Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På kryssning med fregatten Wageningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven Le Fort den förmaning, att så mycket möjeligt
vore vänja mig vid holländskan. Nu hörde jag, att chefen
gaf ordres till Cronhjelm, det i morgon med
tidvattnet skulle de försegla närmare in till Belem, och ehuru
jag ej förstod allt, hörde jag talas om kistor met geld,
som där skulle komma om bord. Och sedan under en
pipa tobak bägge buteljerna voro tömda med chefens
skål, ty vi fingo ej mer än två glas till mans, steg
Cronhjelm upp, och vi följde honom alla på halfdäcket.
Kl. % 9 kom bud fran kajutan att supera, da ingen
mera utom officerarne blefvo budna an jag. Supén var
ock ej att löpa efter, ty den bestod i tre rätter, fisk,
gröt och en liten frikassé af höns, och som jag såg, det
ingen drack mer än ett glas vin, det de slogo i vatn,
begärde jag ej heller mera, men då vi kommo på halfdäck,
sade jag sakta till Cronhjelm haslerande, ”att om ej
herrarna få mera vin om middagarna, blir det väl nödigt,
det man i barons hytta efter måltiden dricker ett glas.”
— ”Ja, ja, men på det de andra ej skola märka, att vi
bägge smausa och lefva väl, kunde ni låta i morgon fylla
uti min bänk i hyttan de sorter vin, ni vill hafva upp.”
Under det alla officerarna promenerade på däck, kom
en bark med tidvattnet om bord utan rodd och helt tyst
lade på sidan, och så snart en kontorsbetjänt, som var
på barken, gifvit Cronhjelm en sedel, öfversattes 4 st.
med järnband ganska väl beslagna kistor, dem knappt
sex karlar kunde bära in i kajutan hvardera, det jag
slutade vara guldmynt. Så snart kistorna voro öfversatta,
och betjänten uppkom, afseglade barken till andra sidan
af strömmen och Cronhjelm nedkallades i kajutan, men
jag gick ned och lade mig för första gången här ombord,
sof admirabelt till kl. 4, då det ropades: ”over all, over
all”. Detta ordet, som brukligt på svenska skeppen,
kände jag straxt igen och skyndade mig upp, men
konstapel Hans Leijonsten, som jag ej förr visste, det han
var svensk, eller hvad han hette, sade till mig på svenska:
”ni behöfver intet skynda er, ni har intet att göra, vi ska
surra undre lags kanoner och sedan med tidvattnet gå
till sjös.” Jag blef oändelig glad finna åter en
landsman och frågade hans namn, det han sade mig, men bad:
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
