Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1917 - Sverges textilindustri i äldre tid. IV - Fåren och deras ull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TEXTIL ARBETAREN
nas utan kunde anslås till de inhemska
sidenfabrikernas understödjande.
Den lättnad i avsättningen, som
sidenfabrikerna erfarit i samband med
kommers-kollegii ovan berörda överenskommelse med
köpmännen, blev endast tillfällig. Den
olovliga varuinförseln vållade i trots av alla
för-fattningsåtgärder alltjämt den inhemska
industrin svårt avbräck, och starka klagomål
anfördes inför Kungl. Maj:t av dess
utövare. Karl XI beslöt med hänsyn härtill att
vidtaga ytterligare åtgärder, och den 4
februari 1693 utfärdades därför ny förordning
i ämnet.1 Ifrågavarande förordning är
såtillvida märklig, att konungen här slog in
på en ny väg för köpmännens avhållande
från olovlig handel, samtidigt som
införselförbudens omfattning betydligt utvidgades.
1 förra hänseendet stadgades sålunda, att
ingen krämare skulle efter den 1 juli
samma år få saluhålla vare sig sidenvaror,
finare kläden eller andra förbjudna artiklar,
såvida han icke kunde bevisa sig antingen
själv hava vävstolar i gång eller vore
delägare i dylikt företag eller ock stode som
avnämnare av inhemska fabrikanters
produkter. Bröte någon häremot, skulle han
mista sin borgerliga näring och avstraffas
såsom en eds- och förbudsförbrytare. Inköp
av sidenvaror och annat förbudsgods finge
endast ske från den, som inom landet vore
intresserad i sådana varors tillverkning,
liksom ingen annan tillstaddes att å
marknader försälja ifrågavarande gods. Å andra
sidan medgavs åt alla tillverkare av
sidenvaror ett flertal företrädesrättigheter. Ingen
kunde exempelvis arresteras för gäld, så
länge han ägde någon vävstol i gång, och
utmätning fick ej företagas å någon
dennes tillhörighet, som kunde anses vara, av
betydese för driftens upprätthållande.
Vidare bereddes fabrikanterna allehanda
lättnader i tull och andra allmänna avgifter,
varjämte tillfällig hjälp och uppmuntran vid
behov ställdes i utsikt. På detta sätt ansåg
konungen, att man skulle komma därhän,
att icke allenast “blommerade“ utan även
andra släta sidentyger framställdes inom
riket, och i detta syfte utvidgades
införselförbuden till att gälla utom de i tidigare
författningar nämnda varorna även “Sammet,
Plys eller Tripp samt randige och faconerade
Halfsiden-Tyg“. För hävande av den
föregående tidens oefterrättlighetstillstånd anbe-
1 Stiernman V: 397.
fälldes städernas magistrater att omedelbart
låta visitera och inventera alla sidenaffärer
samt till packhusen eller, där sådana ej
funnes, till en annan offentlig byggnad
överföra alla sidenvaror, som innefattades
av tidigare förbudsbestämmelser. Ägarna
tillätos här att själva ombesörja varornas
försäljning intill den 1 juli 1693, efter
vilken tid desamma icke vidare fingo
förekomma i handeln.
Fåren och deras ull.
Fåren äro egentligen bergsdjur och
intellektuellt tämligen väl utrustade. De
förmå att väl beräkna en fara och försvara sig
med mod. De under människans vård
stående tamfåren ha naturligtvis förlorat
mycket av dessa egenskaper. Central-Asiens
väldiga bergländer utgöra centrum för
fårsläktets utbredning, och där leva de största
och flesta formerna. Nära besläktade med
dessa äro de i Nord-Asien och
Nord-Ame-rika förekommande arterna. Vildfår träffas
i Väst-Asien, Syd-Europa och Nord-Amerika.
Man har lyckats urskilja över 20 arter.
Mufflonfåret hör till de mindre arterna
och förekommer numera endast på
Sardinien och i zoologiska trädgårdar.
Arkalfåret, besläktat med Mufflon, lever
i trakten av Kaspiska havet och i Persien.
Torvfåret är ett litet djur och levde
ännu för några årtionden sedan i vissa delar
av Alperna, men är nu i det närmaste utdött.
Manfåret förekommer företrädesvis i
Atlasbergen och i Syd-Tunisien och är ett
utpräglat bergsdjur. Torvfåret anses vara en
något uppblandad ättling av Manfåret.
Kaschgaren och Argali äro de två
största kända levande fårarterna med hemvist
i Central-Asien.
Nordiska kortsvansfåret. Denna eller
mycket närbesläktade former finnas i
Skandinavien, norra Ryssland, i Sibirien, på
Färöarna och Island.
Hedfåret är en förkrympt form av det
förenämnda, omkring 50 cm. högt, och
förnöjsamt, som det är, finner det sig väl med
de beten, som de nordtyska hedarna erbjuda.
Dess utbredning sträcker sig från
Lüneburg-heden till Oldenburg och Ostfriesland.
Marskfåret utmärker sig för
snabbvuxenhet. Det kräver frodiga betesmarker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
