Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
TEXTILARBETAREN
Nationen kippade efter andan. Inom
arbetarnas högkvarter vidtogos en hel rad
åtgärder. Det bestämdes, att vissa
arbeten skulle undantagas från storstrejken.
Sålunda skulle kommunala anläggningar
för vatten och belysning fortfarande vara
i gång. Transporten av sjuka, av
livsmedel till sjukhus och kreatur samt
transporter för begravningar och körningar för
läkare till sjukbesök skulle vara tillåtna,
men de, som utförde dessa arbeten, skulle
ha frikort från strejkkommittéerna, vilka
tillsattes på alla industriplatser i landet.
Strejkmöten höllos. Branting åtog sig att
såsom L. O:s representant resa till
Berlin, dit Internationella sekretariatet
kallats till extra session den 29 juli för att
behandla situationen i Sverge.
Vidare bestämdes en uttaxering av L.
O :s medlemmar av 4 kr. pr vecka för helt
och 2 kr. för halvt betalande medlem fr.
o. m. veckan 1—7 aug. De olika
fackförbunden höllo sammanträden och beslutade
om insamlingar, uttaxeringar och direkta
anslag ur förbundskassorna till de
stridande. 0. s. v.
Arbetsgivarna hade tydligen sina
dispositioner klara, ty från deras högkvarter
hördes just ingenting. Men
samhällsmakten uppkallades till ”skydd för
samhällsordningen”. Länsstyrelserna vidtogo extra
ordinära skyddsanordningar och
utfärdade fridlysningspåbud. Rusdrycksförbud
infördes på administrativ väg. Militär
förlädes till landets större
järnvägsknutar och till en del kommunala verk, som
skulle hållas i gång. Landsortsmilitär
inkallades till huvudstaden. I Stockholm
bildades en ”frivillig skyddskår” med
högkvarter å hotell Continental o. s. v.
Man blev snart nog på det klara med,
att så gott som alla industriarbetare i hela
landet — i all synnerhet de, som tillhörde
L. O. — skulle komma att hörsamma
stor-strejksparollen. Men hur skulle de övriga
ställa sig? Denna fråga gällde först och
främst järnvägsmännen, ty på
arbetarehåll resonerade man som så, att om det
viktigaste transportmedlet lamslogs, så
borde segern vara given för arbetarna.
Järnvägsmanna-, Lokmanna- och
Typografförbunden tillkännagåvo, att de skulle
t. v. ställa sig avvaktande. Postmannaför-
bundet uppmanade sina medlemmar att
avstå en dagsinkomst till de stridande.
Lantarbetarna meddelade att de skulle i sin
mån understödja sina kamrater, även om
de icke deltogo aktivt i storstrejken.
Natten till den 4 augusti beslöto Stockholms
spårvägsmän att gå ut i strejken och så
kom den första storstrejksdagen. Med
undantag för de arbeten, som ovan
nämnts, samt järnvägar och tryckerier låg
praktiskt taget allt arbete nere. I
Stockholm fick man vackert traska och gå. Men
dagen förflöt lugnt över hela landet.
Den 7 aug. kallade kungen till sig de
stridande arméernas generaler,
Landsorganisationens ordförande, hr Herman
Lindqvist, och Arbetsgivareföreningens
direktör, hr Hj. von Sydow. Samma dag
utfärdade regeringen en proklamation,
vari uppmanades till lugn.
Proklamationen var undertecknad av konungen och
kontrasignerad av civilministern, greve
Hugo Hamilton. Det var samme greve
Hamilton, vilken sedermera, i sin
egenskap av första kammarens talman, kom
att stå på mycket god fot med andra
kammarens blivande talman, sin egen
efterträdare såsom civil- (social-) minister,
samme Herman Lindqvist, vilken
Hamilton stod i begrepp att låta häkta år 1909.
Men den 7 aug. hände också något
annat. Typografförbundet hade anhållit
hos tryckeriernas arbetsgivareföreningar
om avtalssuspension för att kunna aktivt
stödja storstrejken genom att deltaga.
Denna anhållan avslogs naturligtvis, men
den 7 aug. tillkännagav förbundet likvisst
att dess medlemmar skulle deltaga fr. o. m.
kvällen måndagen den 9 aug. Följden
skulle bli, att inga tidningar skulle kunna
sättas och tryckas, men förbundet hade
givit medlemmarna rätt att sätta och trycka
en speciell storstrejkstidning, ”Svaret”,
som dagligen skulle utkomma i Stockholm
under strejktiden. Redaktör för den
tidningen blev G. Gerhard Magnusson i
So-cial-Demokraten.
Den 9 aug. företogs den första, på
regeringens föranstaltande igångsatta
räkningen av antalet i storstrejken
deltagande arbetare och utvisade 285,762
deltagare.
Den 10 utkom ”Svarets” första
num
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
