Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gengångare.
Det fanns en tid, då strider för
föreningsrätten hörde till ordningen för
dagen. Den tiden är väl i stort sett förbi.
Åtminstone industrins arbetsgivare ha
funnit sig böra erkänna sina arbetares
föreningsrätt och acceptera
fackföreningen som arbetarnas förespråkare samt
kollektivavtalet som form för uppgörelse
rörande arbetsvillkoren. I stället för att
envisas att göra upp med varje enskild
arbetare ha de funnit sig i att överlägga
och överenskomma med fackföreningen
eller fackförbundet. Själva äro
arbetsgivarna numera också organiserade efter
fackliga linjer.
Måhända skulle det, trots allt, vara
orätt att påstå, att den gamla typen av
arbetsgivare, som icke kan förmå sig att
erkänna arbetarnas organisationsrätt och
ännu mindre kan förmå sig att möta
fackföreningen i förhandling, är helt utdöd
inom industrin. Här och var påträffar man
även bland industriidkarna sådana, som
ängsligt vaka över att deras arbetare inte
skola bli anfäktade av de fackliga idéerna.
Äro emellertid dessa arbetsgivare få inom
den egentliga industrin, så påträffar man
dem i stället så mycket talrikare inom
andra grenar av näringslivet, såsom t. ex.
jordbruket och varudistributionen. Där
finnes det gott om företagare, som på sin
höjd kunna bekväma sig till att i nåder
medge arbetarna rätten att vara med i en
förening, men som absolut motsätta sig att
denna förening får företräda arbetarna
och på deras vägnar överenskomma om
arbetarnas anställningsvillkor.
Den ännu icke avslutade
Mörekonflik-ten är ett typiskt exempel på intolerans
och oförstånd hos de st or jordbrukare,
vilkas politiska organisationer vid alla val
gärna dubba sig till lantarbetarnas
riddare. De många föreningsrätts- och
avtals-rättsstriderna inom handelsbranschen
vittna om att även denna grupp arbetsgivare,
som på grund av sin ställning i samhället
borde stå på ett högre plan än
Mörebön-derna, i verkligheten står på samma halvt
medeltida ståndpunkt ifråga om
arbetarnas rättigheter. Ett typiskt exempel på
dylik förstockelse inom köpmannakåren
utgör den, när detta skrives, ännu icke
avslutade Beckerkonflikten. Här söka
arbetsgivare, som själva äro organiserade,
att hindra arbetarna från att vara med i
sin organisation och i varje fall att göra
sina arbetares föreningsrätt illusorisk
genom att förmena organisationen
rätten att företräda arbetarna och på
deras vägnar träffa uppgörelse om löne- och
arbetsvillkor.
Det är överflödigt att polemisera mot
de antikverade argument, som
arbetsgivarna i detta fall föra till torgs, när de
vilja visa kollektivavtalets omöjlighet
inom handelsbranschen. De argumenten
äro många gånger om söndersmulade, och
själva utvecklingen har redan hunnit
vederlägga dem. Den organisation, som i
denna konflikt företräder arbetarna,
NiO 3. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
