Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
3
lagt sina verktyg, en krigare sina vapen.
Ty det är som man, arbetare och krigare
vi främst skola minnas honom. Det var
i dessa egenskapers tecken han byggde
upp sitt livsverk och förde det till seger.
I det tecknet blev det honom också
förunnat att sluta sitt verksamhetsfyllda liv.
Mitt uppe i sin gärning rycktes han bort.
Hans verk skall dock leva och stråla; ett
värdigt monument över honom själv.
Plötsligt, hårt och tungt slog
dödsbudet ned. Det kom visserligen icke alldeles
oväntat, men att slutet var så nära anade
väl ingen, knappast han själv. Nu,
efteråt, står det tydligt och klart, att Janzéns
sista tid var en själens och viljans seger
över kroppen. Han ansåg sig ännu ha
mycket kvar att uträtta, innan hans
arbetsdag var slut, och han kunde ej förmås
att sträcka vapen utan strid. Liemannen
var emellertid sträng och obeveklig. I
denna stränghet och obeveklighet ligger
dock ett drag av mildhet och försoning.
Ett långsamt avtynande i en sjukbädds
fjättrar skulle för en man med Janzéns
kynne och verksamhetslust ha känts
dubbelt grymt och smärtsamt.
Gustaf Janzén var en kraftmänniska
som få, en ovanlig och i många avseenden
originell man. Hans stora arbetsförmåga
och praktiska begåvning kommo också väl
till pass i hans arbete för
textilarbetarekårens väckande och samling. Som
pionjär, agitator och organisatör var han
vältalig, kraftfull och energisk, som
underhandlare saklig, smidig och respekterad
av motparten. Målmedveten, orädd och
självständig som han var, blev han redan
från början sin kårs borne ledare och
fostrare. Att han övergav en relativt trygg
ställning för den ovissa posten i spetsen
för ett litet, för livet kämpande
fackförbund vittnar också vältaligt om entusiasm
för saken, om offervilja och segertro. Han
kom i rätt tid, som rätte mannen på
rätta platsen. Utan honom skulle förbundet
troligen ej ha varit vad det nu är.
Det var ingen stor och
väldiscipline-rad armé, som Janzén kunde mönstra, när
han övertog ledningen för Svenska
Textilarbetareförbundet. Organisationen var
ung och svag, och tidigare begångna
missgrepp hade fött modlöshet och
upplösning. Men det fanns en trogen elit kvar
att bygga på, och Janzén kunde konsten
att gjuta nytt mod och ny stridslust i de
glesnade skarorna. Arbetsfältet var dock
hårt och svårarbetat, och det tog många
år av seg kamp och möda, innan isen var
bruten. Det blev att bryta sig fram bit
för bit. En svagare vilja än Janzéns
skulle ha sviktat inför den mur av
motstånd, oförståelse och missräkningar, som
ofta tornade upp sig, men Janzén
sviktade ej. Med stark hand och klar blick
arbetade han vidare, manande, eldande,
entusiasmerande. Han trodde på segern
och kämpade för den. Och han segro.de.
Att inom ramen av dessa minnesord
ingå på de olika faserna i Svenska
Textilarbetareförbundets utveckling under
Janzéns ledning låter sig givetvis ej göra.
Det behöves ej heller. Vad han varit och
betytt under alla dessa år är känt och
erkänt. Men det är icke enbart som ban^
brytaren han för alltid knutit sitt namn
vid förbundets historia. Han var även
fostmren. I otaliga föredrag och
tidningsartiklar har han bringat skolning och
fördjupning till medlemmarna. Att även
detta arbete burit god frukt står tydligt
och klart den dag som i dag är. Det är
icke blott en välorganiserad, utan även en
målmedveten kår, som står sörjande vid
hans grav.
Allt för tidigt, mänskligt sett, gick
han dock bort, Vävar-Jo’an. Vi hade
hoppats att ännu i många år få se honom mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
