Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1921 - Målet, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målet.
En sammanslutning av vad slag den
vara må är betingad av nödvändigheten
i alla de fall, som rena materiella intressen
ligga till grund för dess verksamhet. Den
egentliga motorn är självbevarelsedriften.
När den individuella makten för angrepp
och motstånd upphör träder
sammanslutningen till. Vår tids starkast markerade
drag, vilket ännu befinner sig i kraftig
utveckling, är sammanslutning på alla
områden, där materiella och ekonomiska
intressen spela in. Det modärna samhället
tenderar att bestå av grupper individer,
med personlighetens svängrum begränsat
inom den för respektive grupp fastställda
avbalkningen.
Fackföreningen är en sammanslutning
som i högre grad än någon annan är
betingad av nödvändigheten. Dess
uppgifter äro för väl kända för att i detta
sammanhang behöva klarläggas.
Varje sammanslutning av förenämnd
art avser vara ett medel för att nå ett visst
mål. Yttersta målet är självavskaffning,
d. v. s. undanrödjandet av
nödvändigheten som betingar sammanslutningens
existens. Fackföreningens mål är sålunda
att avskaffa sig själv. Kan den nå detta
mål ? Säkerligen icke så länge som
arbetsverktyg och arbetsmaterial befinna sig i
särskilda händer, det må vara i enskilda,
statens eller kooperationens. Den logiska
slutföljden härav blir den, att
fackföreningen själv skulle övertaga
produktionsmed
len, eller med andra ord, de arbetande
själva skulle behärska hela
produktionsprocessen. I nuet synes den tanken
svindlande, men mellan antikens slavar och vår
tids arbetare är ett svälj befästat lika stort
som det kan bli mellan vår tids och
framtidens arbetare. Är det sålunda otänkbart
att fackföreningens uppgifter kunna
övergå från reglerandet av arbetsvillkoren till
ledandet av arbetsprocessen?
Förvisso betvivla många detta. Det förefaller
dock som om endast tidpunkten kunde bli
föremål för olika meningar. Att denna
icke nu, historiskt sett, är inne, torde vara
odisputabelt.
Att vid skrivbordet söka skissera ett
program för denna nya uppgift är
självfallet omöjligt. Det skulle bli ungefär som
att beskriva ett landskap på månen.
Avståndet är för stort. Livet självt går sina
egna vägar. Att människosläktet
oavlåtligt går fram mot allt större rättvisa
ifråga om den jordiska tillvaron och
sammanlevnaden är dock påtagligt för var och en
som i historiens ljus vill och kan se
skeendets rörelser. Arbetets frukter åt dem
som arbeta är målet för dem, som nödgats
taga sammanslutningen i anspråk för ett
så legitimt krav, som rätten till brödet för
dagen. Att det målet en gång skall nås,
är väl så tämligen säkert. Likaså att vår
tids relativt blygsamma fackförening är
den motor, som skall rödja vägen fram till
detta mål. Tekniken och dess oavlåtliga
N:r 4, 1921,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
