Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEXTILARBETAREN
i ”kvinnans uppror”, kvinnans kamp för
jämlikhet med ”skapelsens herrar”. Denna kamp är
betingad av revolutionerande sociala
omgestaltningar, vilka på det djupaste berört kvin,nans
ställning till mannen, hemmet och samhället. Väldiga
kvinnoarméer ha marscherat in i fabrikerna,
ämbetsverken och skolorna, stora skaror kvinnor stå
mitt uppe i den omedelbara kampen för tillvaron.
Liksom industrialismen, drivit fram
arbetareklassens kamp för jämställighet, har den drivit fram
kvinnokönets kamp för jämlikhet.
Naturligtvis är det icke de medborgerliga
rättigheterna i och för sig, som göra kvinnan till
mannens jämlike. Ytterst är det hennes förmåga
att behärska avgörande områden av samhällslivet,
såsom politik, kon,st, vetenskap o. d., samt hennes
förmåga att i det praktiska livet bli en
konstruktiv kraft. Kan hon bli det? Ja, varför inte.
Varför skulle hon inte kunna bli statsman, kemist,
ingenjör o. s. v. Hennes underlägsenhet i dag är
visserligen påtaglig, men, hon är ju också ny pä
de områden det här gäller. Hon har startat sent,
och kan omöjligen ha hunnit spurta upp mannen.
Det kommer att taga generationer, innan hon
hunnit honom fatt, men hon kan säkert nå honom.
Det är detta, som är avgörande.
Utvecklingen pekar i varje fall i den
riktningen. Visst är nutidskvinnan i stor
utsträckningen docka, ett ömtåligt och finkänsligt väsen, som
icke vågar göra bekantskap med livets alla
realiteter, som trivs bäst när hon smickras och passas
upp, som gärn.a är med på allt, som icke kräver
fysisk och psykisk kraftutveckling, som t. ex.
gärna åker motorcykel, bara hon får sitta på
”bön-pallen”, och gärna åker flygmaskin, om någon
bara styr den säkert. En exponent för denna
frigjorda och dock icke frigjorda kvinnotyp var den,
första kvinnan, som flög över Atlanten, och som
därför hyllades som en riktig hjälte. Hon lät
maskinen styras av en — man. Hyllningarna tog
hon däremot jublande emot, medan mannen blygt
drog sig tillbaka. Sådan är kvinnan i stor
utsträckning, men det uppstår dock allt fler och
fler representanter för en ny kvinnotyp, en som
inte är tillfreds med att fä sola sig i glansen från
andras bragder, utan som tävlar med mannen pä
hans egna områden och där bevisar sin jämlikhet.
En sådan är miss Amy Johnson, den unga,
söta engelskan, som nyligen ensam och i ett litet
aeroplan på 19 dygn, under delvis vidriga
förhållanden, tillryggalade vägen England—Indien—
Australien. Hon utförde icke blott en fysisk
prestation, som många män inte skulle orka med,
utan, hon gjorde också en glänsande psykisk
prestation, som många män få avundas henne, och
som i diskussionerna kring problemet ”man och
kvinna” väger mycket tyngre än tusen
kammarlärdas funderingar. Miss Johnson, eller
”John-nie”, har ådagalagt en rad av dessa egenskaper,
som pläga anses som specifikt manliga, och som
anses oförenliga med sann kvinnlighet. Hennes
kamrater från tiden före flygningen icke blott
bestyrka hennes mod, de vittna också om att hon
haft ett så enastående sinne för mekanik, att hon
under andra förhållanden skulle ha blivit en
utmärkt ingenjör. Trots dessa olika ”manliga”
egenskaper, som hon utrustats med, har hon
tydligen icke den manliga, kantiga, sträva prägel
som anammas av en del kvinnor, vilka anse sig
vara riktigt ”emanciperade”. Det var den äkta
kvinnligheten, som talade hos miss Johnson, när
hon efteråt beskrev hur hon, dä maskinen kom
in bland regnbägsfärgade, övernaturligt vackra
moln, föi’ några ögonblick trodde sig ha kommit
till himlen, när hon, berättade hur hon skrattade
och grät om vartannat, då hon såg Australiens
kust, samt när hon efter landningen bad de
våldsamt hyllande folkmassorna: "Kalla mig
John-nie!”. Hon var dock inte en kvinna av den typ,
som svimmar vid åsynen av något ovanligt, ty
hennes nerver höllo och hennes hjärna var klar
både den stund hon var i himlen och när hon
sedan såg land. Därför ramlade hon heller in,te
direkt från himmelen och till jorden. I stället för
att se sin lilla maskin krossas mot korallrev eller
sjunka i salta blå vågor, styrde hon den med
manligt säker hand in bland antipoderna och tog trött
men behärskad emot människomassornas
stormande hyllningar.
Sådan var hon, ”miss Johnnie”, och sådan är
hon som representant för den europeiska
kvinnotyp, som kommer. Mellan denna kvinnotyp och
Amerikas parasitkvinna är ett stort svalg befäst.
Jonatam
Landsorganisationens
medlemsantal.
Medlemsantalet i Landsorganisationen
överstiger nu en halv miljon. Närmare
bestämt var medlemsantalet vid fjolårets
slut 508,107, vilket innebär en ökning med
icke mindre än 38,698, eller 8,3 proc.
Ökningen var procentuellt starkast
beträffande kvinnliga medlemmar. Dessa hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
