Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTILARBETAREN
stad, som ledde till svåra oroligheter, eller
den konflikt, som ledde till blodsoffret
vid Lunde, voro av det slaget, att
denna apparat med strejkbrytargarden,
ridande polis och militär var försvarlig.
Snarare ha de varit av den
beskaffenheten, att en tidigare uppgörelse i godo med
arbetarna ur alla synpunkter hade varit
motiverad och även i längden mest
förmånlig för arbetsgivarna. Det vittnar
som sagt icke om någon omdömesförmåga,
att man i dessa fall anlitat värvade
strejk-brytararméer. Det vittnar heller icke om
någon psykologisk blick, snarare om
endera fullständig frånvaro av dylik eller
också någon sorts strävan efter herostratisk
ryktbarhet, att det mitt i denna upprörda
tid göres uttalanden av det slag, som en av
direktörerna i Svenska
Arbetsgivareföreningen låtit komma sig till last. Det är
f. ö. anmärkningsvärt, att i en tid, då
många framstående industrimän
allvarligt bemöda sig om moderation och
hänsynstagande i sitt förhållande till
arbetarna och då arbetsgivaregeneralen hr von
Sydow själv undertecknar vackra
rapporter från den s. k. arbetsfredskommittén,
hr von Sydows underhuggare släppas i
frihet och tillåtas strö omkring sig okloka och
oöverlagda yttranden, vilka verka som
brandfacklor.
Det finnes ingenting, som
organiserade arbetare hata mer innerligt än
förräderi mot den egna klassorganisationen.
Förklarligt nog. Under
fackföreningsrörelsens verksamhet ha förrädiska element
både från den egna klassen och från
andra folkgrupper i samhället många gånger
spelat segern över till motståndarna och
många gånger gjort striden längre,
dyrare och bittrare än den behövt vara, över
många av dessa den gångna tidens
strejk-brytaregärningar vilar dock ett lätt
försonande skimmer; en del av strejkbrytar-
na ha handlat i oförstånd, andra måhända
i något slags tvångs- eller nödläge. Det
strejkbryteri, som mött oss i Halmstad och
Ådalen, är av annat slag. Det vilar intet
försonande skimmer över den gärning,
som Ivar O. Larssons ”martyrer” från
Halmstad och Ådalen utfört. Det finnes
ingen okunnighet, intet tvångs- eller
nödläge att åberopa som förmildrande
omständighet för dessa utövare av
yrkesmässigt klassförräderi, vilka inför den
organiserade arbetaren äro lika ärelösa som
fosterlandsförrädaren inför patrioten och
på vilka man med samma rätt kan
till-lämpa Runebergs ord om den man, som
spelade Sveaborg över till fienden:
Tag allt vad mörker finns i grav
och allt vad kval i liv,
och bilda dig ett namn därav
och det åt honom giv!
Vi stå här nämligen inför det
systematiskt organiserade strejkbryteriet. Vi
ha att göra med människor, vilka icke
spontant och på grund av okunnighet eller
nöd dyka upp på en blockerad arbetsplats,
utan sådana som hava strejkbryteriet till
yrke, som tjäna för ändamålet bildade
organisationer och som fara från plats till
plats för att utföra sin enligt
arbetsgivarnas mening berömliga men enligt
arbetarnas mening förnedrande gärning. Dessa
skaror ”professionella” strejkbrytare
bestå till stor del av sammanrafsat slödder,
ofta rent kriminella element, och de äro
beredda att tjäna vem som helst, påven,
satan, turken eller Svenska
Arbetsgivareföreningen, blott de betalas ordentligt.
Kunna de sedan bli upphöjda till hjältar
och martyrer, till samhällets räddare, och
i alla kristliga tidningar framställas som
stackars misskända och förföljda dygde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
