Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inne. Men då bordet var deserveradt, började han
| ånyo om signora Rosali, att han på min relation kände
någon penchant för samma smak, och frågade mig på
samvete under största glädje, om jag ej ännu funnit mig
attackerad af damernas skönheter. — ”Det hvarken kan
eller bör jag neka, men som främling så lärer ni finna,
att jag är varsam och ej låter märka mig. Ännu mera
| blir jag intimiderad, då ni säger mig de hinder som möta
att kunna deklarera hjärtats känslor, och det har
satisfierat mig träffa bland operaflickorna den, till hvilken
man med frihet kan yppa sitt hjärta, ehuru de
gemenligen sälja deras amour med egennytta. Och då man
attacherar sig i den vägen att kunna bli någorlunda nöjd, så
kalmeras snart de retelser, som damernas skönhet
förordsaka. Man far med glada imaginationer till sin
maitresse och öfvervinner olofliga begär.” — ”Ja, min vän, jag
känner äfven den soulagement. Man är då mästare att
evitera alla ledsamheter och refus. Detsamma parti tog
jag i Paris” — och började berätta sina äfventyrer där,
hvilka uppehöllo oss till klockan öfver 11. Och då jag
tog afsked, sade han badinerande: ”Glöm ej ert löfte om
signora Rosali. Jag är på edra berättelser, utan att
känna henne, kar.””’ — ”’Hvad skall ni da bli, nar ni, min
nadige herre, far konversera med henne! Adjo.” — Jag
for da hem och skrattade i mitt sinne att se en
medelalders podagricus, som hade en skon hustru, lika fullt vara
sa gaillard.
Jag kände mig andra dagen, sedan min sprakmastare
var bortgången, så ondt i hufvudet, att jag måste lägga
mig, och då jag ej kom till dejeunéen, kom straxt don
Adrian in att höra mitt tillstånd. Mitt illamående
allarmerade honom, att jag kunde se dess faderliga
omvårdnad. Prinsessan af Brasiliens lifmedikus don
Rodrigo, spanjor och mest renommerad, efterskickades.
Donna Victoria, ej mindre allarmerad, kom in och gaf
sig som en ömmande moder, ehuru jag försäkrade, att
det endast var litet hufvudvärk. Doktorn kom efter en
timma, fannt feber, ordinerade åderlåtning och en
mixtur, som skulle hämtas hos augustinerna från deras
apotek. Fältskären kom och åderlåtningen gick fermt för
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
