af vattnet på mig, hvaraf jag
slutade, att det var kända damer, som gjorde mig detta
galanteri. Men jag var i sådan trängsel, att ej utan
impolitesse mot damerna kunna komma utur stället, och
trodde de skulle slita sönder mina kläder, under det en
ström af dessa svarta okända skönheter passerade. Och
observerade jag tillika, att ingen herre af kondition
trängde sig mellan damerna, utan lät dem först passera,
som äfven var en ordsak att jag ej sökte komma ut, förr
an don Adrian kom till mig och vi foljdes at i var
couraijo.
Sedan jag vaknat efter min siesta, kom jag par
hazard att kanna uti min vanstra rockficka, dar jag fannt
en biljett, hvilken jag med forundran laste:
”En dame de qualité önskar i morgon kl. 12 fa tala
vid er uti en angelägen affär. Ni kan med all säkerhet
uti er vanliga habit till fot träffa huset uti rua... midt
emot... dar ni finner en öppen port, utan att någon vis
å vis kan se er. Gå med säkerhet upp för trappan. Där
finner mi först ett rum till höger, hvars dörr är öppen,
och gent däremot dörren till det rum, där ni finner mig.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
