Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
föreningsarbetet och orädd och pågående
som få. Men herr Björklund, som även
var mån om sitt anseende, ville inte ha
med herr Janhekt att göra och därför
uppstod konflikt mellan dem som ledde till att
den förre lämnade sin plats till den senare
mitt under pågående strejk.
Janhekt fick alltså den 14 april 1890
övertaga både ”Proletären” och strejken,
och skrev redan i ett föregående nummer
ihop — den 11 april alltså — en översikt
av förhållandena i allmänhet, och utredde
därjämte vissa detaljer, som ännu ur
historisk synpunkt äro av stort värde att
lära känna.
”Man kallar vår stad Nordens
”Manchester”, säger han bland annat, ”och den
bär skäl för namnet. Icke på något
annat ställe i vårt land har den modärna
industrin med naturens tillhjälp hunnit
en sådan utveckling som just här. Här,
där Motala Ström med sina mäktiga fall
går rätt genom staden, har man också
förstått att begagna naturen och anlagt
otaliga fabriker. Man är här mitt uppe i den
modärna industrin med dess
storproduktion och dess utsugning av arbetskraften.
Den manliga arbetskraften har genom
maskinernas fulländning fått ge vika för
den kvinnliga. Vad förut en man kunde
uträtta på två veckor göres nu av en
flicka på några få timmar. Och kapitalisten
som i det ena eller andra företaget lagt
ned sina penningar har funnit det
fördelaktiga uti att använda kvinnlig
arbetskraft. Det blir alltid billigare och
profiten därigenom större.
Det är just denna profit, som vid alla
fabriksanläggningar spelar högsta rollen.
Företagaren ser alltid till att räntan på
hans utlagda medel blir så stor som
möjligt, och finner han att denna ränta inte
motsvarar hans förhoppningar, tar han
helt enkelt sin Mats ur skolan och går.
För att denna profit skall växa måste
inskränkningar göras och dessa ske bäst
genom låga arbetslöner. Arbetarna bli
således de, som ytterst måste sitta emellan.
Linväveriet, såväl som vilken annan
fabrik som helst, visar tillräckligt, hur
arbetarna ha det i det nuvarande
samhället. Icke den minsta
medbestämmanderätt, icke det ringaste få de ha inflytande
på saker, som angå dem. De äro de
levande maskinerna, vilka liksom de döda
införskrivas från olika håll, uppsättas och
få sedan med någon liten tillsyn sköta sig
själva. De äro en ypperlig illustration till
våra dagars ideliga käx om högkultur och
om människosläktets framåtgående.
I de flesta fabriker i denna
industribransch har införts ett slags
ackordssystem, som under alla förhållanden blir till
yttersta fördel för bolagsherrarna. Kan
nämligen icke arbeterskan nå upp till
visst belopp i kvartalet eller varje
avlöning — olika fabriker ha olika
betalningsterminer — så förlorar hon ackordet, och
detta tillfaller bolaget. För väverskorna
vid ovannämnda fabrik hade man nedsatt
procentberäkningen per styck. Från 57
kr. förut höjde man det till 67 kr., och
den, som icke kan hinna upp till denna
summa, fick naturligtvis ingenting av
denna procent. Det skiner tillräckligt
tydligt igenom, hur man med denna
nedsättning i arbetsförtjänsten endast
försöker skaffa större profit åt
bolagsherrarna, vilka således stoppa i sin ficka, vad
som egentligen tillkommer arbetarna.”
När man genomläst ovanstående klara
framställning, tvivlar man på möjligheten
av ett sådant tillvägagångssätt — som
dock tillämpades i årtionden. Det fanns
inte motsvarighet därtill — inte ens i de
hårt pressade sågverksarbetarnas
förhållande i Norrland år 1879 — över hela
landet. Det var inte mänskligt att tillämpa
sådana arbets- och avlöningsmetoder, och
man finner näppeligen ord nog starka för
att fördöma dem. Men redaktör Janhekt
fortsätter den utförliga motiveringen till
sin obarmhärtiga dom:
”Denna orättvisa har länge legat och
jäst i sinnena och så i onsdags (den 31
mars) kom man överens om att begära
den förra procentberäkningen tillbaka.
Härtill kom en del andra
missförhållanden vid fabriken, som alstrat missnöje.
Disponenten gav endast ett halvt löfte,
och då inställdes arbetet. Ett ultimatum
skickades ut på torsdagsmorgonen; de,
som ville återgå till arbetet, skulle nog få
sina fordringar beviljade, men för övrigt
kunde betyg på kontoret avhämtas. Man
var emellertid inte nöjd med vackra ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
