- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XVII. 1920 /
3

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Socialisering, av Textyrius - Varför äro vi fackföreningsfolk? av K. E—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

3

dan pressning? Och skall det bli möjligt
för arbetarna att rekrytera rådet? Och
för övrigt: var på arbetarsidan skall man
finna den nödvändiga sakkunskapen, utan
vilken arbetarnas deltagande blir
fullkomligt meningslöst. Den norska
fackför-eningskongressen anvisade en intensiv
upplysning och skolning och i det
grundliga Tyskland anser man särskilda
utbild-ningsanstalter nödvändiga för ändamålet.
Detta är ju gott och väl, men ju större
sakkunskap ju större böjlighet för sakskäl.
De arbetarerepresentanter i ett driftråd,
som icke kunna eller vilja taga och giva
skäl skola säkert undgå det mesta klandret
vid konflikter mellan arbetsgivaren och
arbetstagarna.

Driftrådsfrågan må diskuteras och
ventileras bland de organiserade
arbetarna, men den bör icke göras till en
agitatorisk plattform, tillgänglig för vem som
hälst.

Kan man ej utan vidare sätta tro till
driftrådet, som banbrytare för den
industriella demokratin och därmed
socialiseringen av produktionsmedlen, vad har man
då att sätta i stället? Frågan har ju sitt
berättigande.

Det är egentligen det kapitalistiska
produktionssystemets nackdelar man vill
åt. I första hand utsugningen,
kapitalanhopningen på ett fåtal händer och den
planlöshet som är en följd av att
produktionen är baserad på vinningslystnad och
ej på förefintliga behov. Man kan
angripa dessa nackdelar från tre håll: statlig
kontroll och beskäring, kraftig aktion från
fackföreningsrörelsens sida,
kooperationens successiva övergång till
produktionsområdet-

Det statliga ingripandet liksom ock
fackföreningsrörelsens aktion bli givetvis
palliativ medan kooperationen arbetar sig
fram. Kooperationen är utan tvivel det
naturliga socialiseringsmedlet ifråga om
såväl konsumtion som produktion. Den
ar

betar på fast mark och den har möjlighet
— det är bevisat — att praktiskt fostra
och utbilda folk för sina uppgifter. Hårt
har den fått kämpa hittills på sitt relativt
begränsade område. Än hårdare skall den
få kämpa när den ger sig in på
produktionsområdet, men just därför skall den bli
skickad för den stora uppgiften att
praktiskt medverka till att arbetets frukter
tillföras dem som arbeta.

Vägen förefaller lång, men den är utan
tvivel säker och framkomlig. På den
be-skäres ej det legitima enskilda initiativet
och begreppen formas i det verkliga livet
på ett naturligt sätt.

Textyrius.

Varför äro vi
fackförenings-folk?

Under denna politiskt och socialt oroliga
tid strömma i in- och utlandet tusenden
arbetare och arbeterskor till
fackföreningarna. Många av dem drivas av en spontan
övertygelse om fackorganisationens nytta
och nödvändighet; andra påverkas av
mass-suggestionen och åter andra ansluta sig av
egoistiska motiv. Det starka tilloppet till
fackföreningarna orsakas alltså av rätt
skiljaktiga bevekelsegrunder; det kunde
vara intressant att skriva en psykologisk
avhandling härom. Men fackföreningsfolket
är mindre böjt för att teoretisera, utan
begagnar praktiskt situationen, hälsar
förstärkningen av lederna välkommen och
smider medan järnet är varmt. Den starka
tillströmningen till fackföreningen ställer
organisationen inför den framförallt
trängande uppgiften att varaktigt binda de nya
medlemmarna vid föreningen, så att de ej
lämna ett blott övergående, utan ett
stadigvarande krafttillskott, ett intensivt
upplysningsarbete är alltså av nöden. Det är
varje övertygad fackföreningsmäns plikt att
framhålla för de nytillkomna, vad som är
organisationens ändamål för att det
bestående intresset och den fasta övertygelsen
om fackföreningens nödvändighet må
säkerställas. Härvid måste naturligtvis också
fackpressen göra sin skyldighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:54:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1920/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free