- Project Runeberg -  Svenska bilder från sextonhundratalet. Anteckningar ur gamla papper /
102

(1896) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men om dessa bref i allmänhet äro tomma på
innehåll, för så vidt de ej röra »lefvernets bekymmer»,
så äro de enligt tidens sed så mycket frikostigare på
vördnadsbetygelser till föräldrarna. Sin fader nämner
han: »Högvälborne Herr Riksråd, Högtärade käre Herr
Fader», och försäkrar mot slutet af sin resa, att han
»intet högre åstundar, än med det första hafva den äran
efter min skyldighet kunna få akta på min högtärade
käre herr fader och fru moder». Men under dessa
styfva komplimenter i stilen af allongeperukernas tid,
framskymtar stundom en ömmare och mera förtrolig
känsla, liksom äfven under skildringen af sjukdomens
vedermödor röjes en ton af from resignation.
Missmodigt klagar han öfver tidsutdräkten med hemresan,
emedan »jag ändock är så olycksalig, att allting, hvad
jag sätter mig före, går tillbaka både för sjukdomar
och eljest». Men en tid efteråt, under ett nytt
sjuk-domsanfall, tackar han fromt »den högste Guden, som
nådigast hafver hulpit mig. Honom behagade ännu
vidare continuera med sin nåde.» I det sista bref, som
blifvit bevaradt, skrifver han i sin vanliga ödmjuka ton
till sin moder: »Jag beder nu min kära Fru Moder
ville ännu alltid låta mig vara uti dess moderliga
hjärta och höga omsorg befallad. Förhoppas dock intet
få lefva den dag, när jag skulle göra däremot.»

Förgäfves behöfde han ej vädja till sin goda
moders ömhet. Vid underrättelsen om hans insjuknande
i Paris väcktes hennes lifliga oro, och fadern befarade,
att hon själf skulle falla i någon svår sjukdom »för
hennes stora sorg och bekymmer, hon för dig bär.
Och huru det med mig går», tillägger fadern, »ställer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:54:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tesvebild/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free