- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
146

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade Jean på efterfrågan af fruarna cacherat. Jag
frågade, om jag sofvit länge? — ”Kl. är redan 8 slagen, och
de mästa herrarna hafva mått mycket värre, som nog
i morgon lärer synas här på terrassen.”

Nu tycktes jag kunna visa mig, men ehuru
tämmeligen yr i hufvudet var jag dock redig i tal och sinne
och ej på det minsta fotfallen. Jag gick upp i
seydkammarén, där alla damerna voro, serverande te åt sina
männer, hvilka dels här, dels i andra rum sutto som
halfdöda människor, hvaröfver jag vid inkomsten
hjärteligen skrattade, men låddes som jag ännu var lika yr
och började haslera.

”Nu skall ni betala er discours vid bordet”, sade fru
Wagener, ”ni ska lära er distinction mellan gifta och
ogifta.” — ”Ack, min nådiga, anse mig ej sa
ignorant, att jag ej känner den!” — ”Nej, låt oss lämna
honom”, sade fru Visser, ”ty han är obeskedlig.” —
”Att visa er, min fru, att jag är beskedlig, när ni
befaller, så ska jag nu gå i explication, men då få
flic
korna ej vara tillstädes.” — ”Ni blir allt värre och
värre.” — ”Förlåt mig det, min explication är att göra
er all excuse och reparation, ifall jag brutit.” — Och jag

slog upp min vältalighet, som om jag varit helt
nykter, då de alla rodnade i förundran och sågo på
hvarandra. Änteligen frågade fru Wagener, om jag hade gjort
mig full? — ”Nej, min fru, ehuru full jag ännu är, så
känner jag skillnad mellan raillerie och en skyldig
respekt mot damer, men det har varit ert behag att vilja
se, huru en drucken declarerar dess sentiments, och då
jag nu märker det misshagar, vet jag äfven rätta mig
därefter.”

Fru Visser, som trodde, det hon med sitt svar stött
mig, gjorde en grann kompliment och beklagade, om
hon varit orsaken till förändring af mitt glada humeur,
hvarefter vi komplimenterade och jag gick sakta ut.
Hemma lät jag laga mig te med citron och hämtade

146

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:53:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free