Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På kryssning med fregatten Wageningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken flit öfver deras dageliga skatt förtjänt så mycket, att
de efter 10 å 12 års arbete köpt sig fria. Det är ej utan,
att både de stora och de förmögna husen hafva en
myckenhet europeisk betjäning. Dock söka de, om möjeligt
är, härtill få utlänningar, ty en portugis, huru fattig han
är, är lika fullt högdragen och lat. Att alla de förnäma
kavaljerer kläda sig efter fransyska moder, har jag redan
förut anfört, lika som deras karaktär, och utom en
otrolig lust till höga spel, har jag funnit, att då man blir af
dem känd, kan man ej önska hederligare och artigare
societet. Mellanstanden anda till och med handtverkarne,
da de passera för klädda, bruka klädningar af svart boj
med en kort kappa af samma tyg, en utbredd lång halsduk
i form af våra prästkragar men dubbelt längre, en stor
värja af järnbleck med en 7 kvarters klinga, och en
spansk lång peruk. Ty det är rart se någon med eget hår,
emedan de af samma grund, som om damerna förut sagdt
är, anse hufvudet för kroppens skorsten, och således då
de komma i egna hus eller till sina närmaste vänner, taga
de peruken af sig, då jag ofta sett flintskallota hufvuden
echaufferade ryka som skorstenar. Den gemenare hopen
äro illa klädda och hafva därföre öfver deras uselhet en
kappa med kapott, men lika fullt sin långa spada eller
värja under armen. Ända till och med lakejer ser man
aldrig utan värja, det jag dock förbjöd min. Negrer äro
de enda, som ej tillåtas bära värja. Chapeletten eller
radbandet är en lika oundvikelig sak hos allmänheten i
Portugal. Man ser aldrig någon utan chapeletten i hand gå
och läsa sina böner och nedskjuta en kula för hvar bön.
Ja, ända till uti affärer, då de talas vid, ser man ofta den
tigande, innan han ger svar, med läpparna mumla böner.
Könet är i den delen lika, och beskyllas de ofta nyttja
chapeletten, då den ej borde komma till pass, men det är
vanan att ständigt bära den i handen, som gör denna
supposition. Man går nu för tiden natt och dag, i synnerhet
då man är klädd embusao, så säker som i någon stad i
Europa, och det roar en främmande, som nattetid vill
promenera, att höra på fAera ställen serenader i attention
af deras skönheter. Man hör dessutom flera guataras
instämma med klagoröster för deras skönas hus. Det
vär
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
