- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XVIII. 1921 /
1

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Juni. 1921 - Fredskrisen, av Textyrius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredskrisen.

Världen befinner sig för närvarande i
avspänning efter den största anspänning
historien känner. Anspänningen betydde
strömmar av människoblod, eld, nöd, sorg
och förstörelse; avspänningen betyder
arbetslöshet och nöd för en stor del av
arbetarklassen och slumpvisa omkastningar av
ekonomiska värden, omkastningar som
rycka undan grunden för många
människors jordiska makt och härlighet.

De under kriget ständigt stegrade
materiella värdena förorsakade feberyrsel, då
de rullade ur hand och i hand på
samvetslösa månglare. Då yrseln nu börjat lägga
sig och de konstlade värdena hastigt
sjunka, ropa dessa vidriga väktare på
mam-mons murar efter hjälp. Skriftlärde,
sociala kvacksalvare och klåpare av olika
kulörer skynda till med sina recept, alla lika
ofelbara för temperaturens snara
sjunkande ner till normalläget. Tillbaka! Så
lyder det mest trovärdiga receptet. Ned
med priset på den levande arbetskraften!
Dieten är för stark för de arbetande, de
närande. Tillbaka till normala
förhållanden, sådana de gestaltade sig före det
förödande, men för mången så
välsignelse-bringande kriget. Voro då förhållandena
före världsbranden så normala, att de äro
eftersträvansvärda för ett sargat
människosläkte? Givetvis för alla
konserverande andar. Ju längre bort i tiden, ju
bättre för dessa återhållande krafter.

Att komma tillbaka till sådana
förhål

landen, — och dit komma vi ofelbart —
som betyder att konkurrensmarginalen
nationer och individer emellan ligger
under — icke Över — existensminimum, är
ett eftersträvansvärt mål för alla, som
icke kunna, icke vilja tro på en annan och
bättre produktionsordning och
arbetsfördelning än den, som automatiskt delar upp
människorna i helt närande och helt
tärande grupper. Att hålla behoven i livet så
långt nere som möjligt hos den närande
delen av mänskligheten är för denna
rudimentära tankegångs bärare ett livsvillkor.

På frasernas toppar svinga sig
gökungar, på vilkas skalomhölje sparvarna
ruvat. De pipa i dunklet fram sina recept
om ofelbara medel för människornas
frälsning. Proletärens diktatur eller — vänd
på pannkakan, är medlet ur en
samhällelig ordning, som under årtusenden format
de mänskliga begreppen om rätt och orätt,
gott och ont. De glömma, då de pipa, att
formen icke är saken, att det dåliga icke
förbättras genom en ohyvlad ram. De
glömma att slipningen, arbetet, är formens
grundförutsättning.

Fredskrisens närande människobarn
stå förvirrade. De se hopade mängder av
andlig och materiell kost medan hungern
tränger på. Jorden bär säd som förr
medan trampkvarnarnas hjul stanna av och
arbetslösa likar fyllka sig. De se glada
människor, behängda med silkesmaskens
puppomhölje och underlättande sin
mat

N:r 1—2. 1921.

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1921/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free