- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVI. 1929 /
33

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

29

Textilindustrin och dess arbetare i Indien.

Av Thom Shaw.

V.

Skillnaden i religion spelade en stor
roll i Europa vid tillväxten av vår rörelse.
Svårigheterna i Europa vägde emellertid
fjäderlätt, då de jämföras med
svårigheterna i Indien. Vi sågo ofta att t. o. m.
anordningar för intagande av måltider
måste vara olika för de olika kasterna;
den ena kasten vill inte äta tillsammans
med den andra. Hur skulle man då
kunna förvänta att alla olikheter snabbt
skulle kunna biläggas, och att man skulle
kunna få till stånd en organisation som vore
stark, såväl ifråga om sammanhållning
som ekonomisk stabilitet. Trots alla
svårigheter, ha de indiska arbetarna likväl
vid många tillfällen visat, att när de
verkligen känna en orättvisa, äro de beredda
att kämpa, och att modigt kämpa, för det
som de anse rättvist. Den stora strejken
i Bombay visade endast, att de indiska
arbetarna revolterade mot tyranniet och
visade ett fast beslut att kräva bättre
förhållanden och därvid intogo en lovvärd
hållning.

Det var mycket rörande att se vilket
obetingat förtroende arbetarna i
allmänhet tycktes hysa för delegationen, och
förhoppningen att vårt besök skulle leda
till en utveckling, som skulle hjälpa dem,
var påtaglig. De möten som vi bevistade
påminde ofta om berättelserna ur ”Tusen
och en natt”. En plattform anordnades
på ett mycket primitivt sätt, ett bord,
draperat med en brokig duk, färgade
vimplar i muntert överflöd, och ett
auditorium som ibland bestod av tusentals
människor, sittande på bara marken, voro våra
dagliga upplevelser. Det är verkligen
mycket svårt att beskriva de känslor som
grepo oss, när vi blickade ned på de
tusentals personer, som sutto nedhukade på
marken, med ansikten som tycktes bära
uttryck av oändligt tålamod och
undergivenhet, fullkomligt olika de
ansiktsuttryck man ser vid sammankomster i
Europa. Vid alla dessa möten saknades
kvinn

liga deltagare helt och hållet. Detta är
i själva verket ett allmänt förhållande i
Indien; kvinnan — särskilt om hon
arbetar — synes vara uteslutande upptagen
med sitt arbete och sitt hem. En av
delegationens uppgifter, som jag överlät åt
min dotter, var att inhämta möjligast
ingående upplysningar rörande
arbetarekvinnornas åsikter, men ack, de
undersökningar hon var i stånd att vidtaga
avstannade snart, och de upplysningar hon
lyckades erhålla kommo aldrig ned på
papperet. Man torde emellertid med
säkerhet kunna säga, att hur arbetet än
gestaltar sig för den indiska manliga
arbetaren, så är hans hustrus arbete
verkligen mycket begränsat. Jag talar med
mycket stor reservation om de indiska
förhållandena, emedan jag är förvissad
om att de indiska synpunkterna
kunna vara allt för svåra för en europé
att förstå. Då jag emellertid tänker på
en ”purdahkvinnas” ställning, hon som
alltid måste hålla sig bakom förhänget,
och måste tillbringa hela sitt liv, dag och
natt, vecka efter vecka, månad efter
månad, och år efter år inom detta lilla
utrymme på några fot, vilket förekommer i
den indiske arbetarens hem, synes den
mig vara förskräcklig.

Är det då att förundra sig över, att
febrar, pest och andra smittosamma
sjukdomar ödeläggande fara fram, ej blott
bland den indiska befolkningen, utan även
bland de européer, som fara ut till Indien?
Den som skulle kunna lära det indiska
folket, ej blott att ställa fordringar på
mera utrymme och mera luft samt rent
vatten, utan även ingiva dem
beslutsamheten att enständigt påyrka dessa saker,
skulle verkligen vara en välgörare.

Jag har redan påvisat det förhållandet,
att arbetsgivarna själva i många fall göra
mera för att upplysa folket och ingripa
mot de dåliga förhållandena än
myndigheterna, som borde ha detta till sin
upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1929/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free