Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TEXTILARBETAREN
terrorn, banditdåden, det hänsynslösa
användandet av väpnat och organiserat våld
i de politiska striderna ■— i allt sådant är
denna rörelse internationell. Men likväl
bekänner den sig frenetiskt till
nationalismen! Huru förklara denna motsägelse?
Nazism och fascism äro sentida
manifestationer av den kapitalistiska epokens
tänkesätt. I dessa företeelser avslöjar sig
i verkligheten kapitalismens väsen i hela
sitt barbari. Stormakts drömmarna få väl
anses utgöra grunddraget i den
nationalistiska mentaliteten. Storkapitalism och
stormaktspolitik höra organiskt samman.
Kapitalismen måste stå i
kampställning till den art av internationalism, som
fått sitt klaraste och mäktigaste uttryck i
arbetarerörelsen, den internationalism,
som bygger på folkens likställighet och
brödraskap utan hänsyn till nationalitet
eller ras. Men samma storkapitalism
anammar utan ett ögonblicks tvekan den
slags internationalism, som lett till
skapandet av världsomspännande karteller
och truster och som tillåter de väldiga
finanskoncernerna att placera sitt kapital
där, varest den fetaste profiten står att få,
oavsett om det är japanska, engelska,
franska, tyska, amerikanska eller svenska
arbetare, som exploateras.
Men utarmningen av arbetarna är
endast sakens ena sida. Om det
kapitalistiska produktionssystemet i detta
avseende kan sägas vara oberoende av gränser,
raser, språk och nationaliteter, om det kan
fastslås, att den japanske företagarens
intressen härvidlag harmoniera med hans
engelske och svenske gelikes, är det icke
lika välbeställt i andra viktiga avseenden.
Den produkt, som utvunnits genom en till
ytterlighet gående utsvettning av
arbetskraften, skall säljas, och då blir det genast
ett annat ljud i skällan.
De inre motsättningar, som
karaktäri
sera fascismen, äro arv från dess fader,
kapitalismen. Det talas allt högljuddare
om lidna oförrätter, om att det är
arbetarnas skyldighet och plikt att stå upp som
en man för att försvara sitt land och
befria det från utländska inkräktares
förtryck och intrång. Arbetarmassorna
kunna icke, vilja icke förstå detta, åtminstone
icke i början. Då kommer fascismens och
nazismens djävulska metoder och
fördomsfria demagogi de maktägande väl till pass.
Då har man användning för ett parti, vars
uppgift är att vända arbetarnas ögon bort
från arbetsgivarnas metoder i det egna
landet och skylla allt elände endast på
internationella penningfurstar, vilka
”unders tötts och gynnats av internationella
marxistiska judesvin”. På så sätt har
man nått sina syften, först i Italien och
sedan i Tyskland, för att nu icke nämna
alla de halvfascistiska staterna med
Österrike i spetsen. Många människor, vilka
åtminstone med munnen bekänt sig till
socialismen, ha i dessa stater fallit offer för
den nationella ”väckelsen”, ha suggererats
till att låta bruka sig och utnyttjas för de
fascistiska rörelsernas syften.
Är det icke just denna folkens
mottaglighet för tanken att lösa världsproblemen
inom ramen av nationella gränser, denna
ekonomiska egoism, vilken tagit sig
uttryck på tusen och ett sätt — genom ett
vanvettigt påbyggande av tullmurarna,
genom invandringsförbud, genom
språkstrider etc. — är det icke den, som i grund
och botten är fascismens-nazismens
främsta tillgång och jordmån? Jo, helt säkert!
Tack vare den nationella egoismen ha i
dag all världens demokratiskt sinnade skäl
att fråga sig om den de reaktionära
krafternas stormlöpning, som nu senast gått
fram över Österrike, skall kunna hejdas,
innan Mussolinis skrytsamma orationer
gått i uppfyllelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
