Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1918 - Sverges textilindustri i äldre tid. VI - Begreppet olycksfall i arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 TEXTILARBETAREN
I de privilegier, som tidigare utdelats
till åtskilliga personer för manufakturers
upprättande, skulle ej genom de nya
bestämmelserna ske något intrång, för så vitt
sådana manufakturer trätt i verksamhet och
ägde bestånd. Förflyttning av företag till
någon enligt den nya ordningen
privilegierad ort skulle alltså ej behöva förekomma,
så länge resp, privilegier varade. Den
inskränkningen gjordes dock, att intet hinder
skulle möta för grundandet å sådan ort av
nya företag inom samma bransch, då
överflyttning ej företogs. Likaledes skulle alla
manufakturister så utom som inom de
privilegierade orterna vara förpliktade att
överföra sina produkter till packhusen, varest
desamma efter vederbörlig besiktning och
stämpling fingo försäljas en gros.
Verkställigheten av 1668 års
manufakturförordning stötte emellertid liksom- andra
förvaltningsåtgärder å området på stora
svårigheter. Särskilt vållade anskaffandet av
nödigt förlagskapital åt industrin de
styrande mycket besvär, och ansträngningarna
i detta syfte blevo delvis fruktlösa. När
sålunda Stockholms siden-, lärfts- och
klä-deskrämare exempelvis i juli 1669 voro
uppkallade i kommerskollegium för att höras,
om de ej ville insätta penningar i de
inhemska anläggningarna, undskyllde de sig
med den dåliga beskaffenheten av de
svenska tillverkningarna.1 Påbjudandet av en
stämpel, bestående av orden Inrijkes
Ma-nufactur under en kunglig krona, väckte
även starkt ogillande framför allt bland
fabrikanterna. Det framhölls sålunda, att då
köparen på detta sätt underrättades om
varans ursprung, skulle han lämna densamma
oköpt, liksom om den vore oduglig, därför
att den tillverkats inom landet.
Stämplin-gen ansågs emellertid såsom ett gott
medel mot kringförandet i handeln av
olovligt importerade varor, varför
kommerskollegium alla klagomål till trots lade mycken
vikt vid dess genomförande och ordnande.
1 vad mån man lyckats förverkliga sina
önskemål härutinnan, kan ej till sina
enskildheter uppvisas, men antagligen har man i
detta fall liksom i fråga om flertalet andra
anstalter till näringarnas reglerande måst
stanna vid ett betydligt blygsammare
resultat, än vad man från början väntat och
hoppats. Detta så mycket mera sannolikt,
1 Stråle: a. a. s. XXXIX.
som befordrandet av landets materiella
utveckling från det allmännas sida under Karl
XII:s stormiga regering förlamades till följd
av det finansiella nödläget.
Begreppet olycksfall i arbetet.
I den nya olycksfallsförsäkringslagens första
paragraf återfinnas orden “olycksfall i arbetet“, vilka
kunna bli föremål för olika tolkningar. Då lagförslaget
behandlades i riksdagen förelåg motioner med
yrkanden om vissa ändringar i förenämnda paragraf i att
förtydliga det som ansågs med nämnda uttryck.
Något av dessa yrkanden blev emellertid icke antaget
av riksdagen. Det utskott, som i riksdagen hade den
förberedande behandlingen av dessa motioner om
hand, fogade vid sitt avslag bl. a. följande motivering,
som väl torde bli bestämmande för tolkningen av
uttrycket :
För bedömande av frågan om lämpligheten av att
i lagtexten intaga en definition av begreppet
olycksfall i arbete, torde det vara av vikt att klargöra vilka
fall, som för närvarande kunde anses inrymmas under
detta begrepp.
De regler, som härvid i vårt land kommit i
till-lämpning såväl vid domstolarna som inom
riksförsäk-ringsanstalten, äro väsentligen desamma som i ett
flertal andra länder. Helt naturligt har härvid
rättstillämpningen i Tyskland kommit att intaga en
dominerande roll.
Såsom en allmän fordran för att ett olycksfall skall
anses berättiga till ersättning uppställes, att
olycksfallet skall stå i inre orsakssammanhang med den
verksamhet, i vilken den skadade är anställd. I
första hand ingå i regel under försäkringen olycksfall,
som träffa arbetaren inom arbetsområdet — även då
han icke är sysselsatt med sitt egentliga arbete —
t. ex. under pauser i arbetet eller på vägen frän och
till arbetet ävensom vid göromål, föranledda av det
egentliga arbetet, t. ex. omklädning, tvättning och
förberedelser till arbetet för nästa dag, allt dock
under förutsättning, att olycksfallet inträffat inom rimlig
tid före arbetets början eller efter dess avslutande.
Arbetsområdet får i mänga fall tagas ganska vidsträckt,
såsom vid jordbruk, skogsavverkning, arbete vid
järnväg, vägbyggnadsarbete och dylikt. Vid jordbruk
torde sålunda arbetsområdet böra omfatta hela
egendomen. Beträffande samtliga dessa olycksfall gäller
emellertid, att de måste kunna sägas ha sin grund i
arbetet eller de arbetsförhållanden, under vilka
arbetet bedrives. Undantagsvis kan sålunda även
olycksfall inom arbetsområdet komma att falla utanför
begreppet olycksfall i arbetet.
Å andra sidan kunna även olycksfall utom
arbetsområdet ej sällan komma, att betraktas som olycksfall
i arbetet. Härför förutsättes naturligtvis, att arbetaren
är stadd i arbetsgivarens ärende. Sålunda utgår i vissa
fall ersättning vid olycksfall, som inträffa, då
arbetaren är på väg till och från arbetet. Sä är fallet,
då arbetaren färdas med ett arbetsgivarens för
arbetarna avsett transportmedel eller arbetaren enligt
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
