Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
75
Handvävarens berättelser.
XII.
Vackra Mari.
En vacker sommarsöndag voro vi
tillsammans med Mårten Glans ute i
Kors-hagen invid Norrköping. Vi hade
matsäck med oss och kokade emellan ett par
stenar kaffe, som vi drucko och bjödo
Mårten på. Mårten var synnerligen
förtjust i gott kaffe, vilket vi nogsamt kände
till, varför vi krossade många bönor, men
icke fullt oegennyttigt, ty vi visste att en
stark och god kaffedryck var det säkraste
medlet att förmå Mårten berätta någon
av sina många historier. Kaffet var
färdigt, och redan doften piggade upp
Mårten. Efter första koppen — tre stora
koppar var Mårtens minsta ranson — var
han beredd att berätta:
Då jag klarat mitt gesällprov som
vävare, var jag icke äldre än ni pojkar.
Den första anställning, jag erhöll som
vävare, var hos en fabrikör av judisk
härkomst. Han hade nyligen inrättat en
fabrik i ett gammalt tvåvåningshus invid
strömmen i närheten av Dragskvarnen.
Fabriken anlades för tillverkning av
soldattyg, vilket dittills helt importerats
från utlandet. I fabriken voro vi sex
vävare och två spinnare jämte
erforderliga biträden. Spinn-, väv- och
kard-stolarna drevos med handkraft, liksom
även spolrockar, skärkronor och andra
redskap, endast stampen drevs av ett
vattenhjul.
En och en halv fjärdingsväg västerut,
räknat från Bergsbron, låg ett av de
många östgötska grenad järtorpen,
bebott av den ståtlige grenadjären n:r 378,
Anders Äng, 37 år gammal. Han var
begåvad med en rik barnskara, ej mindre
än sju flickor. Äng undrade varje gång
en ny telning första gången såg dagens
ljus varför han aldrig fick hälsa ett
kri-garämne välkommen i familjen. Han
hade dock hoppet kvar, att detta blev
grusat, är en annan sak, som icke hör hit,
förklarade Mårten med en glimt i
ögonvrån.
Ängs äldsta tös hette Maria. Hon var
vacker, pojkar, sade Mårten och lyste upp,
och hon kallades därför allmänt ”vackra
Mari”. Hon hade fars stolta hållning och
mors blida väsen samt vackert, lockigt
hår och frisk hy, det senare en ung
kvinnas största stolthet. Det var emellertid
knapert i det låga grenadjärtorpet, ehuru
Äng strävade av alla krafter för att
åtminstone kunna hålla den stora
barnskaran med bröd. Torpet kunde föda en
ko, och denna var till ovärderlig hjälp i
hans strävan. När Maria var bliven 14
år, måste hon söka förtjäna en slant till
huset. Äng gick en dag in till staden för
att söka arbete åt henne och han
lyckades erhålla sådant i den fabrik, som ägdes
av den judiske fabrikören och i vilken
jag arbetade som vävare. Maria skulle få
skarva tög i spinnstolen åt en spinnare,
som hette Jörgensen, dansk till börden.
Nu började hårda dagar för Maria.
Arbetstiden tog sin början klockan 5 på
morgonen och slutade klockan 8 på
aftonen med en och en halv timmes rast för
frukost och middag. Maria, som hade en
och en halv fjärdingsväg att gå till
fabriken, måste stiga upp klockan halv 4 på
morgonen, i ur och skur, för att komma
i rätt tid till sitt arbete. Under den
mörka årstiden fick hon bära matkorgen
med sitt enkla innehåll, bröd, potatis, en
sill- eller fläskbit, i ena handen och en
lykta med en osande tranlampa uti den
andra. Maria klagade emellertid aldrig,
fastän mor tyckte synd om henne. Två
riksdaler i veckan var dock pengar i ett
fattigt grenadjärtorp med 7 små barn.
Maria skulle som sagt skarva tög på
spinnstolen, vilket skedde med högra handens
avigsida. Första dagen rådde spinnaren
henne att på apoteket köpa en flaska
björksav och gnida in knogarna med. Hon
fick snart erfara att rådet var gott, ty
efter en kort tid voro knogarna blodiga
av den ständiga skarvningen.
Spinnsto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
