Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEXTILARBETAREN
erläggandet av avgiften skall ske i samband med
avgiften till fackföreningen samt att
förvaltningen av fonden skall hällas skild från föreningens
medel och räkenskaper.
Här skall i korthet redogöras för Innebörden.
Artikelförfattaren har i närmare tio år sysslat
med ekonomiska frågor, såsom arbetslöner,
egendomsförhållanden och ej minst med förhållandet
mellan egendomsfördelningen och arbetslönen.
För framförandet av yrkandet har den bestämda
uppfattningen bidragit, att arbetarens relativt
dåliga livsbetingelser nästan utan undantag äro
av ekonomisk art. Ekonomin bör alltså ordnas
bättre för arbetaren än hittills. I slutet av
1870-ta-let sökte man komma fram till målet delvis genom
våld och delvis genom politiken (allmän
rösträtt). Allmän rösträtt ha vi nu, men den
ekonomiska misären kvarstår, vilket tydligen
ådagalägger att ekonomin icke kan förbättras genom
allmän rösträtt. Mängen tror att
konsumtionsföreningar äro ett universalmedel för uppnåendet
av en högre levnadsstandard, men de kooperativa
metoderna ha sina begränsningar, och ganska
snäva sådana. Återstår sålunda att söka andra
vägar. Redan år 1848 grundades i Burg i
England en förening (ungefär motsvarande våra
nuvarande fackföreningar), vilken benämndes
”Arbetets återlösningsförening”, med en avgift
av en penny (7% öre) pr medlem och vecka. Om
denna förening fortsatt sin verksamhet skulle
Englands arbetare år 1908 varit ägare till
ungefär halva England. Meningen är att intressera
förbundsmedlemmarna så att de mera än
hittills sätta sin ekonomi i förgrunden och frivilligt
möjliggöra en fondbildning och varigenom
majoritet för frågans realiserande skulle kunna
påräknas vid nästa förbundskongress.
Det är givetvis omöjligt att inom ramen för
det utrymme, som denna tidskrift kan lämna,
framhålla alla skäl som tala för frågans
förverkligande, men det är kanske möjligt att i
efterföljande nummer närmare redogöra för de
ekonomiska lagarnas kraft och räckvidd.
Huvudsaken är att principen högre lön och pension
är riktig eller med andra ord, en högre
levnadsstandard för textilarbetarna. Vidare bör
framhållas, att det icke är möjligt säkerställa en
bättre levnadsstandard med fackliga och politiska
metoder.
På vad sätt kan en bättre levnadsnivå
uppnås? Svaret på denna fråga är delvis lämnat
redan i inledningen. Genom att upprätta eu
pensionsfond, som icke må tagas i anspråk för
annat än sitt eget ändamål, vinnes möjlighet att
tillfredsställa flera önskemål. Genom att
fondens medel kunna placeras mot verkliga
realsäkerheter vinnes i för arbetarna gynnsam
riktning en stor makt över produktion och
konsumtion. Genom denna makt erhålles möjligheter
att genom förvärv av jordbruksjord lämna
medlemmarnas efterkommande god utkomst inom
fondkapitalets placeringsområde. Om årsavgiften
bestämmes så lågt som till 5 kronor kan efter
50 år en pension av cirka 120 kronor utbetalas
årligen jämte någon liten änkepension samt även
ett kapital åt barnen. Kapitalet kan bestå av
en penslonsfordran som utbetalas när barnet
fyller 65 år, om det är ett gossebarn, och vid
bröllopet, o-m det är ett flickebarn. Även
textilarbetarnas släktingar kunna medgivas medlemskap
i pensionsfonden, vilket skulle stärka
fondbildningen och samtidigt öka intresset för
fackföreningen, särskilt hos de många unga kvinnor,
som ännu stå utanför densamma. Om sålunda
det enskilda intresset sammanbindes med
fackföreningen göra vi denna en tjänst, särskilt om
det bestämmes att en del av fondräntan skulle
användas till förmån för dess verksamhet. Den
eventuella invändningen, att det kunde uppstå
ökad arbetslöshet om 5 kronor årligen avsattes
till här nämnt ändamål, torde vara alltför
barnslig för att tagas på allvar.
Jag skall, som jag förut sagt, i ett följande
nummer närmare redogöra för den ekonomiska
frågan och dess ofantliga betydelse för
arbetarklassen. Jag vill tillråda intresserade
medlemmar, helst några i varje förbundsavdelning, att
sätta sig i förbindelse med mig i och för
närmare överläggningar om riktlinjerna för en
pensionsfonds verksamhet. Till sist ber jag få
påpeka, att det för mig ej är pensionen som är
huvudsaken, utan möjligheterna att för
arbetarklassen erövra den sociala ställning och den
inkomst, som utgöra grundvalarna för bättre och
lyckligare livsbetingelser.
J. Berend.
Ett gynnsamt studietillfälle.
För några år sedan utgav Svenska
Esperanto-Förbundet en korrespondenskurs i det
internationella språket esperanto, omfattande 6
lektioner jämte uppgifter, vilka sedan rättades av
frivilliga krafter inom förbundet. Kursen lämnades
gratis och utan några som helst villkor till alla
som intresserade sig för världsspråket och rönte
på kort tid en kolossal anslutning. Till dato ha
över 11,000 personer anmält sig och många av de
första eleverna ha avlagt såväl lägre som högre
examen i esperanto hos Svenska
Esperanto-Institutet och tjänstgöra nu som lärare i de talrika
studiecirklarna i esperanto.
Det kan i detta sammanhang meddelas, att
229 studiecirklar i esperanto denna säsong äro i
gång inom A. B. F. mot 148 cirklar i engelska.
Esperanto är inom arbetarkretsar således det mest
studerade språket.
Svenska Esperanto-Förbundet har bett oss
meddela, att dess gratis-korrespondenskurs står
till förfogande för alla medlemmar av vårt
förbund, vilka ha intresse för världsspråket och vilja
göra ett försök att på sina fristunder lära sig
detsamma. Det enda som fordras är att insända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
