Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
61
nen) gjorda inläggen, att 13 resp. 12
dollars i stället fastställts.
Enligt arbetarnas åsikt, representerad
genom American Federation of Labor,
hade 32 timmar per arbetsvecka bort
fastställas som maximum. I en till alla de
anslutna organisationerna den 2 juni
riktad skrivelse förklarar ordföranden Mc
Mahon:
”Vår exekutiv företräder den åsikten, att
textilarbetarnas mål måste bestå i en fordran på
återgång till de löner, som betalades före 1929.
Enligt meddelanden från alla delar av landet
härden genomsnittliga lönereduktionen inom
textilindustrin under de senaste fem åren uppgått till
60 %, i några fall t. o. m. till 75 %. Vid
företag, där våra organisationer ha inflytande,
inskränka sig nedsättningarna till 20 och 30 %.
I allmänhet medgiva driftsledarna själva, att
denna överdrivna lönereducering skadar
försäljningspriserna och befordrar illojal konkurrens.”
Den godkända textil-kodexen gäller för
en tid av 4 månader. Presidenten har
förklarat, att de i kodexen föreskrivna
minimilönerna alls icke få betraktas som
godkännande av att de äro ekonomiskt
tillräckliga ”utan de ha godkänts i den tanke,
att högre liggande minimum f. n. möjligen
skulle kunna åstadkomma en tillbakagång
i konsumtionen och arbetsmöjligheterna,
och under den förutsättningen, att de
ånyo upptagas till behandling för
ernående av en förhöjning, om och så snart
förhållandena förbättras”.
”Industrial and Labor Information”
av den 17 juli återger en kort kommentar
av presidenten till detta nya stora
amerikanska experiment:
"Den av mig nyss undertecknade lagen
åsyftar att åter giva människorna arbetsmöjlighet,
giva dem tillfälle att köpa flera lantbruks- och
fabriksprodukter och att bringa vår industri på
fotter igen genom införandet av en existenslön.
I mitt första tal som president uppställde jag den
enkla fordran, att ingen här i landet skulle få
svälta. Lika klart synes mig det faktum vara,
att intet företag, som betalar sina arbetare
mindre än existenslön, har existensberättigande här i
landet. Med ”företag” förstår jag då all handel
och industri, med ”arbetare” alla arbetare, såväl
de i vita kragar som de i overalls, och med
”existenslön’’ menar jag mer än blott
utkomst
nivå, nämligen tillräckligt för att kunna föra ett
drägligt liv.
Inom hela industrin kan övergången frän
svältlöner och svältanställningar till existenslöner
och tillräckligt avlönade anställningar till största
delen ske genom ett ekonomiförbund, som alla
arbetsgivare måste ansluta sig till. Detta ligger så
mycket mer i deras intresse som drägliga
levnadsvillkor för stora lager av vår befolkning om 125
miljoner skulle medföra öppnandet av den rikaste
marknad världen känner.
Den enda möjliga vägen att åstadkomma detta
är då att göra den s. k. överkapaciteten hos våra
industrianläggningar användbar. Genom denna
princip vinner lagen en sådan betydelse, som
hittills knappast någon regeringsåtgärd har haft.”
Presidenten fogade härtill, att han
vore fullt medveten om att
löneförhöjningarna slutligen skulle åstadkomma
prisstegringar, men ville dock bedja alla
driftsledare att så mycket som möjligt
undvika prisstegringar, t. o. m. på
bekostnad av omedelbar vinst, som de hellre böra
söka ernå genom större avsättning, så att
verkningarna av starkare köpkraft kunna
göra sig kännbara på marknaden.
Norska textilarbetareförbundet
redovisar under år 1932 en
medlemsökning-av 772. Medlemsantalet är nu uppe i
4,422. Av dessa komma 2,255 på
avdelningarna i Oslo och Nydalen.
Fackföreningsrörelsen i Finland.
Enligt verksamhetsberättelsen för
”Finlands Fackförbunds Centralförening”
har medlemsantalet under fjolåret
minskat från 19,304 till 18,930, alltså
med 374. I realiteten betyder detta
ingen minskning, då nedgången beror på
att en del kontingentskolkare avförts ur
medlemsrullorna. Under första kvartalet
av innevarande år kan man konstatera en
uppgång i medlemsantalet, vadan det finns
förhoppning om att den finska
fackföreningsrörelsen ånyo skall gå mot bättre
tider. Vid årsskiftet funnos i Finland 49
kollektivavtal i kraft. Dessa omfattade
endast 217 arbetsgivare och 10,101
arbetare, av vilka 5,143 voro organiserade och
4,958 oorganiserade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
