Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEXTILARBETAREN
emellertid meddelandet, att fröken
Erik-sons syskon voro villiga att träda
hjälpande emellan och att fröken Erikson själv
ville upplåta skollokalerna åt den nya
föreningen. Efter förhandlingar med
direktörerna Claes och John Erikson å ena
sidan och föreningens styrelse å den andra
undertecknades i juli ett kontrakt, som
garanterade dispositionsrätten av
lokalerna för i bästa fall tre år och dessutom ett
årligt bidrag på 4,000 kr. från syskonen
Erikson. Allt detta på villkor att skolan
ställdes under statsinspektion.
På nyåret 1929 biföll regeringen
skolstyrelsens anhållan om statsinspektion,
redan i december hade
folkhögskolein-spektören besökt skolan.
Tack vare bidragen från
fackföreningarna och därtill de stora gåvorna från
Kommunalarbetareförbundet och
Textilarbetareförbundet å 5,000 kr. vardera, är
skolans ekonomi tryggad för mer än ett
år framåt. Hösten 1928 erhölls från fyra
olika kommuner sammanlagt 1,200 kr.,
och liknande anslag torde väl kunna
väntas även följande år. Ovisst är däremot,
om landstinget och staten redan nu skulle
vara villiga att lämna bidrag till skolan.
Åtminstone för statsanslaget torde minst
ett läsår till med fulltalig elevkår vara
villkoret. Utsikterna till elevrekryteringen
synes mig dock ganska goda, allrahelst
med hänsyn till de stora
stipendiemöjlig-heter som nu bjudas medlemmar av
Textilarbetareförbundet och andra
organisationer.
Det gäller emellertid för skolans alla
vänner att icke släppa taget utan
oförtrutet arbeta vidare, inte endast för att
nödtorftigt hålla skolan vid liv utan för att
lägga en säker grund för dess existens.
Det synes mig som om skolan redan blivit
en nödvändig del av Viskadalens
industridistrikt och kanske också av hela Västra
Sverges arbetarevärld. Jag hoppas, att
framtiden ytterligare skall bekräfta
skolans existensberättigande.
Allan Degerman.
Ett folkbildningsjubileum.
”Landet med de tusen studiecirklarna” —
det mottot präglade en gång John Landquist, när
han lät sin tanke stanna inför det mäktiga
kulturarbete, som de svenska studiecirklarna utföra.
Vill nian i några få ord gripa det karaktäristiska
i svenskt folkbildningsarbete, så torde också
Landquists ord här ovan ge den sannaste bilden.
Det vore frestande att anföra några siffror för
att belysa den kvantitativa betydelsen av denna
verksamhet. Men det gäller om sådana siffror,
att de endast ge en mycket otydlig bild av den
verklighet man med dem vill fånga. Alla de
samhällen som genom en ”studiecirkelväckelse” fått
en helt annan ungdom, alla de människor, vilkas
liv tack vare studiecirklarna blivit en nyans
rikare, allt sådant kan statistikens torra och
intetsägande siffror ej återgiva.
När denna studiecirkelverksamhet knöts an
till den i vårt land högt utvecklade
korrespondensundervisningen, togs ett steg framåt pä
folkbildningens väg och ökades dennas möjligheter i
en grad, som kanske ännu icke riktigt
uppskattats till sin fulla betydelse. Det var Kooperativa
förbundet och framförallt ledaren för dess
studieavdelning och korrespondensinstitut, rektor H.
Elldin, som hade förtjänsten av detta nya skott
på folkbildningens träd. Redan tidigare hade
dock uppslaget diskussionsvis framkastats av
redaktör Axel Gjöres. Tack vare denna nya
anordning var det möjligt att komplettera
meningsutbytet i cirkeln, vilket är det mest värdefulla i
detta arbete, med ett samtal med läraren, som
för så vitt det är möjligt i denna ofullkomliga
värld, fick slita alla olösta tvister.
Då K. F:s institut kan se tillbaka på en
tioårig verksamhet, kan det måhända vara motiverat
att ge våra läsare en bild av det arbete, som
institutet under de gångna åren utfört.
Det var den 1 februari 1919, som K. F:s
studieavdelning sände ut det första
undervisnings-brevet i den första kursen i bokföring. Starten
var nog så blygsam. Rektor Elldin har berättat
oss, att rörelsen ej var större, än att han själv
kunde sköta hela arbetet, skriva ut registerkorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
