Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
energi ledde honom fram till inflytelse inom
arbetarerörelsen. Han var en kämpe för
människovärdets rätt. Mänga mäktiga manande ord
har han, talat om rätten till människovärde. I
sin agitatlonsskrift ”Vävar-Jo’an” säger han
bl. a. till de slöe: ”Resen eder, vaknen upp till
insikt om människovärdet! Sällen eder till de
kämpandes skara och gån med i den, sä skolen,
i förnimma ljuset!”
Den, som vill träda in för människovärdets
rätt, mäste vara beredd på mycken kamp, och
särskilt gäller detta under genombrottstider.
Det var under en sådan, som Janzén stod vid
ledningen av Textilarbetareförbundet.
Huru kampen fördes skall här icke bli
föremål för bedömande. Den, som nu talar, tilltror
sig icke att kunna fördela dagrar och skuggor i
den hänsovnes liv. Det vore förmätet att
försöka något sådant. Att Janzén var en orädd
kämpe, det veta vi. Att han utdelade skarpa hugg,
det veta vi också. Att det stundom stod strid
om honom till och med bland hans egna, är
också känt. Men n,är dödens ängel träder in i vår
krets, dä höves det oss läta vapnen sjunka och
sträcka fram händerna till försoning. Dä höves
det oss att hålla tillbaka såväl hårda domar som
ytligt beröm. Då höves oss att tacka för allt,
som är värt tack och glömma det, som ej
förtjänar att minnas.
Sjukdom bröt honom, och när han, den
senaste gången begav sig ut på tjänsteresa kände
han döden i hjärtat, men han leddes av sin vilja
till pliktuppfyllelse.
Så är då stunden kommen,, när Gust. Janzén
skall vigas till griftero. Det förbund, vars ledare
och tjänare han var, och det samhälle, för vars
väl han, gav det bästa av förmåga och kraft,
ägnar honom erkänsla och hyllning. Mä det
förgängliga i hans gärnjng falla samman till stoft,
men må allt det värdefulla, som han velat och
verkat, vara till välsignelse.
Sedan de obligatoriska tre skovlarna
mull fallit sjöngs en koral och därefter
sjöng manskören ”Klara stjärna du som
strålar”. Medan den av Alfvén
komponerade Hjalmar Brantings sorgmarsch
spe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
