- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
84

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

TEXTILARBETAREN

1) Nitrocellulosaförfarandet,

2) Kopparoxidammoniakförf aran det,

3) Viskosförfarandet,

4) Acetatförfarandet.

1. Nitrocellulosaförfarandet. Redan
tidigt var det känt, huru nitrocellulosa
eller bomullskrut framställdes, och
ävenledes huru man av detsamma kunde erhålla
en lösning, kallad kollodium.
Fransmannen greve Chardonnet tillkommer dock
äran av att först ha lyckats ur en sådan
lösning framställa ett slags fiber med
konstsilkets egenskaper. Detta silke
benämnes visserligen Chardonnet-silke, men
var dock samma slags produkt, som nu
kallas konstsilke.

Tillverkningen enligt denna metod
tillgår i huvudsak sålunda: Man utgår från
bomull eller bomullsavfall och nitrerar
denna med en blandning av konc.
salpetersyra och konc. svavelsyra, varigenom
nitrocellulosa erhålles. Nitrocellulosan
befrias från syra genom noggrann
tvättning och torkas därefter vid låg
temperatur; oftast under vakuum för att
förhindra sönderdelning. Den torra
nitrocellulosan, som ser ut som vanlig bomull
av något gulaktig färg, löses sedan i
eteralkohol, då en tjockflytande, vattenklar
lösning erhålles — kollodium. Denna
kol-lodiumlösning tryckes därefter genom
munstycken med mycket fina hål
antingen ut i vatten eller direkt ut i luften. I
båda fallen koagulerar kollodiumen till fina
fibrer — en för varje hål i munstycket —
och fibrerna från ett och samma
munstycke samlas till en tråd, som upphasplas
och tvättas. De erhållna
nitrocellulosatrå-darna denitreras sedan, d. v. s. återföras
till cellulosa, medels behandling med en
lösning av natriumsulfhydrat. Det
ursprungliga materialet, i detta fall
bomull eller eventuellt sulfitcellulosa,
överföres således till nitrocellulosa endast för att
möjliggöra en lösning av cellulosan,
eftersom denna eljest är olöslig i eteralkohol
eller annat organiskt lösningsmedel.

2. Kopparoxidammoniakförfar andet.
Vid detta förfarande löses
utgångsmaterialet — bomull eller sulfitcellulosa — i
en djupblå lösning, bestående av
kopparsulfat, upplöst i ammoniak och något
natronlut. Cellulosalösningen, som
innehål

ler c:a 5—10 % cellulosa, filtreras samt
ställes under vakuum några timmar
för att obunden ammoniak och
luft-blåsor skola försvinna. Efter
pressning genom fina hål, på sätt ovan
antytts, bringas lösningen att koagulera
antingen i natronlut eller i svavelsyra,
och de fina fibrer, som då bildas,
uppsamlas på spolar. Vare sig man använder det
ena eller andra koaguleringsbadet,
utfäl-les dock något koppar på tråden, vilket
avlägsnas på så sätt att man låter
spolarna med garnet rotera i utspädd salt- eller
svavelsyra.

3. Viskosförfarandet. De berömda
engelska cellulosaforskarna Cross och
Be-van upptäckte på 1890-talet en förening
mellan kolsvavla och cellulosa, kallad
cel-lulosaxantogenat, som visade sig lätt
lös-ligt i vatten eller utspädd natronlut.
Detta xantogenat visade sig även synnerligen
lämpligt för framställning av konstsilke,
ej minst därför att erforderliga
kemikalier ställde sig avsevärt billigare i detta
fall än vid andra metoder. Upptäckten
av xantogenatet gav sedermera upphov
till det så kallade viskosförfarandet, till
vilket vi skola återkomma längre fram.

4. Acetatförfarandet. På sista tiden
har ännu ett annat förfaringssätt för
framställning av konstsilke tilldragit sig
ett visst intresse, nämligen det så
kallade acetatförfarandet. Proceduren inledes
här med beredning av en
acetyleringsvät-ska, bestående av en blandning av isättika
eller konc. ättiksyra, ättiksyreanhydrid
och konc. svavelsyra eller klorzink.
Bomullen löses i denna vätska, varvid
samtidigt en acetylering av cellulosan äger rum
och cellulosaacetat bildas. Denna
primära cellulosaacetatlösning kan sedan på
vanligt sätt förvandlas (”spinnas”) till
fibrer direkt i ett bad av koksaltlösning,
tillsatt med litet natronlut. Man kan dock
även gå så tillväga, att cellulosaacetatet
utfälles i klump medels vatten samt
tvättas och torkas för att därefter lösas i
aceton. Denna sekundära lösning kan sedan
i sin tur behandlas på samma sätt som
kollodiumlösningen vid
nitrocellulosaförfarandet.

Acetatsilket skiljer sig så till vida från
alla andra konstsilkesarter, att det ej ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free