- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
20

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

TEXTILARBETAREN

till slut kommer i bankernas händer och
nödgas ej endast betala höga
förväntningar utan också att för driften bli helt
beroende av långivarna. En bankledning,
som ekonomiskt behärskar ett
industriföretag, räknar kallt med siffror, räknar
med möjligheten för företaget att kunna
förränta sina lån, räknar med huru
mycket det kan vara kvar av värde i
företaget, men äger ringa eller ingen
sakkunskap ifråga om driften. Den förstår att
en ny maskin kostar pengar, men ofta ej
nödvändigheten av att anskaffa
densamma. Ligger ett industriföretag hårt
kramat av banker kan icke vare sig företaget
eller dess arbetare räkna med så stort
förbarmande.

Textilarbetarna och textilföretagens ledare.

Det torde kanske icke förvåna någon
om jag säger, att man på arbetaresidan
ser en hel del missförhållanden
beträffande handhavandet av ledningen inom de
olika textilföretagen. Den invändningen
kan givetvis göras, att arbetaresidan
måste se förhållandena ensidigt, men å
andra sidan skall man säkert finna
mycket obestridligt. Om man utgår ifrån —
vilket överensstämmer med verkliga
förhållandet — att vårt land har en
synnerligen duglig textilarbetarekår, och att
denna omständighet har betydelse för
textilindustrin, då ter sig framtiden icke
så mörk, trots alla svårigheter. På de
flesta orter med textilindustri, och
franv-för allt i Borås, Göteborg, Malmö och
Norrköping, äro arbetarna sedan
åtskilliga generationer tillbaka införlivade med
textilarbete. Ej minst i Borås med
omnejd äro textilarbetarna synnerligen
dugliga och ligga väl till för arbetet, vilket
förhållande till god del torde kunna sökas
däri, att man här nere har en gammal
handarbetsbygd för framställning av
textilprodukter.

Ser man nu på textilföretagarna, så
kan man på arbetaresidan helt säkert
säga, att dessa i allmänhet äro dugande
män. Men man vill nog gärna, och
kanske med fog, kritisera i en del avseenden.
Företagarna ha icke, enligt arbetarnas
uppfattning, hittills handhaft
textilindu

strin på sådant sätt, som varit och är
önskvärt. Vad önskar man då på
arbetaresidan? Man önskar att chefen för
ett textilföretag, stort eller litet, skall
vara en fullt utbildad textilman, en chef,
vars duglighet ligger i arbetet inom
företaget, som vet hur varje arbetstempo
skall utföras, som själv har deltagit i
arbetet, som är teoretiskt och praktiskt
utbildad. Denna sunda princip har hittills
ej tillämpats inom den svenska
textilindustrin. Man tillämpar i stället den
principen, att högsta chefen egenhändigt
sköter försäljningen av de färdiga
produkterna. Vem skall sköta försäljningen, vill
man kanske fråga, och man söker
framhålla, att det merkantila är det viktigaste
i produktionen, ty, säger man, kan man
ej försälja produkterna, betyder det föga
vilken fabriksledare man har att sköta
företaget. Man vill alltså göra gällande,
att högsta chefen för ett industriföretag
skall sköta försäljningen. På
arbetaresidan anse vi det bör vara tvärtom. Att
erhålla en praktiskt och teoretiskt
utbildad samt duglig ledare för ett
textilföretag är icke lätt, medan en god
handelsresande, och därtill en svensk, med lätthet
kan uppbringas. Vi sakna icke exempel
här i landet på att den ordningen
beträffande ledningen av ett textilföretag, som
man på arbetaresidan anser vara den
riktiga, är fördelaktig. Jag vill framhålla
den Schmitzska fabriken i Malmö, vars
chef håller sin hand över varje
fabrika-tionsavdelning och vars like man har
anledning önska varje textilföretag. Det
är möjligt att herrarna härtill skulle
invända, att ifrågavarande företag nu ej
ligger ekonomiskt bättre till än många
andra av samma slag. Detta kan ju
vara riktigt, men vi ha ett annat företag
av samma slag i Norrköping, vars chef
huvudsakligast ägnade sig åt
försäljningen, men som fördes mycket nära sin
undergång. På arbetaresidan anser man det
vara av mycket stor betydelse att ett
industriföretag har en chef som helt och
fullt äger kännedom om fabrikationen
och dess olika arbetsprocesser. En sådan
■chef kan taga emot och även förstå
berättigade klagomål från arbetarna,
liksom han även kan pröva goda uppslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free