Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
licnncs makes fränder och fordringsägare, hvilka liksom
han genom tidernas trångmål blifvit bragta till fattigdom,
om de sökte använda alla möjliga utvägar att hålla
sig skadeslösa.
Hätskast och oförsonligast uppträdde härvid de
genom samhällsställning mest framstående
vederpar-terna, grefvarna Nils Bielke och Johan Gabriel
Stenbock, båda män, som i Sveriges historia äga kända
namn.
Den förstnämnde, den tappre krigaren, berömd
från Karl XI:s krig och från sitt filttåg i Ungern,
uppträder som en föga ridderlig fordringsägare: med
våra dagars ekonomiska begrepp skulle man nämna
den berömde fältmarskalken — en lumpen procentare.
Han hade öfvertagit en penningfordran för skulder,
som De la Gardie gjort under sin vistelse i Paris till
tvenne handlande vid namn Boneau, och hade därpå
beräknat ej blott 9 procents ränta, utan äfven ränta
på ränta, hvarigenom den ursprungligen måttliga
summan växt högst ansenligt. Genom försäljning af ett
af de finska godsen och genom pantförskrifning af
Arnö i Uppland hade De la Gardie sökt ställa Bielke
till freds. När nu Arnö indrogs genom reduktionen,
tvistade han äfven med grefvinnan De la Gardie om
företrädesrättighet till en del af Tullgarn. Domar
fälldes i flera instanser; »beneficium revisionis»
utverkades, skriftväxlingen fortsattes i det oändliga. Först
1743, öfver 50 år sedan denna rättegång börjades,
bragtes den till slut mellan arfvingarna; men
grefvinnan Juliana hade behållit sitt Tullgarn, och efter
hennes död öfvergick det till hennes yngre son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
